Upptäckte nyligen den här bloggen. Jonas Adner är fantastiskt rolig och observant; (Ranelids kissfläck undgår inte honom och något som banalt som väldigt platta jeans gör han humor av). Egentligen borde jag inte tipsa om hans blogg för risken är stor att du börjar följa den och överge mina ack så roliga och upplyftande inlägg om galna islamister med pubesskägg, satanisthårdrockare, skjutna barn och misshandlade konstnärer, ja allt som gör livet glatt att leva.





Jag fann den bloggen för en tid sedan ( bloggvärlden är ganska så liten trots allt) via någons länkar och bara älskade inlägget om “Vi måste tala om Kicki..” ( baserat på boken “Vi måste tala om Kevin” av Lionel Shriver, men med en humoristisk ton.) Klockrent!
Hej Nima. Tack för bloggtipset. Kommer absolut inte att överge denna blogg dock!
Jag har en fråga som jag verkligen skulle uppskatta att du svarade. Vad tycker du om denna video?: http://www.youtube.com/watch?v=W3LPyZhvGNg
Tror du att det är bullshit? Jag vill inte vara naiv som tror på något sådant extremt efter en youtube video, men vill inte vara trångsynt heller. Jag tror absolut att västerländsk media överdriver det som händer i Libyen och att intervention i Libya är allt annat än humanitarian (ursäkta dålig svenska). Därför kan jag inte dementera denna video. Är väldigt nyfiken på vad du tycker eftersom att jag ofta håller med dina analyser.
Tack för en mycket bra blogg!
Tack Sofia.
Jag får oseriösa vibbar. Man visar snabba bilder av artiklar där man bara hinner läsa rubriken, eller visar videoklipp o nyhetsinslag där man inte hör vad de säger. Det är en massa påståenden till dramatisk musik istället för en djup genomgång av argument som stödjer ens påståenden. Min foliehatt-varningslampa går igång helt enkelt: Vaken.se-snubbar som nöjer sig med enkla “don´t believe what the media tells you”-slogans. “Well, why should I believe what YOU tell me?” vill jag tillägga.
Därmed inte sagt att media inte kan vara felinformerad. Och jag tror knappast att det är humanitet som är NATO:s drivkraft.
Om Libyens regim hade varit så omtyckt så hade inte så många medborgare riskerat sina liv för att försöka förhindra att de kom in i HRC och när de kom in där, trots allt, så hade inte så många medborgare riskerat sina liv för att få ut dem därifrån.