Ni får ursäkta överdosen av inlägg om hedersrelaterat våld, men det har skrivits några väldigt intressanta artiklar de senaste dagarna som är värda att sprida.
Den bästa texten kommer från Lena Andersson i DN. Jag kan inte minnas att någon tidigare har gjort en sådan kristallklar analys av problemets innersta väsen:
Att skam kan vända upp och ner på en av evolutionens förutsättningar, skyddet av avkomman, säger något om styrkan i socialt konstruerade idéer. Men socialt konstruerade idéer är just konstruerade. Det innebär att de kan förändras. Men då gäller det att omvärlden inte sviktar … . …. Då gäller det att påminna sig att tradition inte är ett argument, utan kräver argument. Och att familje- och släktnormer inte är en privatsak om de skadar.
Ett av problemen i hanteringen av hederstänkande är att det inte är det fysiska våldet som utgör systemet. Hedersmorden, som är få, är snarare tecknet på att systemet krackelerar. Det fysiska våldet följer när tvånget misslyckas. Mord på döttrar är inte systemets väsen, kontroll är dess väsen. … Hedern och lidandet tiger still, det är skammen och protesten som väsnas.
Hedern utgörs av just stillhet, av icke-handling: att inte få delta i all undervisning eller i aktiviteter med icke-godkända personer, inte tänka fritt om sin framtid men däremot ständigt tänka på sin passivitet och sedlighet, att alltid vara påpassad och passa på sig själv.
Och ytterst: könsåtskillnaden som ideologi och kvinnans fångenhet i könet. Hederskulturen är denna logik. Mord sker inte förrän den förtryckta spränger logiken och vägrar lyda.
Hedersförtryck är inte – som alkoholism, allmän försumlighet eller regelbundna raseriutbrott, vilka också helt styr familjers liv – ett missbruk, en oönskad olycka, en bristande impulskontroll. Hedern är ett högsta ideal, ett idésystem om det bästa sättet att uppfostra och det mest anständiga sättet att leva. Förtrycket kan aldrig upphöra så länge idésystemet är kvar. Det måste ändras inne i huvudet på dem som bär det. Det kan bara ske genom stöd och positiv påverkan av tankemönstren så att det till slut blir uppenbart att systemet är ohållbart. Tydliga regelverk hjälper förmodligen också.
Att räkna offer för hedersmord och säga att hederskultur inte finns som struktur ska nog ses som en felslagen ambition. Eftersom mördandet inte är strukturen utan ett symtom på den och eftersom förtrycket utgörs av oavlåtligt mentalt våld, är det inte i första hand mordoffren som förkroppsligar den förfärande verkligheten.
Katarina Wennstam skriver klockrent i Aftonbladet:
[Om "balkongflickor"] Att utreda ett till synes tragiskt självmord som ett kanske ännu mer tragiskt mord är förstås integritetskränkande för familjen och en grannlaga uppgift för polisen. Det finns tveklöst problem med att direkt utgå från att en flicka med rötter i Mellanöstern som tar livet av sig i stället har blivit mördad.
Men vad är alternativet? Att rättsväsendet sitter med armarna i kors och faktiskt skickar signalerna att detta är en lucka i lagen som man inte kan, vill eller vågar täppa igen. Av rädsla för att stöta sig med folk, av rädsla för att bli kallad rasist? Polisen är onekligen ganska vana vid att trampa folk på tårna i andra utredningar. Dessutom måste det vara möjligt att bedriva en proffsig utredning utan att förnedra människor eller den kultur de har vuxit upp i.
UNT har en intressant intervju med Nicklas Kelemen som var projektledare för Rädda Barnens dialogprojekt 1997–2009 (som RB sedan lade ner):
Jag har pratat med många tjejer och killar som har varit hotade till livet och det är ingen som jag vet om som vågade göra det hon gjorde. …
I november samma år bjöd vi [Rädda Barnen] in henne till ett seminarium i riksdagshuset. Hon var rädd och ångestladdad, hon var ingen Jeanne D’Arc. Tårarna kom, men hon var beslutsam om att kampen var viktig.
… Hon bad mig förklara för politikerna att hedersvåld har med kulturen att göra. Jag sa till henne att svenskarna är rädda för att prata om det här, för att det är något främlingsfientliga kan utnyttja. Hon sa, mycket upprörd: Vad har de med mina rättigheter att göra?
Till en början [eftermordet på Fadime] verkade insatserna styra åt samma håll. Man talade om samma saker: Att förtrycket och våldet inte kunde accepteras. Att samhället hade svikit de utsatta tjejerna. Att samhället nu måste sluta svika de unga tjejerna.
Men ganska snart tog diskussionen om definition och orsak fart. Vad är egentligen hedersvåld? Vilka gör sig skyldiga till det? Vilka drabbas? Beror det på etnicitet, könsmaktsordning, kultur och tradition eller religion?
Enligt Juno Blom och Sara Mohammad står den diskussionen fortfarande i vägen för det praktiska arbetet med att skydda unga drabbade. Det råder en beröringsskräck när det gäller hedersvåld och förtryck, menar de.
– Rädslan att stämplas som rasist för att man pekar ut särskilda grupper styr mer än de ungas rätt till hjälp och skydd, säger Sara Mohammad.
– Det är lättare att blunda för dem som är utsatta än att ta strid med dem som utsätter. Men det är fegt. Vi måste ha modet att stå upp för dem som behöver hjälp, säger Juno Blom.
Längre ner i texten säger Sara Mohammad:
– Jag kallades akut till Kalmar för att en 14-årig flicka riskerade att bli bortgift. På ett möte med socialtjänsten sa jag att de måste agera direkt, flickan skulle sannolikt föras till sitt hemland redan samma helg. Först sa socialen helt nej till att omhänderta henne, eftersom flickan inte själv hade vänt sig till dem. Sen ändrade man sig. Men trots mina varningar väntade man till efter helgen med att agera. Då var det redan försent. Flickan hade, precis som jag trodde, tagits ur landet den helgen.
