10

CNN om organisationen som skildrades i vår dokumentär. En syrisk mor vars barn opererades i Wolfsonsjukhuset i Holon nära Tel Aviv.
Kul att återse gamla bekanta ansikten som Dr Sion Houri.
[Tipstack T.K.]

5

En beryktad tidningsrubrik, en diplomat med ett mörkt förflutet, en osedd sida av Irans ”andlige ledare” Ali Khâmenei, en skorpion och en groda, självmord och avföring, ödets märkliga vändningar,  och (iranska) vänsterns naivitet gällande islamism; Hur allt detta hänger ihop får du reda på om du kollar in senaste numret [#2 2013] av Magasinet Neo som borde vara ute vid det här laget.
Fick in texten i februari.

Hatpredikant på Imam Ali-moskén III

I detta inlägg kommer jag samla reaktionerna på Sodagars Sverigebesök.

• Avpixlat

• Humanistbloggen

• Motargument

Det faktum att så pass olika aktörer som Avpixlat och Motargument skriver om detta anser jag visa på att incidenten står över den sedvanliga integrationsdebatten, med pro-SD och anti-SD i var sin skyttegrav. Sodagars besök är något som människor med diametralt motsatta politiska uppfattningar tycker (bör tycka) är oacceptabelt.

Torbjörn Jerlerup skriver:
[Mina fetmarkeringar]

Om någon känd internationell antisemitisk och starkt homofobisk föreläsare hade kommit till Sverige och pratat om hur bra Hitler var och hur mycket man bör fira Hitlers maktövertagande 1933 hade många blivit upprörda. Det är givetvis lika vidrigt att prisa Iranska revolutionen /…/

Regimen i Iran är faktiskt en diktatur som kan jämföras med nazismen. En av de mest vidriga diktaturerna under 1900-talet.

Man kan i detta fallet inte skylla på att personen pratade ett språk som man inte förstår. Han föreläser på engelska och varje tal /…/ som jag sett honom hålla innehåller sådant som jag refererar till ovan.

Hatpredikant på Imam Ali-moskén

Den här skickade jag till sex st tidningar igår. Tre svarade inte. En tackade nej. Två var intresserade men hade ont om utrymme och skulle återkomma. Då jag inte har hört fr dem än kör jag texten här.

Hade jag vetat att den inte skulle bli publicerad hade jag skrivit den annorlunda; Nu är den till större delen beskrivning av ett klipp. Annars hade jag bara lagt upp klippet och istället skrivit mer om varför den gör mig förbannad. Nåväl, det får bli i nästa inlägg.
—————

Det har hänt igen. Ett islamiskt center i Sverige har bjudit in en ”lärd”.  Ta fram block och penna och pricka av: Lovordas han av arrangören? Ja.
Säger han sjuka saker på Youtube? Ja.

Sheikh Hamza Sodagar är uppvuxen i Washington och bosatt i Qom, Irans teologiska huvudstad, där han har studerat i 14 år och specialiserat sig på islamisk rättsvetenskap.

Den 25–27 februari föreläste han i Stockholm, inbjuden av Imam Ali islamiska center i Järfälla.

I ett klipp från Khomeinikonferensen i London 2012 uttrycker Hamza sin beundran för Irans diktator.
I ett annat från 2010, på Saba islamic center i San Jose, under rubriken ”Bestraffning enligt islam”, förklarar Hamza begreppen nåd och hat. Ett citat om Allah inleds med: ”När det är dags för förlåtelse och nåd är du den nåderikaste”.
Men för att få en korrekt förståelse måste man läsa resten, tillägger han och ler: ”När det kommer till bestraffning är du den hårdaste.”

