Emre som jag skrev boken “Varför mördar man sin dotter?” med har startat ett bokförlag med en av sina vänner Ferat. Anledningen var att Ferat ville få ut sin bok “Pappa älskar dig”, om vårdnadstvisten som ledde till bortrövandet av hans son.
När Deniz kom till världen i december 2005 uppfylldes hans pappa av en kärlek som överträffade allt han tidigare känt. […]
Några månader senare går världen i kras för pappa Ferat. Under en [resa] utomlands försvinner mamma Selma med sonen Deniz. Hon har åkt hem till Stockholm, tömt familjens gemensamma lägenhet och flyttat till Tyskland. Nu börjar den svåraste kamp Ferat någonsin utkämpat – kampen för att få vara en del av sin sons liv.
[…]
I “Pappa älskar dig!” berättas den gripande historien om en faders kärlek som trotsar alla hinder och som vägrar ge upp. Fyra år efter kidnappningen av sonen har vårdnadstvisterna kostat pappa Ferat hundratusentals kronor och ett oändligt antal tårar. Striden för sonens rätt att träffa sin pappa är den tuffaste han någonsin utkämpat. Och den pågår fortfarande …
Jag måste säga att jag är imponerad av Ferats systematiska kamp: Utöver boken och förlaget har han även startat en annonskampanj med tillhörande hemsida och Facebookgrupp.
Har läst i princip alla böcker som finns i ämnet och det berör alltid. Den förälder som kidnappar barnet är lika stor förövare oavsett om det är mamman eller pappan, även om det ofta ses som så mycket värre om pappan är den som tar barnet till sitt hemland av någon märklig anledning. Tror absolut fäder känner samma sorg över att förlora sitt/sina barn som en mamma gör. Men det värsta övergreppet är ju riktat mot barnet som placeras i en ny miljö och plötsligt inte får träffa sin förälder, förlorar en del av sig själv. Det är en väldigt självisk handling att ta sig den rätten bara för att man inte själv kan hantera sin konflikt med den andra föräldern. Ska hålla utkik efter boken. Tack för tipset!
Pingback: Saknad Deniz, 9 månader « Ann-Mari's Blogg