Enligt Ungdomsstyrelsen lever 70000 unga killar och tjejer under hedersförtryck – lågt räknat. Av dem uppskattas 8500 vara oroliga över att bli bortgifta.
Omfattande satsningar har gjorts under senare år; efter mordet på Fadime Sahindal ökade budgeten plötsligt tiofalt. […]
Tyvärr, menar Sara Mohammad, tassar det svenska samhället ibland på tå kring problemet.– Att ge killar och tjejer olika tider i badhuset är till exempel inte bra. Det gör bara att man bejakar de här familjerna – det kommer att slå tillbaka senare.
[Massi Fritz] – Trots att vi vet att många utsätts för hedersrelaterade brott händer väldigt lite. Jag tycker att vi ska kriminalisera tvångsäktenskap och föra in hedersbrott i vår lagstiftning.
…
– […] Jag tror på hårdare påföljder och utvisning. Just utvisning avskräcker mest.
När sjuksköterskan och förra S-politikern Nalin Pekgul ville diskutera hedersmord på 90-talet avfärdades hennes berättelser som fantasier. 1996 ströps 15-åriga Sara av sin kusin i Umeå – och debatten tog fart.
Du gör en god insats Nima. Det är verkligen ingen överdos av inlägg i detta allvarliga ämne!
Jag menar, förtrycket i hederskulturer är nästan lika allvarligt som att flickor föredrar rosa leksaker och pojkar föredrar blå leksaker på våra dagis (i varje fall så länge som inte någon genusmedveten pedagog för dem in på den rätta vägen)!
Om 70 000 ungdomar i Sverige “lever under hedersförtryck” så kan man fråga sig hur många svenskar som faktiskt deltar i hedersförtrycket.
Säg att varje ungdom har två föräldrar och i genomsnitt två syskon som deltar i hedersförtrycket. Säg vidare att varje ungdom har ytterligare fyra familjer (farbrors, fasters, mosters och morbrors) som också deltar.
Även om vi tar med i beräkningen att flera syskon och flera kusiner kan förtryckas av samma familjemedlemmar och släktingar så skulle siffran 70 000 innebära att flera hundratusentals människor förtrycker barn i hederns namn i Sverige. Kanske uppemot 500 000 förtryckande individer.
Är detta ett rimligt antagande?
Angående Lena Andersson resonemang “ju färre hedersmord, desto starkare hederskultur” har jag bara en sak att säga: Alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats. I en demokrati gäller denna princip även minoriteter. Man kan inte använda icke-händelser som grund för ett kollektivt misstänkliggörande. Tyvärr. Det låter sig inte göras.
För att citera Sakine Madon när hon nyligen sågade regeringens så kallade toleranssajt: “krav på saklighet gäller även välmenande antirasister. Det är inte mycket begärt.”
Precis. Lite mer saklighet, tack.
Detta skriver jag inte för att jag anser att det är rasistiskt i sig att tala om hederskultur. Jag skriver det för att det är ett faktum att ett av de tydligaste uttrycken för rasism i vår tid är att ge minoriteter kollektiv skuld för enskilda brott medan majoritetsbefolkningen ges individuell skuld. Just därför är det så viktigt med saklighet och korrekt statistik i den här frågan.
“Det är inte mycket begärt.”
.
Jag har inte sett att någon ger minoritetsgrupper kollektiv skuld för det ett fåtal utför, dock har jag sett en viss tendens hos vissa att vilja påföra en hederskultur även hos svenskar.
Du har så rätt när det gäller saklighet i den här frågan, “vanligt” helgfyllebråk hos Svensson kan aldrig likställas med hedersvåld.
Historiskt har Sverige haft en hederskultur, som också yttrat sig i hedersmord. Det finns dokumenterade fall från exempelvis 1600-talet där svenska kvinnor begravts levande bara vid misstanke om otrohet som “vanhedrat” deras män. De dödades med samhällets goda minne.
På Island var denna hederskultur ännu mer utbredd. Läs själv de isländska berättelserna och studera synen på manlig heder…
Madeleine Hurd är en högskolelektor som har forskat om det här. Hon är verksam vid Södertörns högskola, kontakta gärna henne.
I vår tid kan man diskutera om de nordiska nationella rörelserna drivs av en sorts hederskultur. Skillnaden är att dessa rörelser är emot den andra parten, det vill säga den invandrade mannen, inte den svenska “dottern”.
Så länge som dessa högerextrema rörelser har funnits har de ansett att invandrade män kränker svenska kvinnors heder, och i förlängningen hela Sveriges heder. Men de attackerar inte den svenska kvinnan, de attackerar i stället den invandrade mannen.
Alternativt försöker de övertala den svenska kvinnan att hålla sig borta från invandrade män genom att beskriva dessa män som smutsiga, äckliga, farliga våldtäktsmän. Propaganda för att bevara hedern.
Det är bara att besöka ett valfritt kommentarfält och undersöka hur många som delar detta svenska hederstänkande. De är rätt många, de där arga typerna, som tycker att invandrade, muslimska män kränker Moder Sveas heder…
Men detta var aldrig min poäng, att det också skulle finnas en svensk hederskultur. Jag tillhör dem som ställer upp på premissen att denna form av patriarkalt förtryck är vanligare i andra delar av världen.
Det blir problematiskt när man som du, Lizette, beskriver annat våld mot kvinnor som “vanligt helgfyllebråk” och ständigt upprepar att hedersvåld är sju resor värre och dessutom en kulturell företeelse som delas av alla från Mellanöstern. Då trivialiserar man vita mäns våld mot kvinnor och förvandlar den stora kampen mot mäns våld till en kulturkamp…
Jag ser hedersvåld som en form av våld mot kvinnor. Det finns många andra former av våld mot kvinnor, och dessa får aldrig trivialiseras eller ursäktas med alkohol eller svartsjuka. Ingen vinner på det.
Lösningen är ett samlat grepp mot våldet, ett batteri av förebyggande åtgärder och en antirasistisk och feministisk utgångspunkt.