Hamza vill förklara versen, ty i väst vill folk prata om fred och kärlek hela tiden.
–De säger till oss ”Gud älskar dig. Du borde inte önska någon illa. Hat är fel.”
Han citerar vers 4:56 om hur gud bränner icketroende: ”När deras skinn har bränts bort ger vi dem ett nytt så att de kan känna smärtan igen och igen.”
Nådige Allah är inte alltid nådig, sammanfattar Hamza:
–Folk säger ”Tala inte om vissa aspekter av religion. Att beskriva helvetet går an då det handlar om nästa liv, många tror inte ens på det. Men denna värld? Nej, låt oss vara försiktiga och dölja vissa verser. Prata inte om att hugga av tjuvens hand eller stening av två människor som bara har roligt; Bägge samtyckte ju!”

Hamza nämner Sakine Ashtiani, iranskan som 2006 dömdes till stening för otrohet, ett fall som folk ”försökte göra en stor grej av”.
Straffet för homosexuella män är enligt ”de som har förstått” ett av följande: 1. Skär av huvudet. [Det är lätt, ler han] 2. Bränn dem. 3. Släng dem från en klippa. 4. Riv ner en vägg på dem. 5. En kombination av ovanstående! Hamza och publiken skrattar.

Näthat är ju på tapeten numera, låt oss höra Hamzas syn på hat:
–Alla bär på kärlek och hat inombords. Frågan är inte huruvida känslorna existerar, utan snarare om de baseras på tro. Frågan är vart vi ska rikta dem. Vart är vi tillsagda att rikta dem. Är tro något annat än hat och kärlek?

Han citerar koranvers 49:7: ”Gud har gjort tron dyrbar för er och visat era hjärtan dess skönhet. Och han har ingjutit i er hat, mot förnekelse, synd och olydnad.”
Slutsats: Uttrycker vi inte hat/kärlek mot rätt sak kommer vi att rikta det mot fel sak.
Med hänvisning till verser berättar Hamza att profeten var barmhärtig – mot de troende, ej alla. Likaså Imam Ali, profetens närmaste kompanjon.
–Vi ska inte säga att alla är goda, alla är ok, alla är människor: ”Låt alla göra som de vill, det är deras beslut, man kan fortfarande umgås och vara vänner.”
Nej…

Jag är nödgad att känna viss ”beundran” för Hamza; sällan har någon så väl tydliggjort islams dualitet. Apologeter framhävdar islams fredliga sidor medan kritiker pekar på blodiga verser. Hamza förklarar hur tron innehåller bägge. Att profeten (”den barmhärtigaste personen som funnits”) har en brutal sida kan bara förklaras om hat är bra – bara måltavlan är rätt.

(Ett svenskt eko av resonemanget finner vi i Jan Guillous kommentar på Aftonbladets chatt om näthat [24 feb] där han förklarar varför ”vänsterhat är finare”. Eller hos vänsterkommentatorn som på min blogg hävdade att näthat mot Blondinbella som ”dagligen exploaterar” otaliga människor skiljer sig från hatet mot Åsa Linderborg.)

Om gud, profeten och hans högra hand kunde vara brutala, varför skulle människorna som dyrkar dem försöka vara annorlunda?
Nej, jag påstår inte att muslimer är hatiska. Däremot menar Hamza att de bör vara det.

Frågan nu är, vilka åtgärder kommer Järfälla kommun vidta mot Imam Ali islamiska center?
Och när ska vi ha en seriös debatt i Sverige om följande problem: Kulturella muslimer och reformisters fokus på positiva verser och tolkningar förtjänar sympati och stöd, men de negativa verserna kvarstår och skaver. Hamza och hans likars budskap är hemskt och destruktivt, men det är svårt att uppriktigt säga att de inte har urkunderna och historien på sin sida.

Ett barns hjärta – pris och repris

Den sista sändningen av vår dokumentärfilm ”Ett barns hjärta” i SVT:s programtablå spikades för några veckor sedan. Filmen kommer att repriseras:

28/11 kl 19.30 i SVT2

Det är en långt bättre sändningstid än vad man brukar kunna räkna med för en reprissändning.
Sprid nu ordet för tusan, detta är sista chansen att se filmen. 

