De 21 mars var det Noruz/Newroz-konsert i Blå hallen, med iranska Sima Bina och kurdiska Aynur Doğan som affischnamn.
Aynur är välbekant för de som sett “Crossing the bridge – Sound of Istanbul“, en suverän musikfilm av Fatih Akın där coola Alexander Hacke fr Einstürzende neubaten letar upp ena fantastiska musikupplevelsen efter den andra.
![]()
Min favoritscen är den där just Aynur, i en gammal hamam med fantastisk akustik, sjunger så stenväggarna gråter.
Sima Bina i sin tur, är en av Irans största kvinnliga artister. Sedan islamiska revolutionen 1979, då kvinnor förbjöds uppträda offentligt, har hon istället tagit en mer forskande roll och rest till avlägsna byar runt hela Iran för att samla gamla melodier och rädda dem från att falla i glömska. Bl a har hon gjort en 4-cds box med tillhörande bok (inte häfte utan bok) – bara om iranska vaggvisor! Uppträda har Sima fortsatt göra i väst.
Jag hade nöjet att få göra en lång intervju med Sima efter konserten. (Det var i samarbete med en filmare som håller på att sammanställa ett filmreportage med henne. Vi får se när/var det hela visas så småningom.)
Backstage med Sima Bina och Aynur Doğan:
Foto & copyright: Danish Saroee
• Fler bilder av Danish på Aynur.
• Fler bilder av Danish på Sima.
På tal om Danish Saroee (uttalas Saroî) så är han en prisbelönad fotograf som jobbar för BBC. Missa inte hans intressanta bilder från Port Au-Prince efter Haitikatastrofen.







Stilig du var i kostym ;=)
Får hålla med. Du är verkligen stilig i kostym. Men hur hårdrock är det? =)
Hade jag sett hårdrock ut i intervju med Sima hade morsan slagit ihjäl mig.
Hey, slipsen och kavajen var iaf svarta.
Haha, jo man måste ju uppföra sig en anings för mamma ibland. Respekt för det.
En uppgradering från kurd outfiten. Snyggt!
Det är beundransvärt med dessa kvinnor som
verkar brinna för det de gör. /Maria.
Bilden längst ner:
Jag antar att det är du till vänster?
Missa inte Dastan Ensemble!
http://www.sodrateatern.se/sv/Program-och-biljetter/Evenemang/Dastan/
Aynur är alldeles fantastisk i den filmen! Mina favoriter är dock Replikas och Siyasiyabend. För övrigt är alla Fatih Akin’s filmer svinbra.
Pingback: Sing and destroy | Nordic Dervish