Äntligen!
Ni som följde mina inlägg i höstas kanske undrade varför jag hade en massa bilder på barn i sjukhus? Dags att förtälja att anledningen var att jag höll på med en dokumentärfilm tillsammans med min fantastiska kollega Shilan Saidi.
Filmen ”Healing Hearts” handlar om den jerusalembaserade kristna organisationen Shevet Achim som sedan 2003* hämtar hjärtsjuka barn från Kurdistan och Irak till Israel. Barnen, som saknar adekvat vård i hemlandet, opereras gratis av israeliska läkare i Tel aviv.
(*Shevet Achims historia går egentligen tillbaka till 1994. Läs mer här.)
Nyligen skrev vi på kontrakt med SVT som kommer att visa filmen (under titeln ”Ett barns hjärta”) på Kunskapskanalen. Vi har inte fått exakta datum än, men vi vet att filmen kommer visas sex gånger under kommande två åren. Givetvis informerar jag er när vi har fått datumen.
I måndags var det sluten visning för journalister och annat branschfolk på ABF-huset. Efter att ha visat filmen privat för enstaka vänner var det väldigt skönt att visa filmen offentligt; lite som att äntligen föda fram ett barn. 
Responsen efteråt var överväldigande (se kommentarer nedan). Vi visste att filmen var bra, men efter att ha sett filmen så många gånger och levt med den så länge så kan man till slut inte ha ett normalt förhållningssätt till den.
Det som hela tiden har gett mig tilltro har varit att oavsett hur många gånger jag sett filmen (vilket är ingenting mot hur många gånger stackars Shilan som klippt den har sett den) så har vissa scener fortsatt beröra mig. Det finns scener som gör mig gråtfärdig eller får mig att le varje gång jag ser dem.
När filmen satte igång var jag nervös, men när jag hörde Özz Nûjens skratt i raden bakom mig, under en av scenerna som alltid får mig att le, så blev jag lugn. (Özz garv har aldrig låtit ljuvligare i mina örorn. )
Shevet Achim hämtar inte bara barn från Kurdistan och Irak utan även palestinska barn från Gaza. Vidare är det inte bara Shevet Achim som skildras i filmen utan även israeliska organisationen Save A Child’s Heart som Shevet Achim samarbetar med. Det sistnämnda hämtar barn från hela världen (hälften från Palestina) och utbildar även läkare i olika länder, däribland Västbanken och Gaza.
Här är lite bilder från visningen i måndags:
© Lee Israeli 2011
Shabnam Mahmoudkhan (Redaktör på Radio1), Özz Nûjen, Dilsa Demirbag-Sten och Bijan Salehi (Kanal Global)
Johanne Hildebrandt
Philip Wendahl (SVT), Sakine Madon (Expressen) och Gurgin Bakircioglu (SR)
Forskarna Magnus Norell och Eli Göndör
Soran Ismail med flickvännen Caroline
Journalisten och författaren Nuri Kino
Sakine Madon och Lorîn Berzincî (SR)
Jag och Shilan Saidi…
…säger några korta ord…
…innan vi lämnar över till Johanne Hildebrandt som ärade oss med att presentera filmen med en berörande text baserad på hennes egna erfarenheter som krigskorre. Hon om någon vet ju hur barn drabbas av konflikter: ”90 procent av de som dör i krig är civila och häften av dessa är barn, vilket innebär att det dör fler barn än soldater i ett krig.”
———
Efter filmen:
Några av kommentarerna som vi fick:
• En intressant och rörande film.
• Ni har utan tvekan förstärkt tron hos många om att den goda mänskliga faktorn inte håller på att dö ut trots allt elände. Än finns det hopp.
• Jag grinade från förtext till eftertext, bokstavligt talat. Man behöver se andra sidor bakom krigets skugga. Att se folk som alltid prioriterar att rädda barns liv inger verkligen hopp. Stort lycka till nu. Jag är säker på att filmen blir en succé, det förtjänar den.
• Tack för er fina skildring av ett oerhört viktigt mellanmänskligt arbete! … Ser fram emot att … SVT ska sända er film och räknar då med än mer skratt, tårar och eftertanke. Det behövs positiva berättelser som denna i virrvarret av vansinne från regionen.
• Det var en gripande upplevelse med tårar och skratt. En film som andas humanism!
• Jag blev SÅ berörd. Fantastiskt jobb ni gjort!
• Ett fint och seriöst arbete med stor kärlek, humor och professionalitet. En välbehövlig motkraft i vår tid.
• Den var så bra, så viktig och hjärtskärande och rolig samtidigt. Jag grät, skrattade, tittade koncentrerat, lystrade till och blev riktigt tagen av denna fina dokumentärfilm …. Vad du än gör så missa inte det!
Åhhh, Nima! Blir faktiskt lite rörd här, för jag förstår att det här är ett jättestort ögonblick för dig! Jag frågade ju dig om filmen tidigare i höstas eller när det var och då kunde du ju inte säga när det skulle bli.
Men nu – äntligen!!
Jag är otroligt glad för din skull ( å din kollega såklart) och det känns faktiskt lite som att gratulera till ett barn som du skämtar här i texten, för det är stort kan jag mig för dig. Grattis, Grattis!
Det ska bli roligt att få lov att se den sedan och du får såklart säga till innan den visas, så jag kan leta upp kunskapskanalen hos mig i god tid.
Hur som helst – fantastiskt roligt för dig och njut av varenda ögonblick nu!
Ps. Jättefint också att det blir som ett litet minne för den lilla pojkbebisen som dog. Han med gomspalten. Hans liv kommer med din film för alltid finnas kvar och det är otroligt stort och fint, Nima.
Fint PS. :´) Tack.