 

Förra veckan (11 nov) delades SMDA-priset ”Årets livräddare” ut, och som bekant gick den i år till ”Ett barns hjärta”. Då varken jag eller journalisten Shilan Saidi befinner oss i Sverige just nu var Dilsa Demirbag-Sten (själv mottagare av priset år 2010) vänlig nog att hämta priset och säga några ord å våra vägnar.
Tyvärr har jag inga bilder från vare sig tillställningen eller diplomet vi fick (ja, det var ära och inga pengar). Detta var vår framförda hälsning:

Kära vänner
Det är en stor ära att ha tilldelats detta pris. Dels för att vi värdesätter det mångåriga arbete som Röda Korset och alla dess systerorganisationer har utfört, och dels för att de tidigare prismottagarna är en namnkunnig skara som vi gillar och högaktar. 

Tanken med att göra ”Ett barns hjärta” var att visa på en sanning som är precis lika verklig som den andra verkligheten som alla är välbekanta med. Skillnaden är bara att väldigt få människor pratar om den ljusare verkligheten.

Många som inte kommer från regionen tror sig veta väldigt mycket om den, samtidigt som de är helt ovetande om myntets andra sida. 

Vår förhoppning var att tittarna skulle vidga sina vyer, få sig en tankeställare, och en bättre helhetsbild av den här regionen. Det finns fler liknande projekt av samexistens – fler än man tror – men det får inte utrymme i media. 

Vi vill tacka alla på Save A Child’s Heart och våra vänner på Shevet Achim, som offrar karriär, fritid och familjeliv för att hålla verksamheten vid liv – en verksamhet som bokstavligen går ut på att upprätthålla liv.  I över 20 år har Shevet Achim gjort ett outtröttligt arbete för mer ljus, kärlek och förbrödring, mitt i hjärtat av en väldigt infekterad konflikt. 

Vi vill tacka dem, inte bara för att de lät oss skildra deras vardag, utan främst för att de är så bra människor, för att vi fick vara med dem i några veckor, vilket faktiskt har gjort oss till lite bättre människor: När vi riskerar att landa i frustration och ilska så är det vännerna på Shevet Achim och S.A.C.H. som vi minns, tänker på och inspireras av.  

På samma sätt som vår vän Dilsa tar emot detta pris och talar i vårt ställe känner vi att vi mottar priset i stället för alla läkarna, sköterskorna och volontärerna på SACH och Shevet Achim. 

Tack igen till SMDA och ett stort tack till Dilsa. 

 

Btw, såhär skrev Shevet Achim-gänget på organisationen FB-sida igår:

When the air raid sirens went off last night in Jerusalem, all the children, mothers, and volunteers gathered in the downstairs office, the most protected room of the building. The rockets landed in the outskirts of Jerusalem, miles from where we are in the center of the city. Everyone is safe. We are checking the news often, and praying for the safety of all the people of the area.

Japp, bland de som får akta sig från Hamas raketer finns även muslimska barn från Irak. Det vore ju jävligt svart ironi om någon kurdisk mor vars släktingar kanske blev gasade i Halabja av Saddam skulle förlora sitt barn pga islamister. Och även om raketerna inte når/nått Jerusalem är det ju jävligt läskigt för barn (med hjärtproblem dessutom!) att uppleva flyglarm (något jag själv vet genom min kusin i Teheran som upplevde Saddams flygattacker mot Iran på 80-talet. I månader efteråt vätte han sängen och var rädd för höga ljud från lastbilar o dyl).
Samma oro och rädsla gäller givetvis barnen från Gaza och Västbanken som åker till Tel aviv för hjärtoperationer. Också becksvart ironi om en Hamasraket träffade Wolfson-sjukhuset i Tel aviv och skadade barn från många delar av världen, inkl. Palestina.

SvD om Ett barns hjärta

SvD:s ledarsida skriver om att min och journalisten Shian Saidis film ”Ett barns hjärta” har fått pris av SMDA. Roligt!
Jag hade iofs föredragit att de hade skrivit om filmen när den faktiskt visade på tv och fanns på SVT:s hemsida, men hey, bättre sent än aldrig.