Yaxon:
Hur 17 kom nationella rörelserna in i detta? Jag ger blanka fan i vad människor som är aktiva medlemmar i nationalistrasistiska rörelser tycker. De är rasister. De är dumma i huvudet. Fuck ´em. Kan vi lämna dem utanför diskussionen?
Hederskultur finns. Jag säger inte det för att jag mött det i min vardag o familj. Fadimes död var lika absurd och overklig för mig som vilken svensk som helst. Jag säger det för att människor som dagligen jobbar med detta säger det. Jag säger det för att duktiga, vettiga människor som jag känt/känner har sagt det och sett det. Jag säger det för att människor som har råkat ut för det har sagt att det finns. En person som dog av det hann säga det innan hon dog. Med andra ord, skiten finns.
Frågan är: Vad gör vi åt det?
Att dra upp skit som hände på Island för 500 år sen känns inte så relevant för att lösa ett aktuellt, nutida problem. Ändå så envisas SÅ många svenskar att dra upp det. Jag har hör det på fanimig varje föreläsning jag gjort och jag är så trött på det att jag vill spy. Okej, för 500 år sen eller vad det var så brände nordbor häxor, kölhalade folk, hade oskyddat sex med grisar utan att duscha efteråt och jag vet inte vad.
Okej, noterat. Ni sög. Ni var värdelösa. Här har du en medalj i kategorin “Mest barbariska folket genom historien”. Happy? Pleased? We done now? Kan vi gå vidare? Eller vill fler svenskar berätta fler historier om crazy shit deras farfarsfarfarsfarfarsfarfar brukade hålla på med men som inte görs idag?
Det finns ett problem som är vanligt bland invandrargrupper fr MÖ, okej? Nu… om man läser vad jag skrev nyss och tolkar “vanligt” som “alla gör det” eller “majoriteten gör det” så är man antingen korkad eller inte fullt läskunnig. Med vanligt menas: “Vanligare än majoriteten av oss vill att det ska vara”. Därför vill majoriteten av oss se till att minoriteten av oss börjar tänka på ett annat sätt. Och då kommer ni svenskar och dillar om rasister med valnöt till hjärna och er jävla medeltidshistoria. ALLA invandrare tycker att rasister can go fuck themselves. Det gör för övrigt majoriteten svenskar också. De enda som inte instämmer är rasisterna själva. Ändå så tas deras åsikter och vad de tror och skulle-kunna-få-för-sig-och-användadet-för-sin-agenda upp i VARENDA jävla diskussion om detta “invandrarproblem”.
Vet du varför jag kallar det för invandrarproblem? För att det utförs av invandrare, det drabbar invandrare och för att invandrare är de som är mest angelägna om att det fortast möjligt ska förpassas till historiens annaler. Så att vi också en dag kan prata med andra folkgrupper om barbariskt skit som vi “brukade göra för århundraden sedan”.
Låt oss ponera att svensk häxbränning var vanligt förekommande. Och med det menar jag att senaste gången det hände inte var förrförra århundradet utan förra året. Skulle du hellre vilja tala om för andra svenskar “hörrni, den här jvla idiotin får ni/vi lägga av med”? Eller skulle du vilja att jag eller Ali eller Mansour kom och sa: Men vaddå, vi araber/turkar/kurder/iranier/whomever brukade faktiskt göra si och så på 1100 talet?
Ska jag mejla 13-åringen jag träffade för x veckor sen i xxxxx och säga till henne: “Det är lugnt att du lovades bort till din kusin och att din mamma är livrädd för att din far och farbröder m fl ska hitta er. Tänk på att förfäderna till svenskarna som ni sökt skydd hos minsann var riktiga rövhål”. Ska jag säga till henne: Om jag någonsin (mot förmodan) skulle träffa din farsa skulle jag INTE säga till honom att han “är en jävla idiot som borde antingen skärpa sig och ändra på sig och att man kan få hjälp med det – eller få välja mellan fängelse eller utvisning”, för tänk om någon nationalist/rasist får nys om det och använder för SIN agenda? Vad tycker du? Ge mig några sakliga råd är du snäll.
Förringande av rasism som samhällsproblem. Check!
Fördömsfulla antaganden om sin motdebattör. Check!
Ovilja att argumentera utifrån saklig grund. Check!
Du “missade” totalt att mitt förra inlägg var ett svar till Lizette, vilket var anledningen till min obetydliga parentes om Island. Det skvallrar om svag argumentation att ta saker ur sitt sammanhang, men ännu värre är din aggressiva oförmåga att lyssna på vad jag faktiskt säger.
Till skillnad från dig, uppenbarligen, så har jag sett hederskultur på ganska nära håll. Jag vet att den finns, jag har aldrig påstått något annat. Men precis som att du avfärdar att alla svenskar är rasister så avfärdar jag att alla från MÖ är kapabla till att våldföra sig på sina barn.
Det finns ingen grund för en sådan kollektiv anklagelse, den är rasistisk i sin svepande kollektivism och den används påtagligt ofta för att trivialisera etniska svenskars våld.
>Förringande av rasism som samhällsproblem. Check!
Och exakt var ser du ett “förringande”? Om du inte förstod det innan så säger jag det svart på vitt: rasism är ett allvarligt samhällsproblem. (Så mycket för förringade).
Det jag invände emot var att rasister och deras åsikter hela tiden får styra hedersdebatten. Jag vill snarare frånta rasisterna den påverkan de har fått över den här debatten, (ironiskt och tragiskt nog genom antirasister).
>Du ”missade” totalt att mitt förra inlägg var ett svar till Lizette, vilket var
Jag missade det inte alls. Men jag valde att säga mitt ändå, för jag fick intrycket att du var den typen som behövde få höra det. Jag måste säga att jag hade lite dåligt samvete för att jag gick hårt fram baserat på ett “fördomsfullt antagande”, men inte nu längre. Ditt svar bekräftar för mig att magkänslan var rätt.
>Jag vet att den [hederskultur] finns, jag har aldrig påstått något annat.
Och jag påstod aldrig att du hade påstått att det inte fanns.
>Men precis som att du avfärdar att alla svenskar är rasister så avfärdar jag att alla från MÖ är kapabla till att våldföra sig på sina barn.
