Veckan som gått

Åh, jag borde verkligen låta bli att publicera detta, eftersom tjafset med Semus är död och begraven och allt är förlåtet och jag borde inte… men jag skrattade SÅ gott åt Semus inlägg igår:

En sak vi behöver komma ihåg är att i vår extrema värld kan vem som helst utge sig för att vara någon annan. Det är något att fundera på…

Den uppmaningen kom verkligen från rätt person! Han, om någon, vet detta.

Okej, moving on. Söndagar är reflektionsdagar då jag smälter gångna veckan:
Förförra fredagen var det en smått rörande Burmademo. Bilder kommer när jag möblerat om datorns inre.

Samma kväll var det konsert med världens två bästa progmetalband; Symphony X och Dream theater. Jag missade tyvärr det förstnämnda, men DT var bra (som alltid) och levererade nya favoriter från dess suveräna nya platta. Min recension finns i kommande numret av Close-Up.

Söndag och måndag var det seminarier med “Barnen först” där jag var moderator. På måndagens seminarium hade de riksdagsledamöter från de flesta partier närvarande. Det var en bra diskussion där åsikterna gick isär om religiösa friskolornas vara eller ickevara, däremot var de flesta eniga om att det för närvarande är för svårt att stänga de skolor som bevisligen inte är bra. Lagen behöver skärpas på denna punkt. En av politikerna sa att hon snarast skulle väcka en motion om frågan.

Tisdagen var en höjdardag med konferensen “Ordens magi” som handlade om “språk som identitet”. Jag var inbjuden för att delta i ett samtal med en chef på Liber AB, en fil. dr i tvåspråkighetsforskning och en professor som är “svordomsexpert”. Rubriken var “Ni förstår inte oss, ett samtal om föraktat språk”.
Erik Blix var en superkompetent moderator som balanserade (som han brukar) perfekt mellan seriositet och humor. Göran Hägg, vars böcker vi brukade läsa när jag pluggade retorik på Södertörn var också där.
Höjdpunkterna var bland annat en nervös, ung kille som pratade om utdöda språk (duktig på sitt ämne men framförandet… ack, Herr Hägg hade en hel del att lära honom), och så Viktoria Harnesk som jojkade enormt vackert. Hon berättade att man i hennes samiska kultur kan “jojka personer“. Det hade varit något: min egen personliga jojk. Undrar hur den skulle ha låtit!

Torsdag var det Rondpanel på P3 vilket alltid är kul. Det är ett härligt gäng och det är skitkul att snacka med dem före/efter programmet. Och programledaren Amanda Rydman är mycket sympatisk person vars radioröst jag verkligen gillar.

Igår lördag blev det pakistansk Qawwalikonsert med Asif Ali Khan. Det var en höjdare av olika anledningar:
1) Jag älskar Qawwali. Fraseringarna, skalorna, ljudet av harmonica, allt det där berör något i min själ. Så älskar jag när sångarna tar i för profet och fosterland för att nå de där höga decibelnivåerna. Någon borde skapa en fusion av Qawwali… och metal.

2) Jag fotograferade för Södrans räkning vilket ju alltid är roligt. Nackdelen med sådan musik är att när musikern väl sitter så är det där han sitter; om en mickstativ är framför hans ansikte så är det ingen idé att vänta på “rätt tillfälle”. Den vinkeln är då bara att glömma. Fick dock några bra bilder föreställande idel skrikande karlar med armarna i luften. (Bilderna kommer när jag fajtats klart med min *@#%kamera som vägrar kommunicera med datorn.)

3. Träffade dels en supertrevlig iransk snubbe som jag kom bra överens med, och dels Sammi, en gammal klasspolare från O-hamn! Pinsamt nog blandade jag ihop hans namn med en gemensam kompis Kataja. Inte första och ej heller sista gången det händer. Jag och namn…
En bra vecka allt som allt.

5 kommentarer

Under Personligt

Etiketter Asif Ali Khan, Dream theater-recension, friskolor, jojk, Qawwali, Språk