Btw, läste de 42 kommentarerna. Ingen handlar om filmen eller organisationerna den skildrar.
Samma gamla visa om att ”Israel blockerar införsel av mediciner”, ”Israel blockerar inte införsel av mediciner”,  ”det finns inga ’palestinier’ som folkgrupp”, ”majoriteten av Sveriges massmedia redigeras av guds utvalda folk” och ”Hamas har skjutit x000 raketer in i Israel”. The broken record goes on and on.
På tal om priser ser jag fram emot dagen då Svenska Folket får Nobels fredspris för att ha löst den där konflikten blott med hjälp av passionerade kommentarer på nätet.

PS. En kommentator närmar sig åtminstone själva huvudämnet:

..kristna hjälporganisationen Shevet Achim i Jerusalem hjälper svårt hjärtsjuka barn bland annat på Västbanken och i Gaza att få operationer och vård av israeliska läkare.., helt OK! Tar för givet att det handlar om att man arbetar för nedmonteringar av vägspärrar och diverse blockader så att befolkningen i Gaza och Västbanken själva kan söka upp den sjukvård de behöver, detta naturligtvis underordnat vilken nationalitet eller bostadsort de behandlande läkarna har. […]

Kommentatorn vill med sitt sarkastiska antagande antyda att Shevet achims hjälp är sämre än ”den egentliga hjälpen som palestinska folket skulle behöva”, vilket väcker frågan: Är alla ansträngningar som inte direkt riktar in sig på checkpoints mindre värda?

Gällande ”att själva söka upp den sjukvård de behöver” så är det knappast så att Shevet Achim (och Save a Child’s Heart, en annan organisation som också skildras i filmen) tvingar någon att söka hjälp genom dem. Man hjälper just de som frivilligt vill komma över Gazagränsen och till israeliska läkare i Tel aviv. (I den mån man kan kalla ens barns hjärtproblem för ”frivilligt” givetvis.) Hamas släpper dem ut från Gaza och IDF släpper in dem i Israel. Om alla inblandade aktörer på bägge sidor av konflikten är ok med proceduren förstår jag inte vad vissa svenskar har emot det. Eller blir medicinska ingrepp automatiskt bättre om de utförs av nån ur ens egen etniska/nationella grupp? Ja, det hade ju varit möjligt om Hamasregeringen hade satsat mer på hjärtkirurgi än… vad fan det nu är som de satsar på just nu.

Dessutom… frågeställningen avslöjar kommentatorns enögda fokus på palestinier och därmed ignorerande av andra folkgrupper. En mycket stor del av dem som Shevet hjälper är kurder från Irak, som alltså inte berörs av checkpoints och blockader. Men hey, de är ju perifera. Nu pratar vi ju om KONFLIKTEN.
Dessa kurder bor i Norra Irak som inte är drabbat av vare sig blockader, ockupation eller checkpoints. Ändå står de i kö för att komma till Tel aviv för bästa möjliga vård. De åker inte till Baghdad där de skulle kunna sprängas av en bilbomb pga det pågående sekteristiska religiösa våldet. De åker inte till Iran, som visserligen har utmärkta läkare, men vars solidaritet med muslimska bröder stannar vid vapenpengar till Hizbollah. Saudiarabien och de andra svinrika gulfstaterna har säkert förstklassig vård, men de erbjuder den inte gratis till sina muslimska bröder och systrar. (ja, och det är inte så att Sverige och andra goda europeiska länder erbjuder den sortens gratisvård.) När familjerna flyger från Irak till Jordanien söker de inte vård där (där det är lugnt) utan fortsätter vidare till Israel eftersom vården är bättre där. Så vad ska jag säga?
Jag undrar: Är räddandet av alla de liv som organisationen och läkarna räddat mindre värt, för att det skedde utan fokus på checkpoints och andra militärpolitiska aspekter? Jag vill gärna träffa den som vill säga det face to face till de räddade barnens föräldrar. Eller varför inte barnet själv när det växt upp? (Notera: som har skänkts möjligheten att bli vuxen till att börja med).