Aaaaaaargh! Var 17 påstod jag att “alla från MÖ är kapabla till …” för att du sedan skulle avfärda detta icke-påstådda påstående? Hade du bemödat dig om att faktiskt läsa mina svar istället för att bara fantisera fram saker i ditt huvud hade du sett att jag faktiskt påstod motsatsen.
>Det finns ingen grund för en sådan kollektiv anklagelse, den är rasistisk i sin svepande kollektivism…
Ah, så nu är jag rasist också?
Varför skulle jag komma med “kollektiv anklagelse” mot en grupp som jag själv tillhör? Kan du tala om det för mig?
>…och den används påtagligt ofta för att trivialisera etniska svenskars våld.
Återigen, vem sa något om att “trivialisera”? Eftersom du inte förstod det i förra vändan så säger jag det svart på vitt, långsamt och pedagogiskt (read my lips): Svenskar är i egenskap av Homo Sapiens precis lika kapabla till våld, galenskap, idioti och mentala skygglappar som vilken annan grupp som helst, må det vara MÖ-bor, asiater, svarta, indianer, aboriginer, samer m fl.
Och allt form av våld och förtryck är allvarligt.
Så! Var det tydligt nog för dig?
Yaxon: “Lösningen är ett samlat grepp mot våldet, ett batteri av förebyggande åtgärder och en antirasistisk och feministisk utgångspunkt.”
Fina ord som jag inte kan annat än instämma i. Men vad betyder de? Rent konkret? Exakt vilka förebyggande åtgärder består detta batteri av? Hur ska vi förebygga något som vi inte ens kan diskutera? Eller utifrån en diskussion som har pågått i åratal utan att förändras det minsta och kommit nånstans?
Yaxon: “Jag ser hedersvåld som en form av våld mot kvinnor.”
Låt oss titta på “hedersvåld vs mäns våld mot kvinnor” och byta ut de två mot “heavy metal vs rock”:
Bägge är baserade på den västerländska tolvtonskalan.
Bägge härstammar från blues och svart slavmusik från Amerika.
Bägge spelas vanligtvis av samma uppsättning med gitarr, bas, trummor och sång.
Bägge framförs med samma syfte (att förmedla känslor till lyssnaren).
Bägge existerar i samma struktur av kommersiella intressen vs konstnärliga ambitioner.
Ingen av dessa högst sanningsenliga faktorer behöver jag nämna varenda gång jag skriver om ett metalband. Folk vet det redan.
Föreställ dig nu “musikdebattörer” som efter varje intervju, artikel, reportage, recension, kände det tvångsmässiga behovet att påpeka dessa saker. Föreställ dig att vissa skulle t.o.m. säga att man inte ska prata om metal som en specifik, egen genre!
Du ser ingen likställa Metallica med Pink Floyd! Det finns likheter, visst, och ytterst hamnar de under samma stora heltäckande paraply, men det finns också avgörande olikheter vilket gör att respektive band hamnar i olika skivhyllor.
Dessa skillnader gör inte ena bandet mer, eller mindre, viktigt och angeläget. Skillnaderna finns bara, vare sig man gillar det eller ej.
Att använda olika termer inom musik anses inte diskriminerande (för att politiken inte lägger sig i). Då är det snarare klargörande att inte bara hålla sig till vida begrepp som “rock” eller ens “metal”, utan använda sig av särskiljande termer som thrash metal, progressive metal, power metal, black metal, death metal, Nu-metal m.m. Det finns visserligen fall där termerna överlappar varann och det existerar vissa gränsfall, men GENERELLT är dessa termer – som är baserade på skillnader – klargörande och underlättar diskussioner.
En annan skillnad varför argumentet “Män i Sverige misshandlar också kvinnor” osv är irrelevant är för att vi inser att detta är ett problem. Det finns individer från M.Ö. som arbetar emot hederskulturen men från statligt/samhällena i stort så verkar inte man inte var allt för glad för att motverka hederskultur?
Så anledningen till att vi uppmärksammar hederskultur och dess våld är för att vi uppmärksammar kvinnors situation överlag.
Haha, vilken klockren jämförelse!
Så fantastiskt genomtänkt och roligt. Jag erkänner att du får mig att framstå som en clown med dina dräpande, intelligenta formuleringar. Ditt aggressiva tonläge och dina nästan Jesuslika metaforer är som örfilar mot min kind och mot hela mitt väsen. Du är superkungen av universum.
Om vi ska sluta onanera ditt ego en stund och återgå till diskussionen om hedersvåld så måste jag tydligen upprepa till förbannelse att jag inte är emot begreppet i sig. Var får du detta i från?
Det är inte jag som gång på gång upprepar att hedersvåld aldrig får jämställas med annat våld, som kallar folk för relativister för att de inte håller rågången mellan hedersvåld och “vanligt helgfyllebråk” tydlig, som säger att hedersvåld är hundra gånger värre än annat våld.
Begreppsgnället får du ta upp med andra debattörer.
Men om vi ändå ska fortsätta på dina musikmetaforer, så att du förstår vad jag menar. Säg att någon påstår att hiphop är våldsam musik. Ja, så exceptionellt våldsam är hiphopen att den aldrig kan jämställas med de snälla grabbarna inom metalscenen. Då kanske några hiphopare skulle invända och säga:
“Vänta nu! Visst finns det våldselement inom hiphopen men de representerar inte alla oss. Det är fördomsfullt att säga så. Dessutom finns det massor av våldsförhärligande snubbar inom metalscenen som du verkar ha glömt. Har du lyssnat på Cannibal corpse, till exempel?”
Då skulle den som startade beefen, vi kan kalla den personen Thin Lizette, besvara hiphoparna och säga något i stil med:
“Du är relativist! Du är förnekar våldet inom hiphopen! Och kom inte och prata om Cannibal corpse! Du är inte värd skiten under mina skor så stick härifrån och håll käften, jävla våldsapa!”.
På den nivån är vi, skulle jag snarare säga.
