Dagsarkiv: 4 december, 2010

Shahin Najafi på Parazit

Älskar den här killen. Älskar hans sätt att prata och argumentera. Älskar hans hår. Dessutom är han från min födelsestad Anzali. :) Sist men inte minst det faktum att han avslutar en intervju med – tystnad.
(Förlåt alla läsare, orkar inte översätta, men klippet är för bra för att inte spridas till de som förstår persiska.)
Se klippet Facebook och Youtube.

3 kommentarer

Under Iran, Kultur, Media, Personligt

Ful(s)pel

Aftonbladet skriver om Wikileaksdokumenten om Urban Ahlin:

– Moderaterna har ett program. Allt vi gör är att säga nej. Vi har inga tankesmedjor som tar fram idéer, inget alternativt program.

Urban Ahlin berättade enligt den amerikanska rapporten också om de rödgrönas taktik för att vinna valet 2010: att besegra regeringen med skandaler.

Fan vad pinsamt. Undrar hur de som röstade på S känner sig idag.

1 kommentar

Under Media, Sverige/Inrikes

Hyckleri

Jag brukar inte digga Dick Erixon, men idag har han ett klockrent iakttagande gällande Wikileaks avslöjanden:

[N]u när breven är ute, är det intressant att konstatera att det är hycklarna som blir lidande av att deras dubbla budskap nu avslöjas i all sin pinsamhet.

Arabstater kritiserar väst i den öppna sfären, men i hemlighet vill de att väst ska hjälpa dem att bomba andra muslimska länders vapensystem.

Israel har däremot haft samma raka budskap i offentlighet som man har i diplomatiska samtal, därför drabbas man inte av Wikileaks läckor.

För att citera en FB-vän: Ahmadinejad kan gapa bäst han vill om Israel, i slutändan är han shiamuslim i ett sunnidominerat område, där hans grannar ber Israel och USA bomba hans land.

Var är de vänsterdebattörer som högljutt brukar kritisera USA:s bombande (eller planer på sådant) nu? Är de lika förbannade på bombkåta arabiska/muslimska regeringar?

På tal om diplomatins kluvna tungor:

Turkiet är USAs allierade, men hjälper al-Qaida. Man bygger skola i Västbanken och hjälper samtidigt Israel. Skolbygget har säkert iiiinget att göra med det faktum att man vill leda arabländerna:

Erdogan paints the opening of borders as the first move in uniting Arab states – with Turkish leadership – to create a trade bloc modelled on the European Union.

“The EU has Schengen. Why can’t we create something similar?” he said last week during a visit to Lebanon. He has already attempted to coin the term Shamgen – the Turkish name for Syria is Sham – as a label for such ambitions.

Är det bara jag som får vibbar från den gamla goda Osmanska storhetstiden? Lite symptomatiskt att de arabiska länderna ska enas under ett turkiskt namn. ;)

4 kommentarer

Under Media, Världen/Utrikes

Text om professor Kamali

Tidigare i veckan skrev Masoud Kamali på Newsmill, under rubriken ”Sabuni har fått sin ministerpost som tack för sitt fjäsk för vita”. Man blir fan lite orolig. Karln säger så knäppa saker att man undrar om han ska göra en Mohammed Omar snart.
Nivån var så låg att jag inte kunde låta bli att skriva ett svar igår kväll. Den publicerades i morse: ”Kamali fjäskar för kulturrelativister”. Enjoy!

 

9 kommentarer

Under Hedersförtryck, Humor, Integration, Media, Personligt, Sverige/Inrikes

Texten om mordet på Jian

Jag lägger upp min artikel i gårdagens DN kultur i textform här på bloggen. Misstänker att den bli lättare att läsa då.

Tydligen krävs det att någon ska dö för att den svenska hedersvåldsdebatten ska väckas. Tills dess accepterar politiker och media att ”de är såhär” och vågar samtidigt inte säga något av rädsla för att anklagas för rasism, en ängslan som ökat sedan SD:s intåg i riksdagen.

Avsaknaden av mediedebatt betyder dock inte att problemet försvunnit av sig självt. I det tysta fortsätter eldsjälar att kämpa hårt för dem som fortsätter drabbas.

Kurderna är den folkgrupp i Sverige som tydligast tagit fajten mot hedersvåld, vilket ironiskt nog har bidragit till att de förknippas mest med företeelsen. Sara Mohammed, Dilsa Demirbag-Sten, Sakine Madon, Tara Twana, Amineh Kakabaveh, Nalin Pekgül, Gulan Avci, Nisti Sterk och Emre Güngör är några exempel.
Visst har de flesta kända svenska hedersmordsoffren (Fadime, Pela och Jian) varit kurder, men Fadimes fall blev så stort just för att hon själv, innan sin död, rörde upp en medial storm. Att mordet på Pela ens blev känt beror på att systern Berin var modig nog att anmäla och vittna mot sina farbröder.

Kort efter hedersmordet på Jian Aref hittade jag den nystartade Facebookgruppen ”Kurdiska män mot hedersrelaterat våld”.
Några kommentatorer hävdade att hedersmord ej existerade och att Jians far endast var en sjuk individ som på intet sätt återspeglade det kurdiska samhället. Det var exakt samma sak som när svenska män mördade; kvinnovåld och inget annat.

Få ämnen frustrerar mig som den svenska debatten om hedersvåld som år efter år står och stampar på samma plats. Fick jag en krona för varje återkommande kliché hade jag kunnat bekosta ett kvinnohem vid det här laget.
För sista gången: Hedersmord skiljer sig från ”vanliga” mord.

Det händer att svenska män dödar en fru eller flickvän, men hur ofta är offret mannens dotter, syster eller kusin? Hur ofta är andra familjemedlemmar inblandade i planeringen eller utförandet av dådet?
Hur ofta har en svensk man mördat och familjemedlemmar har försvarat och accepterat mordet?

Givetvis har även svenska döttrar restriktioner att förhålla sig till, men det blir inte hus i helvete om flickan går på disko eller förlorar sin oskuld. Hur många svenska flickor bor på skyddat boende på grund av sådant? Hur många gifts bort?

Kort sagt, svenska kvinnomördare agerar av individuella skäl. De mördar inte för att rentvå sig inför ett kollektiv.

Att erkänna och diskutera dessa skillnader är inte att svartmåla någon, utan hjälper oss snarare att förebygga och bekämpa våldet. Att kvinnans kyskhet är mannens heder är inget påhitt av svensk media.

Låt oss vara ärliga. Värderingar om kvinnans sexuella renhet och dess påverkan på släktens heder existerar i det kurdiska samhället – och likaså i resten av Mellanöstern.
De som förnekar detta gör det av politiska, nationalistiska eller personliga skäl eller så är de kulturrelativister.

De som likt kommentatorerna ovan vill ”ta bort begreppet hedersmord” bör komma ihåg: En bra början är att inte sätta käppar i hjulet på den förebyggande och bekämpande processen genom förnekande av problemets själva existens.

3 kommentarer

Under Hedersförtryck, Integration, Media, Personligt