Iranska presidentvalet 4

• I staden Kermanshah greps en man med 80 id-kort som han tänkte använda till förmån för en av presidentkandidaterna. [1]

 

• Det har pratats om användande av kinatillverkade pennor med bläck som kan suddas bort. Väljarna har uppmanats att ha egna pennor till valet. (Det rapporterar bl a Qalam-news. Qalam betyder passande nog just ”penna”)

 

• ”Jag dansar med dem, men kommer inte att rösta!” [eng] [per] 
Bloggen Kavir-Semnan har skrivit om sin personliga anledning till varför hon ropar ”Mousavi” på gatorna:

These nights, I wrap a green band around my wrist, and my eye shadow is also green. […] 
These days and nights, I constantly take off my armband, and I ask a rich boy to wrap a new green band on my arm, and the scent of his cologne stays on my wrist for two days.

These nights are the only nights that we are not made fun of because of our poverty. These nights are the only nights that nobody asks us where ”our neighborhood” is. […]
Why should I give up these nights?

These nights are the last nights to the golden chance to be the same color; but on Saturday morning [after the elections], there will be no trace of this unity. […]
My goals are not the same is theirs, to vote for their favorite candidate, but I don’t want to lose the opportunity to spend pleasant time with them.

PS. Rätt ska vara rätt. Jag ser nu att det inte är bloggaren bakom Kavir-Semnan som skrivit texten. Hon är revisor bosatt i Kanada. Det var snarare så att hon publicerade ett mejl från en ung tjej i Tehran.

Iranska presidentvalet 3

Efter att ha läst GP:s artikel om paret Mousavi är det lätt att digga dem, men jag är skeptisk. 

Det pratas om förändring. Det är omöjligt att inte bli stolt över iraniernas passionerade längtan efter frihet och rättvisa. Över den bubblande entusiasmen på gatorna.
Men det står ”deja vu” skrivet med stora bokstäver över detta val: Folk var entusiastiska även 1997 när Khatami blev vald. Han hade lovat att utnämna en kvinnlig minister om han kom till makten. Efteråt när så inte skedde och folk påminde honom om detta vallöfte svarade han att han inte hade hittat någon som var kvalificerad nog!

Så Mousavis och hans frus löften får man ta med en nypa salt. Det finns inget som inte säger att anklagelserna om Zahras falska akademiska meriter inte är sanna bara för att anklagelsen kommer från ”Assholeinejad”.

En kompis sa att Mousavi är konstnär och arkitekt och därmed bör ha en finare personlighet. Jag påminde om att Hitler också var konstnär.

 

Grejen med Mousavi är att han var premiärminister när de största massavrättningarna i postrevolutionära Iran skedde; Sommren 1988 avrättades upp till 30 000 fångar (enligt brittiska Telegraph).
Visst är det imponerande att man i Iran öppet kan ställa politiker till svars för sådant. (Jag darrar inombords när jag läser att folk tar upp sådana frågor – sådant var helt uteslutet på min tid.) Men:

[Mousavi] har undvikit att svara. Han har försökt urskulda sig med att revolutionen var ung – ”i början var vi alla som Ahmadinejad” – och hävdar att han är helt annorlunda i dag.

That’s IT?!

”Ja alltså, vi dödade 30 000, men det var för att vi var som honom [pekar finger]. Jag vet bättre nu. Sådärja… var var vi nu igen? Just det: VÄLJ MIG! Tjoho!

 

Det finns ett persiskt uttryck där man liknar en person vid en struts eftersom han väljer den verklighetsbeskrivning som passar hans syften. (På persiska heter struts bokstavligen ”kamelfågel”.) Om du säger till strutsen/kamelfågeln att bära varor (som en kamel) så svarar den ”men jag kan inte, jag är ju en fågel”. Om du svarar ”okej, men lägg ägg då” så svarar den ”men jag kan inte, jag är ju en kamel”. 

Mousavi är lite som en kamelfågel: När det pratas om positiva saker som skedde under åren 1981–1998 så tar han gärna åt sig äran. När man pratar om negativa saker såsom avrättningarna sommaren 1988 så säger han att han bara var premiärminister. (På den tiden hade Iran både premiärminister och president.) Mousavi borde hamna i rättegång, inte göras till ledare. 

 

Man ska visserligen inte gå efter utseende men… är detta Irans first lady?! Hon försöker verka så soft och reformvänlig genom att ha blommor på sin sjal, men visar likväl inte ett hårstrå. 

    

      

Jämför nu med Michelle Obama! Jag menar, vafaaan!

 

Iranska presidentvalet 2

Reklamfilm för ”reformist”-mullan Karroubi: 

Text: Förändring för Iran. 

Speakerrösten säger bland annat:
Om jag sitter och du sitter, vem ska då resa sig?
Om jag reser mig och du reser dig, kommer alla att resa sig. 

Sång: ”…Morgondagens värld är vår, det räcker att vi fattar varandras händer … Vägen når sitt mål, det räcker att vi vandrar tillsammans.” 

Speakerrösten igen: ”Vem är det som vill att Du och Jag inte ska vara Vi? Må hans hus bli till till ruin. 

Text: Tillsammans
           för förändring
           Ensam [enbart]
           för Iran. 

Det är intressant att se likheten mellan Obamas ”Change” och samma slogan i Iran. Bägge länderna har detta gemensamt att de har fått dras med en president som enligt många har sabbat landets anseende och just förändring känns väldigt angeläget.

Iranska presidentvalet

Idag kommer jag att vara med på SVT:s Gomorron Sverige och prata om iranska presidentvalet.

Fredag 12 juni 6.43 I dag är det presidentval i Iran. Kan nuvarande president Mahmoud Ahmadinejad bli återvald? NIMA DERVISH, journalist, och kvinnoaktivisten MAHSHID RASTI.

De fyra kandidaterna är Ahmadinejad och Mousavi, Karroubi och Rezai. 

Herr Ahmadinejad är vi ju välbekanta med: Mannen som sa att Israel borde försvinna ur historiens blad, ifrågasatte förintelsen och efter ett tal inför FN påstod att han hade ”känt att han hade en gloria över sitt huvud”. Inflationen har under hans tid ökat från 10,4 till 25,3. [lite osäker på siffrorna, måste dubbelkolla]

Mousavi var premiärminister mellan 1981 och 1989, dvs större delen av Iran-Irak-kriget. 
Karroubi har varit talesman för parlamentet och även rådgivare till andlige ledaren Khamenei, medan Rezai är fd chef för ”revolutionsgardet”. (Revolutionsgardet är en militär gren fristående från den vanliga armén och kontrollerar Basij, en paramilitär organisation som består av frivilliga som är för unga eller för gamla för den vanliga armén.)
År 2006 utfärdade en argentisk domare en internationell arresteringsorder på Rezai för hans inblandning i bombningen av ett judiskt kulturcenter i Buenos Aires 1994, något som Rezais egen son avslöjade när han hoppade av till USA. [1] [2]

Utav 450 registrerade kandidater var 42 kvinnor. Ingen av dem godkändes och fick gå vidare. Ovannämda herrar är tydligen de bright:aste och vettigaste som vi har utav totalt 70 miljoner iranier. :/

Det finns mycket mer att säga. Jag återkommer. 

”Mamma! Pappa! Om det är dåligt att ljuga, varför ljuger då presidenten?”