Rädda Barnens generalsekreterare Charlotte Petri Gornitzka svarar på debattartikeln skriven av Dilsa Demirbag, Farnaz Arbabi, Birgitta Englin, Michael Cocke och Lotta Fristorp (2/2). Det är med en suck jag läser repliken som kan sammanfattas såhär:
“De tycker vi är fega, men vi tar visst striden, fast på vårt sätt.
Blablablabla
Men en religion, kultur eller folkgrupp kan aldrig hållas ansvarig för övergrepp som begås av enskilda, även om det finns kulturella inslag.
Vi har jobbat länge med detta, blablablablablablablablablabla, Pernilla Ouis fick välja om hon skulle ge ut rapporten i egen namn eller ge ut den stympade versionen genom oss, hon valde det senare, så det så.”
Detta är alltså RB:s två tricks: 1) Säga självklarheter som ingen vill säga emot och 2) skylla på offret genom att säga att Pernilla själv gick med på att publicera rapporten i denna form.
Detta upprepar man tills journalisterna tröttnar och läsarna glömmer bort.
Det senare är som att, efter beskyllningar om tortyr säga: Men hallå, fången fick själv välja om vi skulle skjuta hans familj eller köra elstavar i analen på honom. Han valde det senare. What were we supposed to do?!
Flåt mitt vulgära, något överdrivna exempel, men ni fattar poängen. RB måste ta SITT ansvar utan att dumpa över den på en forskare som de gav möjligheten att välja mellan pest o kolera.
Och vad gäller att argumentera med självklarheter som ingen kan säga emot (”En folkgrupp kan ej hållas ansvarig”, “förtryck i hederns namn är komplext”).
Klart som fan att det är komplext, det är därför ni har feta löner.
Och det är klart att en folkgrupp inte ska hållas ansvarig. Har någon försökt hålla en folkgrupp ansvarig? Har forskaren beskyllt en folkgrupp? Eller var det ni som fick skrämselhicka av allmängiltiga formuleringar?
Och förresten, vilken folkgrupp? Muslimer? Mellanösternmän? Araber? Jemeniter? Det är snarare RB som klumpar ihop alla till en homogen grupp. Ingen pratade ens om “en specifik folkgrupp” innan DE gjorde det. Detta handlar snarare om ett tankesätt/tradition där vissa män (OCH kvinnor), vissa muslimer (OCH kristna och sikher m fl), vissa araber (OCH kurder, turkar, indier, mm) gör vissa saker som är förkastliga, samtidigt som många mellanösternmän/muslimer/araber/jemeniter/whatever anser att dessa traditioner hör hemma på medeltiden.
En kultur (i betydelsen tankesätt och tradition) kan faktiskt visst hållas ansvarig.
PS. Medan jag skrev detta googlade jag runt och såg att Sanna Rayman tänker i samma banor. Så pass mycket att det känns som att jag snott från henne.
Så nu länkar jag till hennes inlägg, i vilken hon länkar till mig. Jävla ankdamm bloggvärlden är ibland. 
3 kommentarer
5 februari, 2008 kl 2:14 e m
Kvack i ankdammen! Och naturligtvis ett stort “Word!” för hela ditt inlägg.
5 februari, 2008 kl 6:10 e m
Instämmer! vill också tipsa om Maria Hagbergs artikel i HD som har en del beröringspunkter till ämnet.
“Socialdemokratiska broderskapsrörelsen har ett nära samarbete med muslimska brödraskapet och det framkom väldigt tydligt i ett samhällskritiskt program som visades på SVT för något år sedan. Självklart solidariserar man sig då med gemensamma intressen som att försvara religiösa friskolor och ifrågasätta yttrandefriheten och införa censur på sådant som kritiserar eller raljerar den religiösa symboliken. Båda parter har ju intresse av att detta kommer till stånd.”
Källa, Helsingborgs Dagblads ledarsida måndag 4 februari 2008
http://hd.se/ledare/2008/02/04/vi-behoever-ingen-religioes/
hittad via -
http://muslimskafriskolan.blogspot.com/
26 februari, 2008 kl 12:08 e m
Hej!
Jag skriver till dig eftersom du deltagit i debatten om huruvida Rädda Barnen har censurerat forskaren Pernilla Ouis eller inte. De andra forskarna bakom rapporten Gender-Based Sexual Violence Against Teenage Girls in the Middle East har följt debatten i Sverige och nu gett sin syn på saken. Nedanstående text är publicerad i Sydsvenska Dagbladet idag, den 26/2, som ett direkt svar på Aje Carlboms artikel som publicerades igår i samma tidning.
Pernilla Ouis uppdrag var enligt hennes kontrakt med Rädda Barnen ”gender consultant”. Hon skulle bistå de tre forskarteam från Mellanöstern som tillsammans skrev rapporten ”Gender-Based Sexual Violence Against Teenage Girls in the Middle East”. Av rapportens sammanlagt 170 sidor utgör de lokala forskarnas bidrag 140 sidor – ett kapitel vardera från Jemen, Libanon och det ockuperade Palestina. Pernilla Ouis skulle skriva en inledning. Men forskarna hade invändningar mot Ouis text och efter diskussioner – där Ouis såväl deltog som gav sitt godkännande – ströks vissa delar. De lokala forskarna ansåg att Pernilla Ouis drog slutsatser som saknade täckning i materialet.
De har gett sin syn på saken i ett brev till Rädda Barnen som här återges något förkortat:
”Ouis drog i sin inledning inkorrekta slutsatser. För det första antog hon att resultatet av hennes litteraturgenomgång och tidigare egna fältstudier kunde generaliseras till att omfatta även nationell nivå. För det andra, antog hon att resultaten från våra tre länder (Libanon, det ockuperade Palestina och Yemen) kunde generaliseras och omfatta hela den arabiska världen, det islamiska samhället och Mellanöstern. Dessa länder är mycket komplexa och skiljer sig från varandra i sina olika sammansättningar av religiös tillhörighet, värderingar, traditioner, normer, livsstil och kultur.
Ouis skapar förvirring när hon omväxlande använder termer som arabvärlden, islamistiska samhällen, Mellanöstern och muslimer. Detta är oroväckande då Mellanöstern består av olika religioner, kulturer, traditioner och historiska erfarenheter. Vidare hävdar Ouis att sexuellt våld mot flickor främst härstammar från ett religiöst perspektiv (islam) utan att ta hänsyn till hela spektrat av olika seder och bruk, traditioner och socio-ekonomiska sammanhang. I de palestinska områdena till exempel förekommer hedersmord i både kristna och muslimska grupper.
Som forskare vill vi att vår rätt att ge synpunkter ska respekteras och återspeglas i den färdiga rapporten. Vi måste försäkra oss om att vårt arbete inte underordnats slutsatser som vi inte kan stå bakom och som inte stöds av vår forskning.
Dr Rafif Rida Sidawi
Lebanese Council to Resist Violence Against Women, Lebanon
Dr Ayesha Al-Tafai
Women Studies Centre, occupied Palestinian Territory
Dr Husnia Al- Kadri
Gender-Development Research and Studies Centre, Sana´a University, Yemen”
De forskare som kritiserat Pernilla Ouis är alla verksamma i Mellanöstern. De tar i sin forskargärning mycket stora risker. Det var av omsorg om sin integritet som forskare de ville stryka i Pernilla Ouis text, inte av feghet. Rädda Barnen har gett Pernilla Ouis full frihet att publicera sina slutsatser i eget namn.
Bästa hälsningar,
Gunnar Löfberg
Biträdande Generalsekreterare Rädda Barnen
Kommentarer är låsta