17 juli, 2008...11:38 e m

Tillbaka till Tamimi

Dagens kolumn i Aftonbladet handlar om extremisten Azzam Tamimi.

För fyra veckor sedan tänkte jag skriva en Aftonbladetkrönika om Palmecentrets konferens där Azzam Tamimi hade bjudits in, men så kom FRA-lagen och jag skrotade texten och publicerade den här istället.

Bloggosfären reagerade inbjudningen, Jonathan Leman skrev om den i Expressen, socialdemokraterna Moissis Nikolaidis, Bernt Jakobson och Peter Forslund höll med och Karl Rydå skrev i UNT. Därmed var saken utagerad tyckte jag. Palmecentret har förhoppningsvis lärt sig sin läxa, tänkte jag.

Att så inte var fallet bevisades dock genom mejlet som damp i inkorgen: Palmecenter tackade för allas deltagande och tipsade om en sammanfattade artikelsamling på hemsidan där en ny artikel om Tamimi fick mig att ta mig för pannan, så jag ändrade och la till min ursprungliga text.

Överkurs för den som är extra intresserad:

Kort om skribenten Jenny Åkervall.

Jonathan Leman ringde till Åkervall och skrev ner hennes svar som godkändes av henne minuterna innan jag lämnade in min kolumn. (Mina kommentar i kursivt.)

Hur ser du på inbjudan av Tamimi?
Det är modigt att ta in alla röster, men man kan ifårgsätta hur konstruktivt det är om man är intresserad av fred.

Ser med iver fram emot “modiga” aktörer som bjuder in Nationalsocialistisk front eller ens SD till någon konferens om invandrare och integration.

Tycker du som socialdemokrat att man undergräver s-ståndpunkten att vi ska ha en tvåstatslösning genom att fokusera på en enstatslösning?
Man måste vara modig och öppensinnad. Det har prövats olika vägar och den här är också intressant.

Är det din bild att han förändrat sina ställningstaganden?
Det vet jag inte om han gjort. Utfallen var provocerande och Tamimi var svår att följa eftersom han var otydlig och rörig. Jag satte vikt vid att Stenberg i sitt inledande anförande sa att Tamimi reviderat uttalanden och eftersom Tamimi inte sa emot utan satt tyst tolkade jag det som att han höll med.

Så det faktum att Tamimi var tyst när Leif Stenberg (assisterande professor i Islamologi vid Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet – Han gjorde f.ö. bra ifrån sig) sa att “vad han förstod” hade Tamimi reviderat sina uttalanden, väger tyngre än den faktum att Tamimi mitt framför alla upprepade sina uttalanden, precis lika hårt som tidigare?

Kan du förstå att det verkar som att man i referatet sökt undanhålla att Tamimi upprepade sina slagord mot Israel på konferensen? Är det inte central och viktig aspekt att uppmärksamma?
Jag tyckte att det var olyckligt att Tamimi fick ett sådant utrymme. Det sades så mycket bra och viktigt på konferensen att det är synd att vissa fokuserar på det. Jag tycker att jag lyfte fram det mest centrala. Aftonbladets artikel där man enbart fokuserade på Tamimi ser jag som sensationsjournalistik. Det är typiskt löpsidesjournalistik att smälla upp bara en gäst och hans uttalanden på det sättet.

Jag har inte haft något som syfte att skydda palmecentret, menar Jenny Åkervall som också påpekar att hon inte hade fått instruktioner av Palmecentret. Åkervall skickade in sitt förslag till referat till Palmecentret som godkände det.

6 kommentarer

  • Snygg association mellan Palme centret och Astrid Lindgrens sällskapet. Det är lätt att fatta då.

    Det är ju självcensur när de ändrar vad Tamimi verkligen sa.

  • HEJ!
    DET E FÖRSTA GGN JAG HÖR EN IRANIER??? SOM E INTE JUDEHATARE! INTE JAG FÖRSTÅS
    JAG HAR ALLTID FÖRSVARAT DE PRECIS SOM MINA MOR O FAR FÄDRAR O MÖDRAR, PERSERNA HAR ALLTID STÄLLD UPP FÖR DE.
    PERSONLIGEN TYCKER JAG ATT DET E OCKUPERADE ISRAEL.

  • Våra politiker är trasiga…

  • Jag har känt att det närmast är dadaistisk performance art att bjuda in Tamimi när man är ett “Palmecenter”.

    Olof Palmes humanism och engagemang i utrikespolitiska frågor gav Sverige ett gott namn som i viss mån bestått i 22 år-
    Tamimis svar på Israel/Palestinafrågan är “kill´em all”,vilket jag har svårt att tänka mig Palme stillatigande lyssna på om han själv satt där…

  • Kulturbruden: Olof Palme utrikespolitiska engagemang gav en hel del ris också. Ta sida för NLF, PLO, Fidel Castro och Mugabe kanske inte var sådär jätte bra diplomatiskt då högern dominerade USA och Europa under Palmes regeringstid. Det är en myt att 68: rörelsen var inklusive socialdemokraterna var mest dominerande.

    Men visst var Palme en populär och stor politiker internationellt och utomlands bland vänstern.

  • Det ska var nationellt och utomlands…


Kommentarer är låsta