I mina tidigare svar till dig bad jag om sakliga och konkreta förslag (vilket inte bara var retoriskt slagträ utan faktiskt en chans för dig att konkretisera dina vaga klichéartade formuleringar). Istället får jag “Du är superkungen av universum”. Bra jobbat. Imponerande.
Det var Lizette som uttryckte sig gillande om min kommentar. JAG sa inget om det, så det där med att “onanera mitt ego” är strikt mellan Lizette och din fantasi. Jag håller mig utanför.
För det första: Jag förstår poängen med ditt musikexempel och instämmer helt. (Frågan är om du förstår mitt exempel.)
Men okej, låt oss fortsätta på din musikmetafor. Hedersdebatten ser ut på följande vis: Du kommer och säger att gangsta-rap inte är bra. Du är hiphopare själv så uppenbarligen gillar du musiken och respekterar musikerna/scenen, du säger uttryckligen att majoriteten rappare är vettiga, men att det tyvärr existerar vissa våldsförhärligande element inom hiphopen, vilket du vill diskutera och få bort.
Då kommer jag in som hårdrockare och säger (utan att någon ens nämnt hårdrock): Men hårdrockare då? På 90-talet brände norska blackmetal-musiker kyrkor. Ska vi snacka om våld? Glöm inte hur Nathan Gale sköt ihjäl Dimebag Darrell. Axl Rose är allmänt aggro och när vi ändå pratar om destruktivt beteende, kom ihåg att vi hårdrockare hade John Bonham, Jimi Hendrix och Bon Scott som söp ihjäl sig.
Varpå du svarar: Visst, det finns issues inom er genre, ingen förnekar det och det är också viktigt, men nu diskuterade jag faktiskt skit bland hiphoparna.
Och då säger jag: Men jag avfärdar svepande rasistisk kollektivisering av alla hiphopare. Du förringar vita metalskallars våldsamhet och kollektivt skuldbelägger afroamerikanska hiphopare.
Och så där låter det varje gång du tar upp gangsta-rap!
Vad är rätt? Att hårdrockaren tjatar om Cannibal Corpse hela tiden, eller att du faktiskt tycker att diskussion kring våldet inom metal ÄR viktigt, men nu vill du faktiskt komma nånstans i diskussionen om hiphop?
Förstår du? Jag hoppas att du gör det för om inte så har jag faktiskt inte tålamod att diskutera mer med dig. Diskussionen är härmed avslutad för min del.
“Då skulle den som startade beefen, vi kan kalla den personen Thin Lizette, besvara hiphoparna och säga något i stil med:
”Du är relativist! Du är förnekar våldet inom hiphopen! Och kom inte och prata om Cannibal corpse! Du är inte värd skiten under mina skor så stick härifrån och håll käften, jävla våldsapa!”.
På den nivån är vi, skulle jag snarare säga.”
Jag måste säga att jag är lätt imponerad över hur du lyckades få ut allt det här av mitt lilla inlägg, du kanske borde bli författare?
Förslagsvis inom sci fi men jag tackar uppriktigt för ett gott skratt.
Din uträkning är galen eftersom du verkar anta att varje fall av dessa 70 000 individer tillhör helt olika familjer. Detta skulle mao resultera i att varje familj skulle enbart ha hederskultur mot en av sina familjemedlemar?
Detta antagande är ej rimligt och antingen vet du det men använder det ändå eller så är du helt enkelt okunnig/letar förgäves efter uppgifter som kan skydda din världsbild.
Varför är det felaktigt?
Om en familj lever efter ett hedersystem så kommer samtliga barn i denna familj vara utsatt för hederssystem. Så om en familj har tre barn och har 10 släktingar med olika mängder barn så kommer alla dessa barn/ungdomar räknas in bland dessa 70 000 individer.
Tror också att man räknar in pojkar bland dessa ungdomar.
Hederskultur FINNS och ÄR ett problem hos vissa minoriteter. Den skillnad du missar är att hedersrelaterade brott till stor del beror på ett kollektivs beslut.
Detta är mao helt andra mekanismer igång än när en individ agerar tvärtom mot vad resten av individens familj/samhälle tycker är ok.
Så här skrev jag:
“Även om vi tar med i beräkningen att flera syskon och flera kusiner kan förtryckas av samma familjemedlemmar och släktingar så skulle siffran 70 000 innebära att flera hundratusentals människor förtrycker barn i hederns namn i Sverige.”
Hela din kommentar är med andra ord fel. Men ditt sifferdribblande förtydligar på sätt och vis min poäng, nämligen att statistiken är otydlig när det kommer till hedersrelaterat våld.
Sedan kan man ifrågasätta om du har rätt i sak, att alla barn i en familj lider under hedersförtrycket. Jag har hört många debattörer och aktivister säga att i vissa familjer får bröderna leva hur de vill medan döttrarna är hårt hållna när det kommer till relationer och giftermål.
I mitt förra inlägg glömde jag dessutom att nämna mor- och farföräldrarnas roll. Om man tar med gamlingarna i beräkningen stiger siffran över misstänkta hedersförtryckare i Sverige ännu mer.
Definitionen av hedersvåld, och det som ofta sägs särskilja detta våld från annat våld mot kvinnor, är att hela släkten sanktionerar våldet. Det är ett “kollektivt beslut”, precis som du skrev, “Joel”.
Om vi utgår från att hela släkten är skyldig i alla 70 000 fall så är siffran 500 000 inte alls omöjlig. Frågan är snarare om den är rimlig?
Läste slarvigt, en ovana jag har dock är jag fortfarande skeptisk och undrar hur du räknar?
Själv får jag en beräkning som ligger runt 210 000 personer + ungdomarna på så blir det sammanlagt ca 280 000 individer.
Men det beror ju helt på hur man räknar och vilka och faktorer man har med.
Så hur räknar du?
