Snart är det Fadimes årsdag. Hennes mod och ärlighet hade enorm betydelse för att lyfta upp och uppmärksamma hedersproblemet Sverige – och världen. Hennes aktioner ledde till att otaliga tjejer och killar slipper idag samma problem och öde som hon. Hon är verkligen värd att hedras – även om det tyvärr måste ske post-mortem.
Sara Mohammad är en kvinna som har lagt ner enormt mycket tid och energi på att försöka göra något åt hedersproblematiken. Hon (och hennes duktiga kollegor på GAPF) är arrangörer till minnesmanifestationerna som kommer att hållas nästa vecka.
Att Saras arbete är relevant och viktig visas tydligt av artiklar som denna, där t.o.m. välmenande och goda människor som engagerat sig i något så viktigt och positivt som kvinnors rättigheter, inte har förstått problemet, (alternativt inte vill pga ideologiska skygglappar, vilketdera det är vet inte jag).
Så, besök Fadimedagens blogg, kolla in schemat för manifestationerna, gå dit och delta (varför inte erbjuda din hjälp? vad det än är, från att erbjuda skjuts med din bil eller lyfta ett bord, så är jag säker på att det välkomnas).
Ge gärna pengar. Jag vet, man tänker alltid att organisationer får massor med pengar från staten, men jag vet att så inte är fallet gällande GAPF. Allt arbete med Fadimedagen görs ideellt. Om inte annat så skicka ett uppskattande mejl med moraliskt stöd.
Sara är knappast den enda. Dilsa Demirbag-Sten var jävligt modig och stack ut hakan i denna fråga för länge sedan då allmänheten hade noll koll och kritiker kunde ge henne oförtjänt skit och komma undan med det. Mejla henne ett hjärtligt tack för vad hon åstadkommit för att lyfta debatten och kolla om du kan göra något för hennes hjärteprojekt Berättarministeriet.
Nicklas Kelemen jobbade med dessa frågor tillsammans med Fadime själv, way back när hon ännu levde. Han jobbar (numera utan betalning och volontärt) på Rädda barnen. Mejla honom och uttryck uppskattning för hans långtida engagemang. Se till att CC:a till RB:s generaldirektör och påminn henne om att uppskatta och belöna det engagemanget. (Påminn också generaldirektören om att RB:s dåliga behandling av Pernilla Ouis varken är glömt eller förlåtet och att om de vill ha ekonomiska bidrag från dig så måste de bättra sig och skaffa mod i hedersfrågan.
Böcker att kolla in eller ge bort till de i din omgivning som har frågor gällande hedersförtryck: Maria Hagbergs “Vid 20 börjar den ruttna” och Dilek Belediz I hederns skugga.
Fler duktiga människor som är en del av lösningen och inte problemet när det kommer till den här frågan:
• Josef Wijk är en duktigt och hörvärd föreläsare
• Samma sak gäller Eduardo Grutzky på ALMA Europa
• Zubeyde Demirörs är en av de mest varma och sympatiska personer som jag har känt och jobbar på Fryshuset
Jag slutar här för att inlägget inte ska bli för långt, men det finns givetvis fler duktiga eldsjälar. Innan jag “wrap things up” vill jag nämna Piteå kvinnojourförening som jag nyligen föreläste för. Jag vet, ordet ROKS kommer med ett viss bagage, men oavsett vad du må ha tyckt om ROKS efter Evin Rubars berömda dokumentär så kan jag säga – efter att personligen ha träffat det här gänget – att de är mycket sympatiska och duktiga, absolut inga manshatare, tro mig. Dessutom vet jag att de just nu är engagerade i ett hedersrelaterat fall och jag har med egna ögon kunnat konstatera att den berömda fegheten som många lider av saknas där. Så ge dem lite pengar eller åtminstone lite uppskattning för deras arbete och engagemang.
Mitt svar till sådana som som ovannämnda FI-talesmän har jag redan gett i boken som jag la försakade hälsa och socialt liv för i jag vet inte hur många månader och som har tryckts upp i tusentals ex, så det känns jävligt onödigt att upprepa sig här. (Man måste inte köpa den, den finns att låna gratis på välsorterade bibliotek.) Se s. 227–245: “Debatten om heder”.





…och den där Nima Dervish gör en hel del vettigt för den här saken, så skriv gärna en uppmuntrande kommentar på hans blogg också
Nima – Du gör ett så bra jobb – och det säger jag inte bara för att Kim rekommenderade det!!
Kim: Tack för tipset – Det är så lätt att glömma de självklara sakerna
Pingback: En dag att minnas « Varg i Veum
Hm… vore det inte kanske bättre att börja tala om det som “skamkultur”? Att kvinnan mördas för att bevara familjens heder tycker jag låter för positivt. (Om man nu kan säga så. Personligen så tänker jag på heder som något positivt och inte på något direkt sätt länkat till våld och död.)
Nu är det även Boulevardteatern som ärar dig Nima och det med föreställningen: A Nima – Det kvinnliga i mannen.
Det var på tiden – Det sprider sig, acceptansen av det kvinnliga i oss män!
http://www.boulevardteatern.se/index.php?option=com_content&view=article&id=219&Itemid=183
Nu är det bara kvar att det manliga i kvinnorna för mer utrymme eller hur?
Hahaha, du fuskade lite, det heter ju Anima, men jag känner mig hedrad ändå.
I affischen som jag såg på Söder igår kväll såg det helt klart ut att det står A nima – Kolla själv om du ser en – Jag vill ju lita på det jag ser åtminstone på den nivån