Årets livräddare 2012

Tillägg: Eurokurd skriver om priset till filmen. Tydligen heter vår film ”Dilê zarokekî” (Ett barns hjärta) på kurmanji/nordkurdiska.
Tillägg 2: Humanistbloggen och SR-journalisten Gurgin Bakircioglu om priset. Och här är intervjun som SMDA och dess tidning Livräddaren gjorde med oss tidigare i år (s. 8–10). Jag har för mig att jag missade att länka till den då det begav sig.

 

Jag och journalisten Shilan Saidi har fått utmärkelsen ”Årets livräddare” av SMDA, Svenska vänföreningen till Magen David Adom, för vår dokumentärfilm ”Ett barns hjärta”.

Motiveringen lyder:

”I en region plågad av krig, våld och olösta konflikter har pristagarna visat hur människor av olika etnicitet och religion kan arbeta tillsammans för att hjälpa hjärtsjuka barn till hälsa. De har speglat människorna bakom dessa humanitära insatser med både värme och skärpa. Filmen väcker hopp där hopplöshet och hat alltför länge fått råda”.

Tidigare pristagare är bl a Dilsa Demirbag-Sten, Heléne Lööw, Fredrik Malm och the one and only Per Ahlmark, så vi är i fint sällskap.

Invisible woman

Läste häromdagen om att kvinnor retuscheras bort från den saudiska IKEA-katalogen. Ingen nytt kan jag säga, eftersom jag för några år sedan brukade jobba på det översättningsföretag som layoutade katalogerna för Arabemiraterna, Kuwait och Saudi! Jag och en kollega var de som layoutade dessa kataloger!

Några kommentarer:

1. Detta är inget nytt avslöjande. Om jag inte minns helt fel så skrev forskaren Fataneh Farahani om detta för flera år sedan, men ingen brydde sig då om att plocka upp nyheten (vilket säger något om våra tidningar).

2. Om IKEA-ledningen menar att de inte visste om detta och kallar det för ”nya uppgifter” så stämmer inte det. Detta förfarande har existerat sedan åtminstone 2004-2005 när jag jobbade på ovannämnda översättnings/layout-företag.

3. Ja, det är givetvis helt uppåt väggarna att något sådant ska behöva ske 2012, MEN ansvaret ska läggas på giganten IKEA, inte det lilla designföretaget som bara gör layouten (och inte själva fotorestuscheringen). (Egentligen handlar det inte om retuscheringar per se utan alternativa fotograferingar.)

4. Även gällande IKEA:s ansvar anser jag att man bör hålla i sina hästar: IKEA-varuhusen i Saudi ägs vad jag förstått av ett lokalt företag, som givetvis är tvunget att följa galna saudiska regler, må de vara skrivna eller underförstådda. Visst, jätten IKEA skulle kunna (och borde) säga ”vi accepterar inte ngn design-apartheid” , men då finns det bara ett troligt alternativ: Det lokala saudiska företaget får skit från staten/vissa inom kundkretsen och den saudiska IKEA-katalogen läggs ner. IKEA skulle inte tjäna något på det och därför spelar de med…

5. …vilket jag inte tycker är så hemskt. Förstå mig rätt, det är för jävligt, men å andra sidan instämmer nog de flesta i devisen att man får ta seden dit man kommer. Saudi är det sortens land det är. När kvinnor inte får köra bil eller rösta så bör man inte bli förvånad över att man i katalogen kallar ”vinglas” för ”festglas” och att man inte ser en kvinna i negligé slappa i sängen ”Ivar” (alternativt göra något ”manligt” som att skruva ihop sängen i fråga). Vad trodde ni? Att den saudiska IKEA-katalogen skulle vara ett oas av genus? I ett land där man halshugger gästarbetare som anklagats för häxeri?