Historiskt sett har det ju funnits hederskultur i Syd och NordEuropa och även mord relaterade till olika former av heder. Men den form av hedersmord vi här talar om mord på döttrar och systrar och ibland mödrar har nog varit extremt sällsynt eller icke förekommande. Otrogna hustrur har ibland dödats och mördaren kunnat komma tämligen lindrigt undan.
men i det stora hela så blev kvinnor eller flickor som bröt moralregler .Utstötta ,förskjutna ,utslängda eller undangömda men sällan eller nästan aldrig dödade. I Katolska länder tvingades de väl troligen att gå i kloster.kanske var klostret ibland en mer civiliserat alternativ till hedersmord en plats där kvinnan var utom synhåll och avskiljd från samhället utan att man behövde döda henne. Dessutom fick hon chansen att göra bot för sin synd genom bön och fasta.
Adelsmän dödade ju varandra i dueller men där var båda beväpnade och hade åtminstone teoretisk chans att försvara sig.
I sverige har vad jag vet aldrig någon form av hedersmord varit tillåtet eller gett lindrigare straff. Ialla fall inte sedan medeltiden. Lagarna om sedlighetsbrott skärptes du Karl IX ca 1609 införde delar av Mose lag ur gamla testamentet som tillägg till Kristoffers landslag.skärpningrna innebar bla att äktenskapsbrott blev belagt med dödsstraff och i princip all föräktenskaplig sex kriminaliserad. med dödstraff för dubbelt hor (båda parterna gifta) och höga bötesstraff eller om man ej kunde betala prygling.
häradsrätterna dömde ut många dödsstraff för hor men i de allra flesta fall blev de omvandlade till höga bötesstraff. (Staten behövde alla inkomster den kunde få till de många krigen ) Det utvecklades en hel terminologi för de olika sedlighetsbrotten. I stort sett gällde samma straff för både män och kvinnor ( I motsatts till en del andra länder)
Olika kyrkostraff utdömdes även för olika sedlighetsbrott (tex att tvingas sitta på skammpallen i kyrkan under gudtjänsten)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Hor
http://www.domboksforskning.se/dombocker/vagledning_7.htm
omyndig kvinna var i princip omyndig för att äktenskaps skulle kunna ingås
krävdes giftomannens (förmyndarens) tillstånd men att tvinga någon till äktenskap mot sin vilja var olagligt.
http://www.nordlund.lu.se/Fornsvenska/Fsv%20Folder/Nysvenska/D.L5-Lag34.A.html
gifta och ogifta kvinnor var omyndiga endast änkor var myndiga.
Mannen hade rätt att aga hustru barn och tjänstefolk men inteså att de fick bestående men och han hade absolut inte rätt att döda någon familjemedlemm.
Från 1850 talet förbättrades kvinnans lagliga ställning i omgångar.
Men oavseet hur lagar och sedvänjor varit i Sverige genom århundradena så har vi väl ingen anledning att tolerera att fortida i dag bortlagda och olagliga seder förekommer i samhället. Månningskor har ju invandrat eller fått asyl till Sverige 2012 inte Sverige 1612,1712 eller 1812.
Yaxon, snälla!!! Gå och skriv någon annanstan. Det är som att tala med en vägg när Nima försöker förklara enkla saker för dig.
Personligen tror jag att Yaxon och Nima egentligen är bekymrade över samma problem och är ute efter samma sak, men att den enes önskan att vara nyanserad och inkluderande i sina resonemang (måhända av rädsla att bli anklagad för att vara rasist), irriterat den andre som är trött på att det ALLTID måste nyanseras på det viset och att denne känner att nyanseringen av problemet I SIG gör att det disassocieras från de kulturella faktorer som påverkar själva grundproblemet.
Alltså: en pseudokonflikt om jag någonsin sett en…
Patrik: Jag tror att du har helt rätt.
70 000 lever under hedersförtryck, vilka skojare alltså. Hur fan kom man fram till den siffran? Hur fan kom man fram till dessa sjuka siffror?
Sara Muhammadi är fullt av skit, den där berättelsen kan hon väl berätta tjejens namn? Kanske vi kan lägga upp hennes bild på tidningar och få henne hem? En gång i tiden jobbade hon för att uppmärksamma hedersmord och heders “kultur” men det tog slut för ett bra tag sen som Elizebeth Fittz är hon en affärskvinna, som dig Nima, även om jag älskar dina text så lever ni på att blossa upp hedersmord till propotioner som ni kan ta profit på – din via din bok – Fittz med sina ENORMA antal klienter – och Sara från hennes lilla te-förening.
Kolla på Fritzs firma, innan Fadimes död var hennes firma under 50 000 kr hennes omsättning, efter mordet – över 1000 000, idag säkerligen över ett par miljoner – tack vore hela hennes familj jobbar i hennes firma och blivit en industri i sig. Flyktingar som använder hedershot för att få stanna i Sverige till tonårsflickor som vill vara ute till två på natten på gator.
Bland alla dessa affärsmän och kvinnor, samt fin-kultur-svenska journalister och rassesvinens absurda hat – finns ett antal kvinnor som riskrerar sina liv som kommer hamna under fötterna på skojarna och flaska flyktningar och 12 åringar som vill vara rebeller.. ett komplex problem som inte lösas med böcker och giriga jurister samt tanter som ängtligen har ett jobb inom förening.
>70 000 lever under hedersförtryck, vilka skojare alltså. Hur fan kom man fram till den siffran? Hur fan kom man fram till dessa sjuka siffror?
Jag antar att du är forskare alt. statistiker. Om du känner att du vill diskutera andra aktörers forskning råder jag dig att kontakta Ungdomsstyrelsen, det är de som kom med uppgiften om 70 000 ungdomar.
http://www.ungdomsstyrelsen.se/art/0,2072,8397,00.html
http://www.ungdomsstyrelsen.se/ad2/user_documents/Giftmotsinviljasammanfattning.pdf
http://www.ungdomsstyrelsen.se/order_item/0,2568,,00.html?itemId=ff808081234c242301234c4bbb830004
Har du några invändningar mot undersökningen som gjordes 2009 [www.stockholm.se/PageFiles/135506/hedersrelaterat_vald_del_2.pdf] så föreslår jag att du kontaktar forskarna bakom den: Astrid Schlytter, Sara Högdin, Mariet Ghadimi, Åsa Backlund och Devin Rexvid
>Sara Muhammadi är fullt av skit, den där berättelsen kan hon väl berätta tjejens namn?
