Fick några frågor efter förra blogginlägget, där jag hade nämnt böeutrop i Fittja:
Egentligen tycker jag att om vi har kyrkklockor som ringer stup i kvarten kan vi också ha böneutrop. Ska det vara så ska det vara för alla. Jämlikt. Det är vad som gäller vid första anblicken.
Men sen kommer andra faktorer:
Klockor ringer för att Sverige har vart kristet sedan över tusen år tillbaka. Egentligen tycker jag att all religion borde sköta sitt i det privata och låta de icke-troende vara. (”Men reklam då” säger du? Ja, fick jag bestämma skulle företagens massvåldtäkt av det offentliga utrymmet minskas radikalt.) Så principiellt tycker jag att även kyrkorna borde tagga ner med sina ljud, men nu är det så att kristendom har haft sin påverkan och närvaro under århundraden och vissa inslag har förenats med den svenska eller europeiska kulturen/traditionen. Det ger kyrkorna ett visst undantagsstatus vare sig man är fan of Jeebus eller ej.
Detta kombinerat med ”man får seden dit man kommer” gör t ex att jag inte stör mig det minsta på allt hijabbärande här i Irak/Kurre: ”Det är ditt land, du får göra vad fan du vill, oavsett vad jag må tycka om det.”
Jag må tycka vad jag vill om katolicism, islam eller judendom. Men vad jag tycker om dessa religioners audiella eller visuella uttryck är inte densamma i Italien, Marocko eller Israel, som den är i Sverige.
Som sagt, klockor har ringts här sedan århundraden. Milimeterrättvisa funkar inte. Ska man diskutera religionsfrihet vs det offentliga utrymmet i Sverige får man ha detta i åtanke. Islamiska religiösa krav bör främst jämföras med andra minoritetsreligioner i Sverige:
Judar har varit en religiös och etnisk minoritet i Sverige i århundraden. Jag hade bott många år i Stockholm när jag en dag råkade gå i en liten gata där jag inte brukar gå och fick syn på Sthlms synagoga för första gången. (Och ändå behöver de polisskydd.)
Det finns många iranier och kurder i Sverige. Zoroastrianerna hade ingen bönelokal förrän I ÅR. Den de har nu ligger långt åt helvete i i Sumpan, är undangömd och osynlig i ett vanligt bostadsområde och inget i exteriören avslöjar att byggnaden inhyser ett tempel.
Asatro är intimt kopplad med Sveriges kulturarv och historia. Jag varken ser eller hör de asatroende. Ever.
Vi har många sydostasiatiska invandrare. Vietnameserna var en stor invandrargrupp på 80-talet. Var är de taoistiska, konfutianska och buddhistiska inslagen i Stockholm? Varför debatteras aldrig de audiella och visuella aspekterna av dessa religioner?
Sikherna? Hinduerna? Bahaierna?
Kolla på religionsdebatterna i Sverige sedan 2005. Hur många har handlat om just islam? Hur ofta har de andra religionerna känt sig åsidosatta och haft krav?
Nu till mitt främsta argument: Mitt främsta problem med minaretutrop är det mönster som kan upptäckas hos den religiösa muslimska communityn (till skillnad från den sekulära, ”vanliga”, kulturellt ”muslimska” communityn):
Först säger man: Vi har ingen moské. När man har moské säger man ”den är bara en källarlokal och ingen fin byggnad.
När man har det säger man ”den är fin och fräsch, men ser så neutral ut, den ser inte ut som en ’riktig’ traditionell moské.
När man har en sån så säger man ”den ser bra ut, men saknar en riktig (hög) minaret. Och då blir det ”minaretdebatt” med den hjärnblödning som följer på det.
När man har en minaret (och vissa klagar på det) säger man ”men minareten bara ÄR, vi ropar inget från den”.
Och då är vi framme vi nuvarande punkt: ”Vi har moské, den är stor, den ser ut som en traditionell moské, den har en hög minaret också… Meeeen, det vore trevligt om vi kunde ha böneutrop från den.”
När det klagas på detta blir svaret: ”Men vi ropar inte 5 ggr om dagen, bara 1 gång i veckan. Det kommer inte vara långt, bara ca två minuter och vi kommer inte ha hög volym.”
En kompis till en kompis (som för övrigt är en riktigt bra snubbe som brukar anordna soppkök till hemlösa på Medis) påpekar här att Fittjamoskén ligger i ett industriområde, långt från privata bostäder.
Ok? Så argumentet är att detta utrop visserligen kommer finnas, men ändå inte höras? Säg att man har böneutrop mitt i de mörkaste norrländska skogarna, 10 mil från varje bebyggelse. Utropet är högljutt och mäktigt, men ingen jävel hör det. Vad är då poängen med det? Det är som Charles Riborg Mann and George Ransom Twiss fråga från 1910 om det fällda trädet: ”Om ett träd faller i skogen och ingen djur är där för att höra det, har det då verkligen gett ljud ifrån sig?”
Så nej, jag dör inte om det ropas ut bön i Fittja. Problemet är bara att en titt i backspegeln visar att denna debatt är steg X i en pågående process som lär fortsätta (för inte fan har den avtagit hittills). Varsågod och ge tillståndet till denna moské. Återkom sedan om 10 år (jag väntar) och tala om för mig att följande argument inte lades fram:
”Vi har ju redan utrop 1 gång i veckan, men det känns inte tillfredsställande. Kan vi inte ha det en gång per dag?”
Därefter: ”Vafan, vi har redan böneutrop en gång i dagen, kan vi inte bara utöka det till 5 om da’n så blir det äkta vara liksom. Och den där fjösvolymen, varje gång jag hör utropet när jag är 100 m från moskén så känner jag mig ledsen/förtryckt/kränkt/åsidosatt i samhället över att jag inte kan höra den när jag är 500 m från den. Detta ljud lindrar min själ och får mig att bli ett med min andliga sida. Kan vi inte bara öka volymen lite så det blir ’på riktigt’?”
När jag var liten och nyinkommen till Sverige fanns det inte ens överhuvudtaget på världskartan att diskutera Muhammedavbildningar, inställda föreläsningar och utställningar, konstnärer under polisskydd, Hizbullahflaggor, burka, nikab och självmordsdåd i Sverige. Det var just därför vi kom till Sverige.
Allt det ovannämnda är realitet idag. Så nej, ”Ceci n’est pas une pipe” (Detta är inte en pipa) för att parafrasera René Magritte. (Ja, jag vet att han ville säga något helt annat med sin fråga.) Minaretutrop i Fittja är inte bara minaretutrop i Fittja. Det är ännu ett litet och till synes harmlöst steg på väg mot en riktning som är helt åt helvete. Därför är jag emot det.