Jag har inga krav på Saudi. Fuck Saudi, det är en enda gigantisk (lyckad) tidsresa 1000-år tillbaka i tiden. Däremot har jag krav på Sverige! Det är mycket värre att när man i Sverige ger pris till någon som Ingmar Karlsson för en bok som sågats jämte fotknölarna för partiskt förvrängning av källor. Att man i Sverige har en riksdagsledamot med åsikter som inte hör hemma i detta århundrade. Att folk i Sverige viftar med Hizbullahflaggor. Att judar i Sverige inte vågar bära kippa. Att det i Sverige nyligen utfördes dåd mot en judisk lokal. Att stora moskén i Stockholm gör bort sig med jämna mellanrum som de gör. Att någon som Reepalu i Malmö säger sakerna han sagt. Att man i Sverige fortfarande inte begriper hur man ska förhålla sig till en seriefigur. Att det i Sverige finns krav på böneutrop från minareter. Att en homofientlig imam i Sverige får sitta kvar som nämndeman. Listan skulle kunna göras millång…

6. Jag är visserligen av åsikten att företag borde ha ”balls” och ta ställning i olika frågor, men att pusha Saudiarabien åt ett positivt håll är mer (även om inte bara) en uppgift för svenska regeringen och diverse organisationer än för IKEA. Och där har ju regeringen verkligen visat var man står – genom att sälja vapen till Saudiarabien! Två fel gör inte ett rätt, men ändå… Vilket är värst? Konservativa möbelkataloger eller VAPEN?!
(Och ska vi snacka om organisationer kan jag påminna om Rädda Barnen som ville ”retuschera” bort forskaren Pernilla Ouis forskningsresultat gällande hedersförtryck. Eller varför inte Botkyrka kommun som gjorde samma sak med Devin Rexvids forskning inom samma ämne. Det sistnämnda exemplet av svensk galenskap tyckte samma tidningar, som idag ojar sig över saudisk galenskap, inte var tillräckligt viktig för att publicera.)

Handelsministern Ewa Björling kallade IKEA-retuscheringen för ”ett bedrövligt exempel” och menade:

– Kvinnor går inte att retuschera bort i verkligheten. Om Saudi inte tillåter kvinnor att synas eller arbeta går de miste om halva sitt intellektuella kapital. De här bilderna är ytterligare ett bedrövligt exempel som visar att det är lång väg att vandra när det gäller jämställdheten mellan kvinnor och män i Saudi.

Really fröken Björling? REALLY?
DU är ett bedrövligt exempel, för om saudierna beter sig som de alltid har gjort i sitt eget land är det en sak, men när Sverige med sin goody two-shoes-image säljer vapen till detta retuschglada land, när du själv sitter och dinerar med Syriska toppolitiker medan civilibefolkningen där slaktas, när du personligen reser till Libyen för att sälja övervakningssystem till Qaddafis regim… då har du förverkat rätten att säga pip om vad som är bedrövligt eller inte. ”Kvinnorna förändrar världen” ja, men tyvärr förändrar vissa kvinnor (ja, du Ewa Björling) den åt en riktning som är helt åt helvete. Saudierna är salafister. Osynliggöra kvinnor is what they do 24/7, men vad är din ursäkt för att vara en skitstövel?

PS. En detalj gällande detta blogginlägg:

Här är den ansvariga firman Space 360 som med ”transkreation” har anpassat katalogen till länderna Dubai, Kuwait och Saudiarabien. Chef är Eddie Ayad Jabbar och hans fru är med i styrelsen och har rätt att teckna firman.

Japp, detta var företaget jag jobbade på. För det första, detta är som sagt inte den ”ansvariga firman”, utan ett översättningsföretag som satsat på mixen av översättning OCH layout på olika språk, speciellt de ”svåra” med icke-latinska alfabet. De har som sagt varken bestämt att retuschering ska ske eller har utfört den. Beslutet fattas av det saudiska företaget och IKEA, Space 360 gör bara översättningen och layouten. Så var det på min tid och jag är tämligen säker på att detta inte har förändrats.
En grej som stör mig med blogginläggets nämnande av firmaägarna är att nu tror vissa säkert att ”Aha, de är araber. De är säkert konservativa smygislamister som älskar den saudiska retuscheringen”. Så är det givetvis inte.