Du kan inte stava hennes namn rätt, men du vet att hon är full av skit. Fair enough. Jag föreslår att du kontaktar henne, alternativt de som samarbetar med henne. Jag jobbar inte för GAPF – bortsett fr de gånger jag ställt upp (gratis, vilket visar vilken fantastisk affärsman jag är) som moderator, fotograf och översättare på någon av deras event.
>…Elizebeth Fittz är hon en affärskvinna, som dig Nima, även om jag älskar dina text så lever ni på att blossa upp hedersmord till propotioner som ni kan ta profit på – din via din bok – Fittz med sina ENORMA antal klienter – och Sara från hennes lilla te-förening.
• När du skrev “en affärskvinna, som dig Nima” blev jag först överlycklig över att ha bröst och vagina, men lyckan övergick till besvikelse framför spegeln.
• Fittz istället för Fritz. Vad fyndigt! Du är ju ett geni!
• Så Fritz tjänar bra? Wow, hon måste vara den enda advokaten i landet som gör det!
• Intressant att inga advokater, åklagare, domare och jurister har höjt rösten gällande Fritz “fejkande”. Men du vet säkert något de inte vet. Gällande Fritz och hennes arbetsmetoder så föreslår jag att du kontaktar henne, advokatsamfundet eller dylik juridisk instans.
Gällande min bok:
1. Jag har inte trollat fram några siffror ur min röv utan allt kommer från andras undersökningar. Då jag varken är forskare eller statistiker överlämnar jag ifrågasättande av forskningsresultat och statistiska undersökningar till de som sysslar med det. Jag vore en charlatan om jag gjorde annat.
2. Jag antar att du har läst min bok och det är så du vet att den är värdelös. Du får gärna påtala exakt vad i innehållet som gör boken till “a pile av shit”. Jag väntar ivrigt på konkret kritik och konkreta frågor.
3. Gällande att “ta profit”. Jag är tydligen den enda i landet som säljer en bok som jag jobbat på i 2 år. Greedy me! Jag antar att du anser att alla andra bokförfattare också ska ge bort sina böcker. Kontakt dem gärna om ditt förslag. Du kan få kontaktuppgifter genom Bonniers, Norstedts och andra förlag.
4. Jag kan informera dig att även om jag och Emre Güngör hade velat ge bort boken hade förlaget inte gått med på det.
5. Du får mer än gärna gräva i hur många ex boken sålt och hur mycket som hamnat i min ficka. När du gjort matten på hur många procent som går till förlaget och sen delar det på två (Emre Güngör och jag delar på “profiten”) så är du välkommen att återkomma med din kritik. Du får gärna också räkna på hur mycket man förlorar om man i 2 år jobbar gratis på en bok och därmed inte hinner göra många betalda jobb under den tiden.
6. Jag antar att du i egenskap av som forskare och statistiker inte hinner vara undersökande ekonomijournalist också. Den dagen då du skriver ditt namn, sätter upp en bild på hur du ser ut, redogör för vad du jobbar med och hur mycket du tjänar, den dagen ska jag med glädje ge dig full insyn i min ekonomi.
>Flyktingar som använder hedershot för att få stanna i Sverige till tonårsflickor som vill vara ute till två på natten på gator.
Wow, du ÄR undersökande journalist också! Du sitter på högintressant material! Jag föreslår att du kontaktar Uppdrag granskning och tipsar dem om vad du vet om “flaska flyktningar och 12 åringar som vill vara rebeller”.
Ha en fin dag.
Det mest irriterande med de smått bisarra försöken att göra en fusion mellan alla jordens mäns traditionella våld mot kvinnor – och hedersvåld, är det västerländska behovet av att ALLTID blanda in genus. Hedersvåld är inte först och främst en genusfråga eftersom båda könen lever under samma tvång inom hederskulturen. Visst är det skönare att vara kille i en sådan kultur, men ofriheten finns kvar. Nej, jag skulle inte kalla hedersproblematiken för genusfråga, utan kollektivkultursfråga. I MÖ är familjen en organism och inte ett nätverk, vilket är en verklighet som upphörde för så länge sedan i Skandinavien att man inte vet längre hur sådant funkar. Och när man inte vet hur något fungerar, då kan man antingen lära sig det från grunden, eller så konverterar man fenomenet och anpassar det till den egna begreppsvärlden. Och sim salabim har hederskulturen blivit samma sak som ”mäns våld mot kvinnor”.
Ja Fi – Allt våld i Mellanöstern är inte hederskultur. Om Ali från Kurdistan, som blivit av med jobbet, börjat spela poker och fördubblat sin konsumtion av whiskey, slår sin fru Dimen som han är innerligt trött på och som tjatar alldeles för mycket på honom, då är det naturligtvis samma sak som när Danne i Sverige spöar på Lisa under en pjäs med samma attribut (whiskey, en stökig lägenhet och en man med ett fläckigt vitt linne): Klassiskt våld som män utövar mot kvinnor.
Nej Fi – Allt våld i Mellanöstern är inte heller inte hederskultur. Om tre bröder, två systrar, mamma, pappa, farbror, moster, faster, mormor, farmor samt en drös med kusiner, tvingar unge Omid att gifta sig med en kvinna som familjen anser lämplig – trots att han själv är kär i en annan – och responsen han möts av när han säger att han inte vill, är att pappa ömsom hotar att göra honom arvlös, ger honom stryk, ömsom vädjar till honom att inte skämma ut familjen. Och mamma gråter mekaniskt och åmar sig över att han inte vill göra henne lycklig och bröderna blir hotfulla mot Omid för att han gör mamma ledsen. Då utsätts Omid för ett psykiskt våld. Hedersvåld. Och det är INTE samma sak som när Danne spöar på Lisa. Det är INTE mäns traditionella våld mot kvinnor, vilket man kan bevisa mycket enkelt. Nämligen genom att ta av Omid kläderna och titta på vad han har mellan benen.
