Svensk McCarthyism II

Häromdagen svarade Författarförbundets Jan-Ewert Strömbäck på min (och Karin Olssons) debattartikel om Ingmar Karlssons agerande mot Anna Ekström och Torbjörn Elensky.
Ärligt talat kände jag att jag inte brydde mig: Orka förklara en gång till när första texten beskrev problemet klart och tydligt. Den som inte förstod första gången spelar antingen oförstående eller kommer inte behjälpas av ytterligare förklaringar.
Det enda som irriterar mig lite är att hans text finns på nätet, medan den som läser den kan inte klicka på min text (bara i papperstidningen) och avgöra hur den var en ”överreaktion”.

Det roliga är att vid en andra läsning insåg jag att Strömbäck ger mig rätt på det mesta:
• Gällande Karlssons agerande säger han bara att det inte var olagligt (var det någon som påstod det, och sedan när är ”inte olagligt” automatiskt lika med med ”lämpligt”?)
• Han håller med om att behandlingen av Elensky var olämpligt:

Anmärkningsvärt var emellertid att Torbjörn Elensky fick löpa gatlopp för något så fundamentalt som att han som författare hade uttryckt sina åsikter i skrift. … Konspirationsteorier frodas i våra dagar inte lika ymnigt som på 70-talet och kan ta en stund att genomskåda. Och då är röstsedlarna redan räknade.

Det känns som att han försvarar Författarförbundet i stort (rubriken) och de som inte var delaktiga i misstaget, samtidigt som han drar resterande i örat fast på ett väldigt artigt och diskret sätt. Den interna kritiken i slutet förstärker detta mitt intryck:

Ett inlägg på stämman (inte av Karlsson eller Elensky), försett med irrelevanta hänvisningar till religiösa symboler, och på samma intellektuella nivå som Ilmar Reepalus uttalanden, fick inte det minsta gehör.

PS. Karin Olsson har mer ork och tålamod än jag och ger idag utmärkt svar på Karlssons replik.

… Det jag däremot undrar över är varför Ingmar Karlsson på Författarförbundets årsmöte, på sin Facebooksida, i mejl till mig och Gud vet till vilka andra, sprider lögner om att Anna Ekström förmodligen är en pseudonym. Han har dessutom upprepade gånger påstått på Facebook att jag, som ibland har köpt artiklar av Anna Ekström, inte har en aning om vem hon är. …Vad gäller Torbjörn Elenskys principiella försvar för en persons rätt att yttra sig anonymt, och prövas mot lagen vid eventuella överträdelser, ställer jag mig självklart bakom det. Det konstiga är att Författarförbundets stämma inte gjorde det.

About these ads

2 kommentarer

Filed under Människorätt, Media, Personligt, Sverige/Inrikes

2 responses to “Svensk McCarthyism II

  1. Individen

    Ur J-E Strömbäcks replik:

    ”Resultatet av den slutna omröstningen ska inte uppfattas som en vilja att ta avstånd från Elenskys texter. Snarare handlar det om en sympatiyttring åt den kontrahent (Karlsson) som ansåg sig vara förfördelad i en pågående offentlig polemik.”

    Förbundets ordförande tycker alltså det helt okey att missbruka en omröstning i en sakfråga för att få ett tillhygge i en helt annan fråga!?

    Anta att hans analys är riktig. I så fall är det anmärkningsvärt att han tycker att det är helt i sin ordning. Om man som förbund har höga ambitioner att värna viktiga grundläggande principer så bör man nog ha lite mer nykter inställning till sina egna omröstningar.

  2. Ann-Katrin Roth

    Jag tycker det är konstigt att författare som borde ha koll på läsförståelse inte fattar att Torbjörn Elensky talade om principiell rätt. Some diplomat.

    Sedan tycker jag Strömbäck använder ett för milt ord – anmärkningsvärt – om att Elensky fick löpa gatlopp på mötet. Skandal eller upprörande skulle passa bättre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s