Denna kolumn skulle ha publicerats för två veckor sedan, men det var annandag påsk och City kom inte ut den dan. Jag sparade texten och efter små modifikationer skulle jag sända in den imorse, för publicering måndag den 27. De sjuka artiklar som jag läst senaste dagarna (se föregående inlägg) fick dock mig att lacka ur, så jag skrev en ny till City och denna text publicerar jag här på bloggen.
Förakta inte en god rörelse på grund av de militanta
Om min lokala ICA-kassör säger dumma saker så är det okej; han har ändå ingen makt i samhället. Exceptionellt korkade kommentarer från politiker är däremot oroande.
När glasbitar i kycklingen var en meganyhet och somliga antog aktivister ligga bakom skrev moderaternas Henrik von Sydow en debattartikel där han anklagade Socialdemokraterna för att ha ”flörtat med militanta djurrättsrörelser”:
”Förra vice statsministern Margareta Winberg [försökte] driva igenom förslaget om att förbjuda all minkuppfödning. Mänskliga rättigheter fick stå tillbaka för slagorden om djurens rättigheter. Politisk populism gick hand i hand med militant aktivism […].”
När Henrik skrev detta visste ingen vem som låg bakom glasslipttret. Ändå ville han inte vänta med att döma tills bevis fanns. Man tycker att någon med juristexamen borde veta bättre än att hänfälla till ”skyldig tills motsatsen bevisats”-attityd.
”När den socialdemokratiska regeringen våren 2006 la fram förslag i riksdagen om att […] förbjuda minkfarmar så jublades det allra högst hos våldsaktivisterna i AFA och den militanta djurrättsrörelsen” fortsatte Henrik.
Än sen? Det jublades minst lika mycket bland vanliga djurrättskämpar som jobbar med lagliga metoder och absolut är emot våld. Varför bunta ihop den rörelsen med AFA-muppar?
Sedan när blev minkdödande en ”mänsklig rättighet”? Att slippa frysa på vintern är en rättighet, men om det kan göras utan att flå andra varelser så är pälsbärande ingen rättighet, bara en onödig, självisk och oetisk lyx.
Och vad gäller ihopbuntandet av de goda med de militanta: Alla fattar vad mänskliga rättigheter går ut på och känner till Amnestys arbete. Ponera att det finns ett litet gäng militanta människorättsaktivister som gör räder mot kinesiska fängelser och befriar politiska fångar. Korkade som de är släpper de dock ut alla i en stor skog mitt i vintern så att fångarna fryser ihjäl.
Detta skulle vara extremt korkat och man skulle bli arg på gruppen. Men skulle det vara en förevändning för att förakta hela människorättsrörelsen? Skulle man skuldbelägga Amnesty och andra bra organisationer, idiotförklara deras medlemmar och kritisera de politiker som insett det vettiga i deras kamp?
Om Henrik menade det han sa är han tyvärr inte vidare smart. Om han ”bara” försökte utnyttja tillfället att puckla på sossarna genom att med förvriden retorik koppla ihop helt orelaterade händelser, ja då är han ohederlig. Jag vet inte vilket som vore värst.
Nu är det dessutom fastställt att djurrättsaktivister inte hade något med glasbitarna att göra. En ursäkt från von Sydow vore på sin plats.
• Gå till www.djurensratt.se, kicka på ”Vårt arbete” och sedan på ”Djur i pälsindustrin”.
• Bloggen Trollhare skrev också om ämnet.