Problem och lösningar

Det har varit mycket diskussioner i iranska radiokanaler idag. Jag pratade på en av dem, men med min persiska kan jag inte förmedla det jag vill på det sätt som en intelligent 34-åring ska, så jag säger det jag har här, for what it’s worth:

 

Vi har ett problem: Folk i Iran lider eftersom deras protester möts med våld. 

Vi har en möjlighet och ett hopp: Folk har gått ut på gatorna på ett sätt som vi inte sett på 30 år. Det finns äntligen en möjlighet att bli av med Khamenei och den islamiska republiken. 

Vi har ett ansvar och en uppgift: Vi som inte går ut och blir beskjutna måste göra vad vi kan för att bidra till denna folkrörelse. 

 

Så vad bör vi göra? Några åsikter i all ödmjukhet: 

Iranier måste inse vikten av enhet. Folk måste gå ihop och samarbeta. För att göra detta krävs ett lugnt sinne. Alla som vet med sig att de blir provocerade och arga av den och den flaggan, eller den och den åsikten… med all respekt: back the fuck away. Ni skapar bara problem. Backa. Gå hem. Vila. Motionera. Rasta hunden. Älska med frugan. Gör ingenting. För om ni träder fram kommer ni skada lika mycket som ni bidrar. Att göra inget är ibland bättre än att göra fel. 

Alla ni andra som kan vara lugna, som kan acceptera andras åsikter, som kan stå under en flagga som ni egentligen inte gillar, som inser att det viktiga är att stödja de som gör grovjobbet i Iran… Välkomna, NI är människorna som kan göra något av värde. Presentera duktiga och pålitliga människor för varann och etablera kontakt sinsemellan.

Dessa måste sätta sig ner och definiera målen (och lösningarna för dessa):
•) Att informera svensk media om vad som händer. Vilket är enkelt för på grund av isoleringen är media beroende av oss vanliga iranier just nu och vill ta del av vad vi hör från våra kontakter i Iran. Det är självklart extremt viktigt att våra källor ger korrekta och pålitliga uppgifter. 

•) Att få svenska regeringen och andra regeringar att kraftfullt agera mot islamiska regimens beteende. Några organisationer skulle kunna gå ihop och skriva ihop en text, pröjsa en annonsplats i DN och SvD, Aftonbladet och Expressen, City och Metro och på samma dag framföra ett krav som alla iranier kan ställa sig bakom (dvs stöd till folkrörelsen, slut på våldet, och omval övervakat av oberoende observatörer). Det krävs bara att dessa organisationer lägger ego och själviskhet åt sidan.  

Ordna möten med UD och partirepresentanter. Kom med konkreta krav. Några exempel på sådana krav är att 1) Svenska ambassaden öppnas upp för de som behöver skydd. Folk skulle kunna ha tillgång till telefon och internet där. Detta har Sverige gjort förut i Chile. Varför inte nu? 2) Sverige bör också utvisa Irans ambassadör i protest mot pågående våldet. De där typerna är potentiellt farliga i vilket fall som helst och lär inte dra sig för att spionera på iranier här eller ställa till det på andra sätt. 

• Att motverka iranska regimens censur och isolering. De med datortekniskt kunnande är till stor hjälp. De med språkkunskaper kan översätta persiska nyheter, eller översätta engelska nyheter till sitt lands språk. 

• Att påverka och informera den allmänna opinionen. Att berätta för bekanta här i Sverige om vad som händer och förklara de vinklar som media inte kan få ut eftersom de inte är lika insatta som oss som kommer därifrån. Ett led i detta är att hålla frågan vid liv. Folk blir vana vid våldsamma bilder och filmer. De engagerar sig i midsommarfirande, fotbollsmatch och så vidare. Vi måste hålla ämnet levande i folks medvetande. Man kan trycka upp knappar, t-shirts, armband och hålla ämnet levande rent visuellt. 

 

Några tips till de som ska organisera demon och liknande projekt: 

För att era ansträgningar ska ge maximalt värde måste ni planera, organisera, kommunicera, och synkronisera.
Kommunikation och synkronisering: Innan man startar en Facebook-grupp, ett nätverk, namninsamling eller demo är det bättre att ringa runt och kolla vad som redan finns. Istället för knåpa ihop en hemsida så kanske man ska leta upp en redan existerande och erbjuda hjälp till den. Att arbeta parallellt är inte samma sak som att arbeta tillsammans. Det är slöseri av tid och energi att tio personer gör exakt samma sak på var sitt håll. 

Planera och organisera: Det som görs nästa vecka har större chans att bli bra än det som göra imorgon. Bättre att göra något senare men göra det bra än att göra det snabbt och slarvigt. Hellre anordna EN imponerande demo än tio små halvdana demon.
Utdela klara och tydliga uppgifter till folk. Varje uppgift måste någon person ha tydligt ansvar för. Alla andra i gruppen måste veta vem som ansvarar för vad. Om man inte tydligt från början gör detta kommer saker och ting GARANTERAT hamna mellan stolarna. 

Det är oftast bättre att man gör det som andra anser att man är bäst på. Om du vill hålla tal, men är kass på svenska och har ”gerov beriitniing” kanske du ska låta någon annan sköta det. Förmågan att backa är lika viktig som förmågan att entusiastiskt träda fram.

• Det må vara känslomässigt mer tillfredsställande att ropa slagord på persiska, men ingen av förbipasserande kommer fatta vad ni säger. Håll 90% av slagorden/talen på svenska eller engelska.
Slagord är överskattade. Sjung sånger som ”Ey Iran” eller ”Yare dabestani”, något vars skönhet folk kan uppskatta. Låt någon duktig musiker sjunga eller spela något. En vacker sång som på fem min rör folk till tårar är hundra gånger bättre än två timmar av slagordropande. En tyst demo på kvällen med många levande ljus och marschaller säger mer än tio megafoner.

8 kommentarer

Under Iran