Detta är det roligaste jag sett på länge. En iransk mullah berättar i iransk stats-tv om Muawiya, första umayyad-kalifen och femte kalifen efter Muhammeds död: Han berättar om när Muawiya skulle urinera i öknen så stack en skorpion hans könsorgan. Så senare när Muwiyah låg med sin fru så var det detta gift som hans son Yazid skapades från!
Grejen är att Yazid dödade shiaislams tredje imam, Hussein.
Bakgrunden är att en konflikt om vem som skulle efterträda profeten Muhammed startade direkt efter hans död. Vissa tyckte att Ali skulle efterträda, men istället blev det Abu bakr. Gänget som höll på Ali kallades Shi’atu Ali (Alis anhängare/parti/fraktion) och detta ledde så småningom till dagens uppdelning mellan shi’a- och sunnimuslimer. (Och sedan har eländet bara fortsatt till våra dagar.)
Efter Abu bakr fortsatte Ali att bli åsidosatt: Omar tog över, sedan Othman och först därefter kom Ali till makten, men efter några år mördades Ali (svärdhuggen mitt under pågående bön).
Hans son Hassan fick inte makten som enligt shi’a-gänget tillhörde Muhammeds avkommor, utan det blev ovannämnda Muawiyah – som dessutom fick Hassans fru att hälla gift i hans mat (så mycket för lojalitet!).
Efter Muawiya var det hans son Yazid och Hassans bror Hussein som ärvde konflikten. Och som sagt, Yazid slaktade Hussein och hela hans gäng i Karbala, och det är den händelsen som shia-muslimer sörjer under Ashurahögtiden, där folk slår sig på bröstet och huvudet, och de som är hardcore piskar sig själva med järnkedjor. De som verkligen är metal gör ett hack i huvudet med kniv eller rakblad och slår sig med handen eller bredsidan av svärd så att det blöder. (För ju mer man sörjer Hussein desto större ens chanser till vip-plats i paradiset.)
Anyway, präst-etablissemanget i Iran älskar alltså att hata Yazid. Var rövarhistorien ovan härstammar från vet jag inte, men Yazid rimmar i.a.f. på gazid (“stack” på persiska) så det kanske är nåt sånt. 
Man kan undra om en mongolid apa bet den här mullans farsa för att han skulle en så upplyst vetenskapsman till son. Man kan också undra vilket Godzillamonster till odjur som stack Khomeinis far för att han skulle få ett sånt vidunder till son. Eller så kan man se det såhär: Yazid var åtminstone resultatet av skorpionbett, medan Khomeini tydligen blev det han blev utan hjälp från några kallblodiga predatorer. 
Allt snack om skorpioner gör mig sugen på dessa tyskar med bett. Den här låten innehåller enligt mig ett av Mathias Jabs bästa solon. Enjoy!
Vilken jubelidiot! men bara hälften så korkad som Muhammed Omar.
/ Mahmoud
Nu ska vi inte dra in stackars M.O. in i detta från ingenstans.
“om Muawiya, första umayyad-kalifen och fjärde kalifen”
Hm lite fel där Nima,
Den första umayyad-kalifen var uthman hans klan hete umayyad.
muawiya var den femte kalifen inte den fjärde
abu bakr
omar
uthman
Imam Ali
muawiya
Nope.
Abu bakr, Omar, Othman och Ali var Rashidun-kalifer. Muawiya var visst första kalifen i Umayyaddynastin.
Däremot var det fel att skriva att Muawiya var fjärde kalifen (han var den femte totalt sett och jag ska ändra i inlägget), jag menade dock att han var den fjärde icke-shia-kalifen. Det kommer av att jag sedan barndom vant mig vid att se Ali som “Imam” och inte kalif, och därför skild från Abu bakr, Omar, Othman, Muawiya och det gänget.
Abu bakr, Omar, Othman och Ali var Rashidun-kalifer. Muawiya var visst första kalifen i Umayyaddynastin.
Jag misstolkade dig då Nima för när du skrev att muawiya var den förste uamyyad kalifen så trodde jag inte att du menade den förste kalifen i umayyaddynastin.Men uthman var en av umayyaderna.
Usman ibn ‘Affan (skrivs även Uthman), född på 570-talet i Mecka, död 17 juni 656 i Medina var kalif 644–656. Han var den tredje kalifen efter profeten Muhammeds död. Usman, som tillhörde klanen Umayya, var en av profetens äldsta anhängare och efterträdde Umar ibn al-Khattāb som kalif efter att denne mördats år 644. Han valdes av en shūrā, en rådgivande församling på sex personer, vilka utsetts för uppdraget av företrädaren Umar.
källa wikipedia.
Uthman var en umayyad, men dynastin var inte etablerad och vid Rashidun-eran valdes kaliferna in av ett råd. Den fortsatta dynastin härrör från kalif Marwan I (684-685) vars kortlivade styre markerades av ett dynastiskt inbördeskrig och en Shia-revolt av stammen Zubayr som till slut skulle leda till Iraks momentära frigörelse under Al-Mukhtar.
En intressant observation är att umayyaderna var en dynasti av den hereditära sorten; ett koncept som strikt går emot en av Sunni-Islams hjärtefrågor. Det var ett centraliserat rike med säten koncentrerade i Bilad al-Sham där Islam var de facto pan-arabisk ideologi.
Den här diskrepansen har tidigare bevittnats hos det romerska riket, där en konstant devalverande republik går mot oligarki, triumvirat och till slut förvandlats till ett imperium. Till slut gick Rom mot sin nedgång när imperiet började få en nationell och enhetlig kulturell (såväl som religiös) prägel.
Umayyaderna var i alla avseenden ett syriskt rike med östra Medelhavet som mittpunkt. Shia klankar mest ner på umayyaderna på basis av dubbelmoral och ansåg sig själva ha en ideologi mest kompatibel med ett imperium.
Huvudskillnaden är att (i idealiska omständigheter) Ahl-as Sunnah ser sin kalif som katolikerna ser sin påve, medan Shia ser kalifen bokstavligen talat som Guds skugga på jorden med profeten Mohammed som anfader (vilket hos dagens tolv-imamiter bör vara en iranier). Schismen handlar således inte om tolkningar, det handlar om delegationen av politisk auktoritet.
Men låt oss för ett ögonblick glömma att Shia och Sunni är betingade till religion. Det finns ett större sammanhang som oftast glöms bort och som är relevant för dagens värld.
Den ömsesidiga bashningen handlar om politiska utspel: All religion är egentligen politiserat diktat med gudomlig auktoritet i skepnad av ett juridiskt ramverk. “Rösta på mitt parti, för de andra suger”.
Den kognitiva dissonansen blir därför extra tydlig: Rent geopolitiskt är inte Sunni hållbar med dagens flyktiga maktbalanser (bevisligen också helt inkapabel med att bemöta dem) och Shia grundar sin verklighet på externa fiender. Slopa gudsfaktorn och se moderna motsvarigheter hagla in. Det är inte så konstigt att Iran konstant anser sig konstant attackerat och att Sunni-länder lierar sig med sina rivalers andra fiender.
För övrigt är det extremt lägligt att trycka lite extra på kalifen Yazid; Yemen (där nästan hälften är Shia) har nyligen lyckats bli av med Saleh, något som definitivt efterliknar Al-Zubayrs historiska revolt i Hejaz. Yemen är inte insignifikant; Bab-el Mandeb ligger precis vid kusten som anhalt mellan Hormuz-sundet och Suez-kanalen.
Det börjar dessutom närma sig för Bahrain. Lyckas shi’iterna kasta ut Ahl-i Khalifa kommer saudierna att bajsa tegelstenar i gengäld; Al-Hofuf och Al-Qatif har en klar majoritet av Shia och merparten av Saudiarabiens oljetillgångar. Strejkar shi’iterna ens i några dagar är det kört för klanen Saud.
Det här kommer att ge Iran en massiv diplomatisk överhand, något som definitivt kommer väl till hands i dessa dagar; guldpriset går upp, petrodollarn går ner. Konsekvenserna ser ut att bli dystra för Eurozonen och USA sitter i en allmänt besvärlig sits och kan bara bedriva ett retoriskt krig.
Och att abu bakr- umar och uthman var umayyadernas hantlangare har ingenting med delningen av islam,huh ?
Skillnaden mellan shia och sunni är lång mer än om ledarskapet.
1 sunni förnekar Imam Mahdi dvs den 12 Imamen.
2 Ledarskapet
3 att den nuvarande koranen är felaktig.
Detta är bara några av skillnaderna.
att nu amir sätter igång med sitt vanliga race, så är detta den kalla sanningen:
Varken mullorna, ayatollorna och skithögarna khomeini, khameini och ahmedinjad är De tolv Imamerna.
islamismen är inte shiism, khomeinismen är inte shiism utan jag ser på khomeinisterna som jag ser på salafisterna/wahhabisterna.
Som en Skorpion som vet mitt eget värde tar jag nästan åt mig här
En story som har allt. Sex, våld och rock´n´roll.