Nu undrar kanske någon varför jag som efter detta jobb sadlade om till journalist inte skrev om retuscheringen själv. Att jag inte är ett fan av saudisk/islamistisk galenskap har ju varit uppenbart sedan starten av denna blogg 2007.
Två skäl, dels tycker jag inte att det är proffsigt att gå runt och snacka om interna angelägenheter hos tidigare arbetsgivare, men främst pga ovan nämnda orsaker; att jag inte tycker att det är så konstigt att IKEA tvingas ta seden dit man kommer, även om det handlar om absurda seder.

Dansa pausa

Expressen: ”Evin Cetin tar en timeout efter Expressens avslöjande i dag om att hon besökt – och dansat med – uniformerade soldater hos den väpnade kurdiska rebellgruppen Pejak.”

Ve och fasa, har hon dansat med soldater? Det är ju fruktansvärt.
Och uniformerade soldater också! (Vilka soldater är inte uniformerade? Och hade det varit bättre om soldaterna varit civilklädda?)

1. ”Avslöjande” skriver Expressen. Nja. Avslöjandet ska väl tillskrivas den som var på plats och filmade Cetin till filmen ”Female Fighters of Kurdistan”. Jag vet inte om tittande på ett klipp (som legat på Youtube sedan juli) kan anses vara ett journalistiskt avslöjande.

2. På tal om journalistisk kompetens: När SR ska informera om PJAK så är deras lilla inforuta direkt copy-paste av svenska wikipedias 51 ord-korta artikel. (Den mycket längre engelska artikeln var tydligen för lång och jobbig.) Jag tänker såhär: Om du är journalist och din kunskap om gruppen i fråga är lika med noll och för att informera allmänheten så måste du själv först panik-googla på nätet så kanske du ska vänta med att sprida ”information” och först införskaffa den till dig själv.
Dagen då du vet skillnaden mellan PUK, PYD, PKK, TAK, KZP, KSDP, KDP, KDP-I, BDP och DTP kan det kanske vara dags att börja tycka och sprida åsikter. (Eller varför inte skillnaden mellan KDP och PDK? )

3. PJAK är inte PKK. PKK är terrorstämplat [1] [2] [3], och ja, PJAK samarbetar med PKK, men PJAK är (vad jag kan se på DoS hemsida) inte terrorstämplad (även om denna artikel från Jamestown Foundation skriven i 2009 påstår det).

4. Iranska regimen arresterar, torterar och hänger folk för att ha pipit minsta kritik. Det är inte ett gäng som man kan ha dialog med precis. Tycker omvärlden att det är konstigt att i detta helvete som skapats i Iran, att det finns kvinnor – som blir diskriminerade både pga sitt kön, etnicitet (Khomeini sa något på 80-talet om att kurders kvinnor och blod är halal) och tro (kurder är ju sunniter)  – som väljer att ta till vapen för att få bort den här regimen?
Just nu står halva jävla världen – med USA och Israel i spetsen och med Saudi glatt påhejande i bakgrunden – redo för krig mot Iran. Så hur ska S och Expressen ha det? Är krig mot iranska regimen terrorism eller inte? Ska vi kalla Obama för terrorist också? Att sälja svenska vapen till Saudiarabien verkar ju svenska politiker inte ha problem med, men att dansa med de som bekämpar iranska regimen, det måste fördömas. För hur skulle det ut om fler svenska politiker tog efter Cetin? Dans kan ju leda till stukade ben eller död av utmattning.

4. Stefan Löfven säger: ”Socialdemokraterna ska inte ha kontakt med organisationer som är terroriststämplade.” S är snabba med att reagera här, men är de det alltid? Har ingen S-politiker någonsin haft kontakt med Hizbullah, Hamas eller PFLP? Pratat om ”vikten av att bibehålla dialog” med dem? Aldrig? Någonsin? Ingen som följt med Ship to Gaza och skakat tass med fel skäggig snubbe?

