Handling och konsekvens

Eftersom flera vänner och bekanta hört av sig till mig med anledning av detta och varit oroliga känns det på sin plats att säga att det INTE var jag som hotades av Fadimes bror utan det var min författarkollega Emre. Händelsen har beskrivits här.

Åklagaren yrkade på fem år, men påföljden blev två år för:

  1. Försök till olaga tvång
  2. Grovt vapenbrott
  3. Försök till utpressning
  4. Rattfylleri
  5. Narkotikabrott
  6. Brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor

Åtalspunkten Olaga hot ogillades av domstolen. (Källa Solna tingsrätt, mål nr B 7484-09)

Notan blev 63 771 för åtalades försvarare + 53 194 för målsägandebiträde, totalt drygt 117 000 kr som hade kunnat användas för något bättre.

Det hela var också så onödigt. Vår bok var en av de få som framställde hedersmördarna som människor och inte monster; Människor som visserligen gjort något fruktansvärt och oförlåtligt som de måste ta ansvaret för, men också människor som hamnat fel någonstans på vägen. Vi påtalade att du och jag hade kunnat vara de personerna OM vi hade haft samma bakgrund, erfarenheter, uppfostran och förutsättningar som dem – och vice versa.
Vår bok var den första som frågade förövarna om deras åsikter och känslor och gav dem chansen att säga sitt (utan att gå deras ärende eller frånta dem deras ansvar). Vi poängterade också att i en stor familj så finns det ett brett spektrum av attityder och att en hel familj inte kan skuldbeläggas ”by default” för vad en man har gjort. Så, att surna över vår bok var verkligen onödigt.

Anyway, den åtalade sitter i fängelse och Emre som var den direkt drabbade har gått vidare och lagt händelsen bakom sig. Själv har jag inget att tillägga förutom att beklaga att Fadime-tragedin inte tog slut med hennes död 2002 utan fick efterföljder ända in i detta årtionde. Ironiskt nog föll domen dagen före hennes dödsdag.

About these ads

Lämna en kommentar

Filed under Hedersförtryck, Integration, Sverige/Inrikes

Kommentarer inaktiverade.