Film eller platta – ett slutfört konstnärligt arbete är utan tvekan en baby
Stort grattis!
Grattis till visningen!
Gissar på att du kommer att göra ett inlägg av SVT-premiären?
Bra gjort Nima. Redan innan jag sett filmen är jag rörd.
Så intressant att läsa om och med tanke på uppslutningen av mediarepresentanter så hoppas jag att den får uppmärksamhet när den sänds.
Bra att du skriver ut sändningstiderna så jag inte missar den!
Vacker beskrivning av ett vackert ämne. Jag tittar extremt sällan på TV, men jag gör värdiga undantag då och då. Det här kommer att bli ett av dem. Damet garm, agha.
Värdiga undantag t.o.m.! Jag är ärad.
Mycket modig film speciell här i Sverige där journalist kåren undviker att rapportera om positiva händelser från Israel. Att du visar att det finns israeler med hjärta på rätt sida när dina kollegor alltid bara visar negativa nyheter från Israel även om de inte finns. Dessutom att visa att det finns människor och organisationer som gratis ställer upp för de svaga i vår giriga värld öppnar för nytt hope. Tack
Oded
GRATTIS till Er båda och det positiva mottagandet av branschmänniskor värmer förstås.
Det kommer att bli spännande att se dokumentären ni kämpat så för att skapa och som ni har brunnit för och ämnet är ju hur viktigt som helst!
I en av bilderna ser du Nima så nöjd och glad ut att man skulle tro att du har blivit far. En cigarr tack =)
Och en gång till: Ett stort GRATTIS till Er båda <3
Vad roligt, ska absolut se filmen när den kommer. Är själv hjärtsjuk, har ett medfött hjärtfel, och har tänkt mycket på hur det varit om jag fötts i en annan del av världen. Att även barn från fattiga länder, åtminstone i dessa fall, kan få en nödvändig operation värmer mitt hjärta. Glöm inte att påminna när filmen visas.
Anna
Pingback: Healing Hearts | Anna Ekström
Hej igen!:) Jag funderade på det här med din/er film och tänkte att det skulle vara intressant att höra hur det kom sig att du/ni just valde det här att dokumentera? Det framgår inte i texten och inte tidigare heller ( även om jag kanske kan ha missat något)
Ännu en gång – grattis!
Hur kom det sig att just hjärtsjuka barn och den här hjälpen tilltalade er att skildra? Kom det sig av en slump ( även om jag inte tror på slumpen egentligen), eller var det något djupare du själv eftersökte? Du behöver inte svara om du inte vill, men det hade varit roligt att veta hur du tänkte runt det här?
Vilken fantastisk idé att göra en film om något positivt som Israel och israeliska organisationer gör. Hur kom ni på den idén? Det är så ovanligt att någon visar något positivt som Israel gör.
All heder till er!
Väldigt intressant och kul att det finns israeler med hjärta, något jag tycker är ovanligt. För det mest har israelerna torterat sjuka palestinier, speciellt barn och stulit deras organ. Israel gör mer onda än goda men du kanske älskar att glorifiera Israel, Nima? Varför skriver du ingenting om vad israel sysslar med egentligen? Alla hus de snor från palestinier, hur många de dödar dagligen, alla våldtäckter och sexuella utnyttelser av palestinska barn i deras fängelser? All propoganda om att vi palestinier egentligen inte finns?
Sara, när du ser dokumentären så kommer du märka att det fanns palestinier med i organisationen vi skildrade. De var palestinier och jobbade tillsammans med israeler och amerikaner, med judar och kristna, för att rädda barns liv. Men jag antar att de är förrädare och medlöpare då eller?
Dessa palestinier och muslimer hade inga problem med vare sig organisationen eller med oss som skildrade deras arbete. Så vad är ditt problem?
Jag har problem med propoganda, där har du det Nima
Å jag har väldigt svårt att tänka mig att israeler kan ha ett gott hjärta, tyvärr efter allt jag har sett med egna ögon. Och nej, dessa palestinier ser jag upp till.
Jojo, propaganda får du jättegärna ha problem med, men nu är detta en dokumentär om saker som vi har sett med våra egna ögon.
Som sagt, du får kolla sen när den visas och ge din bedömning då.
Dessa palestinier som du ser upp till skulle väl knappast delta i något propagandaprojekt, så där har du din ”säkerhet” så att säga.
[Borttaget: off topic]
[Borttaget: off topic]
[Borttaget: off topic]
[Borttaget: off topic]
[Borttaget: off topic]
[Borttaget: off topic]
[Borttaget: off topic]
”Väldigt intressant och kul att det finns israeler med hjärta, något jag tycker är ovanligt. För det mest har israelerna torterat sjuka palestinier, speciellt barn och stulit deras organ”
Tycker synd om dig Sara att du blivit så fråntagen möjligheten att tänka själv.
Ser fram emot denna dokumentär!
Sara, tror ingen i Sverige förnekar palestinier som folk, och att israeliska läare skulle tortera palestinier vill jag inte uttala mig om då jag saknar tillräcklig kunskap i ämnet. Men att dra alla israeler över en kam är enligt mig som att säga att alla muslimer är terrorister eller alla homosexuella sprider aids etc. Stereotyper som knappast passar någon.
[Borttaget: off topic]
[Borttaget: off topic]
[Borttaget: off topic]
[Borttaget: off topic]
[Borttaget: off topic]
[Borttaget: off topic]
[Borttaget: off topic]
[Borttaget: off topic]
[Borttaget: off topic]
Ursäkta det sena inlägget men det är skönt att läsa något positivt. Positiva nyheter är vi väl inte direkt bortskämda med?
Pingback: Ett barns hjärta – första visningen | Nordic Dervish