Hasan Döleks lögner fångades tydligt och klart på film. Han uppmanade svenskturkar till våld. Och fångades på bild [skrolla ner i länken] tillsammans med Meral Akşener, politiker i nationalistpartiet MHP (Nationalist Movement Party) vars ungdomsorganisation är ultranationalistiska, neofascistiska Grå vargarna som har följande liv på sina samveten. Behövde han ta omedelbar time-out? Efter att Döleks fusk uppdagades hade Carin Jämtin tvärtom fortsatt förtroende för honom.

När Palmecentret år 2008 anordnade en konferens om Israel/Palestina under rubriken ”Med sikte på hållbar fred” hade de bjudit in extremisten Azzam Tamimi (som öppet stödjer självmordsattacker, anser att Israel är en cancer och att Khomeini är en fin herre). Carin Jämtin och Lena Hjelm-Wallén var bägge på plats och efteråt gav Palmecentrets ledning en bok av Palme till Tamimi med orden: ”Tack för att du presenterade din vision, även om jag inte håller med om alla dina åsikter”. Jag minns inte att någon behövde ta time-out efter det där.

Låt oss inte fastna i S. Erik Ullenhag har haft möte med Helena Benaouda vars svärson var anklagad (och senare dömdes) för terrorism. Han är kvar.
Eller bättre upp, Abdirisak Waberi har ju gjort en massa finfina islamistiska uttalanden, men är fortfarande kvar som riksdagsledamot (M) och i försvarsutskottet.

Slutligen: 5a) Kurder kör den där ringdansen i tid och otid, höger till vänster. (När den första kurdiska porrullen skapas så räknar jag kallt med att även den innehåller lite halparke – eller govend som den också kallas. Jag vet inte hur det skulle gå till, men de kommer få till det på nåt jävla sätt.
5b) Varenda kurd jag känner har någon (understatement) släkting, farsa, morbror, farfar, you name it, som har varit peshmarga. Redan efter ett par dagar efter att jag kom hit satt jag hos en kompis och lyssnade på hennes farsa och hans war stories mot Saddams soldater. Så att ringdansa med gerillakurder är svårare att undvika än att få till.

Hederslös eller huvudlös

Ett par spontana tankar om detta:

Nevin Yildirim, 26, våldtogs upprepade gånger och blev gravid. För att rädda sin heder ska hon ha tagit lagen i egna händer – och halshuggit mannen som attackerade henne.

• Ett intressant fall för Gudrun Schyman & Co att kommentera, då de brukar anse att hedersrelaterat våld blott är mäns våld mot kvinnor. (Självklart inser jag att mannen började med sitt våldtäkt, men att hugga av dennes huvud efter att ha skjutit honom känns inte riktigt godtagbart som ”självförsvar” utan är snarare ”overkill”.)

Alla skulle ha förolämpat henne, nu kan ingen göra det, har Yildirim sagt i polisförhör enligt nyhetsbyrån Doğan, rapporterar Huffington Post.
– Jag räddade min heder.

• Nope, jag är ledsen. Samma logik som gäller idioter till män som dödat ett barn/kusin/syster/whatever gäller även dig. Du har inte räddat din heder, utan omvandlat dig själv från våldtäktsoffer till brutal mördare.

Vissa tycker att Nevin Yildirim gjorde något heroiskt efter att lagar och samhället svikit henne.

• Att Nevin var ett offer och sveks av samhället är en sak, men oavsett hur mycket någon varit ett offer kan jag inte på något sätt se halshuggning som något ”heoriskt”.

 

 

• Förresten, förlåt min misstänksamhet (som ej ska misstolkas som brist på medkänsla) men det där geväret som kvinnan sköt våldtäksmannen med… Var kom den ifrån? Kunde hon inte ha använt den under någon av de tidigare våldtäkstillfällena innan hon hade blivit med barn? Är det inte lite behändigt att mannen är tystad för evigt? Jag känner givetvis inte till alla detaljer, bara det som står i AB-artikeln, men är det helt otänkbart att det hela var en frivillig affär som hotade att avslöjas när Nevin nekats abort?