För ett par dagar sen var det minnesdag för förintelsen under andra världskriget. Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson, arbetsmarknadsminister Hillevi Engström, Barn- och äldreminister Maria Larsson och integrationsminister Erik Ullenhag deltog i de olika ceremonierna.
Föreställ er nu att Tyskland vägrade erkänna förintelsen, svenska politiker skulle ha en votering om ett officiellt erkännande, och vår utrikesminister sa att “Politisering av historien skadar försoning“.
Japp, det är vad idioten Carl Bildt sa förra året om folkmordet som skedde INNAN Nazitysklands, som INSPIRERADE Hitler & co till deras folkmord, och som blev ORSAKEN till att termen genocide myntades överhuvudtaget! Hade Bildt försvarat det på samma sätt, om Tyskland liksom Turkiet hade vägrat erkänna sitt folkmord?
Är detta en retorisk fråga?
Om inte, iq nivån hos politiker är lite oklar, nima.Dessutom tror jag att det ett machievelliansk uttalande, hålla sig på god fot med turkarna, du vet fördöma dom och sen betona att våra diplomatiska, politiska och affärsförhållanden är viktigare och än att 1.5 miljoner armenier dog.
Ologiskt, huh, yaeh detta är politik :
att vara antisemit är inte rasism men att vara sdare är!
Jag känner både assyrier och syrianer och jag vet hur många gånger de har suttit med sina plakat för att uppmärksamma detta och hur många uppsatser som har skrivits av deras barn i den här frågan och kanske framförallt hur de har blivit bemötta, alltför många anser att ngt som har hänt för så längesedan ska packas ihop och glömmas bort.
Människor som blivit utsatta för folkmord vill inte och ska inte glömma bort det, att inte erkänna det är ett sätt att “tillåta” att det kan hända igen.