Idag fick jag delta i ett fotografi av Elisabeth Ohlsson-Wallin, ni vet hon som gjorde Ecce homo. (Nej, jag slapp vara näck. Och nej, jag var varken läderbög, Jesus eller profeten Muhammed. 
)
Jag har ju diggat hennes bilder sedan 90-talet, så det var kul att faktiskt ingå i ett av hennes konstverk. Fotosessionen var en ytterst märklig upplevelse, både knäppt och roligt, men också obehagligt och obekvämt. Jag vill inte avslöja för mycket innan bilden blivit klar, så jag får förklara någon gång i sommar när bilden planeras att bli publicerad. Ni kommer att bli förvånade, skratta och förfasa er.
Några äldre bilder av Elisabeth:
