Antiklimiax

Semus och Minaret har beslutat sig för att lägga ner utställningsprojektet. Och nu står man här och tycker att ”var det allt?” Efter allt snack om debatt o dialog blev projektet årets antiklimax.

Vi backar bandet: Vilks gjorde en effektsökande provokativ bild som även jag som är islamkritiker tyckte var lite … b och pubertal, även om jag för den skull inte ifrågasätter Vilks allmänna kompetens som konstnär.
Ingen ville ställa ut bilden, inte för att de ansåg att den hade brister i konstnärlig o kommunikativ nivå (för det hade varit en godtagbar anledning) utan av rädsla för att elaka musselmaner skulle spränga sig o hugga av huvudet av halva Sverige. Typ.
Efter reaktionen på Muhammed karikatyrerna kan jag iofs förstå oron, men tycker ändå att den var överdriven.

Då kommer Hooman Anvari och säger ”Hörrni, sluta fjanta er. Så farligt är det inte. Jag är sekulär muslim. JAG visar bildjäveln.”
Problemet var att Semus trots att den utåt är en ”organisation” består av en enda person. En sekulär, (vad jag vet, I might be wrong) ickepraktiserande, med visserligen ett ädelt syfte: att balansera och nyansera debatten, men faktum kvarstår, Hooman Anvari är inte mer muslim än jag var ända fram till tre år sedan (då jag ”ballade ur” och gick över till den mörka sidan )

Initiativet är värdefullt, men blir riktigt värdefullt om den tas tillsammans med ”riktiga” muslimer vars hjärta verkligen slår hårt för profeten. Hoomans genidrag var då att han tog kontakt med en riktig organisation bestående av äkta muslimer, dvs Minaret.
Jag applåderade initiativet, för vad Minaret sa var: Hörrni, titta, vi muslimer bryr oss också om yttrandefrihet. Sverige visar inte bilderna, men vi är så softa och coola att VI visar den, fast vi avskyr den.”
Detta var jämförbart med det israeliska antijudiska karikatyrtävling som skapades som svar på den antisemitiska utställning som gjordes av en iransk tidning. Man vände hånet till sin fördel och plockade en poäng.

Men sen visade det sig att Minaret inte var ute efter att ställa ut bilderna. DET var oviktigt för dem, de ville bara komma åt debatten efteråt. Debatt i all ära, men den såg ut att bli en synnerligen förutsägbar historia: Vilks & Co skulle säga att världen går under om man inte pissar på allt som är heligt. Minaret & Co skulle säga köra sin ”if you cut us, do we not bleed?!”-klagosång och säga att världen går under om man driver med heliga personer och symboler.
Men det fanns fortfarande en chans att debatten ändå skulle bli intressant, utställningen skulle trots allt ha ordnats och bara det i sig skulle ha varit ett viktigt steg. De som trodde att en enda blick på en blasfemisk bild förvandlar betraktaren till en saltstod skulle inse att världen går inte under för en bild (där man knappt kan se vad den föreställer). Motparten skulle se att folk INTE spränger sig till höger och vänster bara för att man jävlas med deras heligheter. Sen skulle vi alla återgå till vårt vardagliga liv.

Men nu är allt nerlagt. De höga förhoppningarna kraschade i … ingenting. Anledning?

En SvD-skribent kritiserade Vilks för selektiv provokation. I princip sa hon: ”Hörru Vilks, du som är så angelägen att ”utmana” muslimer, du skulle aldrig förolämpa judar och rita en judesugga”.

Vilks sa: ”Jo, det skulle jag, watch me.” Sagt och gjort och han ritade en judesugga.

Och nu säger Semus/Minaret att de inte vill ha med antisemitism att göra och lägger ner hela projektet. Vafalls?! Om Vilks bild bryter mot lagen så är det hans problem. Judesugga-bilden hade egentligen inget med rondellhund-utställningen att göra. Nu spekulerar jag men det känns som om Minaret tog första bästa ursäkt för att lägga ner och lämnade Semus ensam, som följaktigen inte orkade längre och också la ner.

Det är märkligt att Minaret plötsligt tycker att ”det vore etiskt oförsvarbart att legitimera antisemitism genom att framträda i en dialog med ”judesuggans” upphovsman.”

För bara några dagar sedan skrev ju Muhammed Omar från Minaret och kritiserade ”liberaler” för att de inte försvarade den antisemitiska karikatyrtävlingen i Iran:

”Ingenstans kunde man läsa dessa ”liberaler” försvara tävlingen. Ingen drog en lans för den iranska tidningens yttrandefrihet och ”rätt att kränka”.

Han verkade inte se skillnaden mellan förnedrandet av en historisk person (blasfemi) och förnedrandet av en folkgrupp som utsattes för folkmord för inte SÅ länge sen (hets mot folkgrupp). Vadan denna plötsliga intensiva avståndstagande från antisemitism?

Skitsamma om Vilks är antisemit, det skadar i så fall bara hans rykte. Han hade ju redan gjort det värsta tänkbara (enligt många muslimers världsbild) och hånat självaste Muhammed. Det är som att få reda på att Vilks var skattefuskare. Skulle då Minaret dra sig ur med motiveringen att de ”inte kan ha dialog med ngn som brutit mot svenska lagar”? Vad har det med hans konstnärskap att göra?

Med tanke på hur Vilks tidigare utövat påtryckningar på konstvärlden för att få ställa ut sina anti-muslimska nidbilder är SEMUS nu oroliga för att han även ska kräva att få ställa ut sitt antisemitiska material. Det kan göra oss medskyldiga till brott.

Ursäkta? Vilks krävde inte att hans antismitiska bild skulle inkluderas i utställningen! Det sades inte ett ord om det. Men den blotta eventualiteten gör att man nu packar ihop och lämnar stället. Ställ inte ut judesugga-bilden så blir ni inte medskyldiga till något!
Jag tar dessutom lätt på Vilks ”antisemitiska” bild. Den måste ses i sitt sammanhang; som en trotsigt svar på SvD-artikelns ”utmaning”.

Tack vare Minaret har nu en enorm chans att vända allmänhetens negativa bild av praktiserande muslimer förlorats och vi är tillbaka på ruta noll.

9 kommentarer

Under Islam, Kultur, Media, Religion, Rondellhundbilden, Sverige/Inrikes