Jag har inte skrivit att din och Emres bok stinker, ni både är kunniga och behäskar retorik även om Emre är mer affärsman än skribent. Jag har inget emot profit men att förstora hoten om hedersvåld bara för att sälja fler böcker är avsmakligt.
När ska du avsölja att Fadimes pappa är oskyldig? Alla fan i Uppsala vet att det var hennes XXXXX som sköt henne. Eller din bok ville inte förstöra den perfekta bilden på en hedersmördare? Om en enda journalist skulle titta djupare på fallet så skulle de lätt se att Fadimes mord handlade inte om hedersmord i tradtionell mening, halva hennes släkt är gifta med icke-kurder och några som kända madrass på stan. Snälla, lek inte som om du inte vet allt det här.
Under några månader var jag undersökande journalist, speciellt var jag intresserad av Frtiz AB, firman som man måste anlita för att få rätt då alla domare var livrädda för Frtizs kontaktnät och hennes sätt att använda media för att få vinna i rättegång.
Jag intervjuade en nära person till henne som sa att hon var den sämsta juristen någonsin och hennes företag Frtiz AB enligt skatteverket var hennes omsättning innan Fadimes död relativ lågt. Ju mer hon dök upp på media och vinner priser som “årets kvinna” desto fler klienter dök upp på hennes kontor. Hycklarin, stör jag mig på. Den falskheten som besitter en person som Fitz, extremt äckligt.
Jag publicerade aldrig mina uppgifter, var ärligt talat rädd för att journalister skulle kalla mig en “hederskulturs-utövare” också. Så jag sket i allt.
Du av alla människor, borde du inte vara den som ber en att strunta i sund förnuft och förlita sig på “experter”.
Ungdomsstyrelsen är experter på statistik eller forskning, det är en grupp vänsterpartister och kristna som sprider pengar på olika organisationer. Använd din fucking sund förnuft, hur fan kan man komma fram till 70 000 barn? Hur? Säg mig hur det ska ha gått till? Fick de deras data från föreningar som pengarkåta som de är så skulle de säkerligen göra allt för att få ett par hundra kr mer i bidrag.
>men att förstora hoten om hedersvåld bara för att sälja fler böcker är avsmakligt.
Och på vilket förstorar jag hoten för att sälja fler böcker?
För det första, var finns den direkta kopplingen mellan de siffrorna och försäljningen av min/vår bok? Vad är det som säger att när folk läser om Ungdomsstyrelsens resultat så går de och köper just den boken? Eller att de köper böcker ö.h.t.?
För det andra, när förstorar JAG siffrorna? Jag citerade en intervju som SVD gjorde med Sara Mohammad, där SvD citerar Ungdomsstyrelsens reslutat. Mejla SvD och U.s. innan du mejlar mig!
Ja, 70000 låter mycket, men är det något jag lärt mig genom denna blogg är att idioter är fler än vad man vill tro. Ingenting om människor förvånar mig längre.
Återigen, jag är inte forskare eller statistiker. Jag har inte kunskapen att komma och säga att Us snackar skit. Jag kan *tycka* att 70000 *känns” mycket, men forskning handlar inte om tyckande och känsla utan fakta.
>När ska du avsölja att Fadimes pappa är oskyldig? Alla fan i Uppsala vet att det var hennes XXXXX som sköt henne.
Fadimes syster som var där pekade ut pappan. Pappan själv säger att det var han. Ska jag då komma från ingenstans, utan annat bevis än anonymt snack (som ingen vill säga offentligt) och säga “you got the wrong man”? Att jag vet bättre än åklagaren och domaren i fallet?
Utgångspunkten för, och syftet med boken var att tala med förövarna och återge deras tankar. Vi var inte där för att vare sig döma eller frikänna människor som redan var juridiskt dömda.
>Eller din bok ville inte förstöra den perfekta bilden på en hedersmördare? Om en enda journalist skulle titta djupare på fallet så skulle de lätt se att Fadimes mord handlade inte om hedersmord i tradtionell mening, …
Gällande hedersmord i trad. mening råder jag dig att läsa s. 96. Gällande att förstöra perfekta bilder råder jag dig att läsa s. 108. (inbunden.)
>…halva hennes släkt är gifta med icke-kurder och några som kända madrass på stan. Snälla, lek inte som om du inte vet allt det här.
Syftet med boken var inte att kartlägga hela familjen Sahindals sexliv. Nånting säger mig att de vill bli lämnade i fred.
Men allt detta låter som material för en fantastisk bok/artikel som du skulle kunna göra, alt. tipsa valfri redaktion om. Du tycks sitta på massa fakta och du har uppenbarligen engagemanget. Lycka till.
>Under några månader var jag undersökande journalist…
You did it once, you can do it again. Jag föreslår återigen att du fortsätter vara undersökande journalist och gör ett reportage om att som du vet om Fadimes far, XXXX, släktingar, Fritz, Sara, Ungdomsstyrelsen osv…
>Jag intervjuade en nära person till henne som sa att hon var den sämsta juristen någonsin och hennes företag Frtiz AB enligt skatteverket var hennes omsättning innan Fadimes död relativ lågt. Ju mer hon dök upp på media och vinner priser som ”årets kvinna” desto fler klienter dök upp på hennes kontor. Hycklarin, stör jag mig på. Den falskheten som besitter en person som Fitz, extremt äckligt.
Att som anonym säga att “X sa till mig att…” och sen klistra in det på nån bloggares kommentarsfält är INTE det seriösa sättet att publicera saker herr undersökande journalist.
>Jag publicerade aldrig mina uppgifter, var ärligt talat rädd för att journalister skulle kalla mig en ”hederskulturs-utövare” också. Så jag sket i allt.
Så DU gör inte något pga DIN rädsla och sen kommer här och gnäller på MIG och talar om för mig vad jag bör tycka, vad jag bör göra, vad jag borde ha skrivit?
Du har fått två långa svar nu. Jag tänker inte slösa mer tid.
Önskar dig en bra dag och lycka till med ev. framtida projekt.