”El ritmo del barrio”

I tisdags var jag återigen på Södran, nu för att fotografera skabandet Abuela Coca. Jag hade antagit att de var från Spanien men två uruguyanska tjejer längst fram vid scenen informerade mig om att bandet var hitfluget hela vägen från deras hemland! Tydligen är Abuela Coca ett av landets största band. Södran borde ha haft med denna information på affischen.

Jag hade inga förväntningar men det visade sig bli ett grymt gig. Det svängde som fan, killarna bjöd på sig själva och hade dessutom tunga distade gitarrer, vilket ju aldrig är fel. Publiken var också helt underbar och gav mycket energi. Bilder kommer så fort jag hunnit gå igenom alla 212 bilderna!

En av tjejerna i publiken var så himla söt att sitardrottningen Anouska faktiskt försvann ur min skalle. Nu tog jag gärna en massa publikbilder ändå eftersom de öste så, men när jag ögnade igenom bilderna såg jag att damen i fråga var med i hela 35! Så det kan bli.

Ian och Ian

I söndags fotograferade jag, för Södra Teaterns räkning, konserten med Ian Hunter med Diamond Dogs som förband. Det var gubbrock men kvalitativ och svängig sådan. Ian Hunter hade inte spelar på svensk mark på 35 år eller nåt sånt, så gubbrockpubliken var upphetsade och uppskattande.
Jag fick komplimanger för min blåa Led Zeppelin-tröja av en kille med signerade LP-skivor i högsta hugg, som pratade om före detta bandmedlemmar i Ians band, Jag nickade som om jag hade koll, vilket jag inte absolut inte hade. Måste faktiskt med skam erkänna att innan konserten visste jag knappt vem karln var!
Men att ha den rätta gubbrocktröjan förpliktigar; man kan inte sabba det goda intryck man gett. (Tack till brorsan och hans flickvän som skickade tröjan från USA).

På andra raden satt en annan Ian, närmaste bestämt herr Haugland från Europe. Ville gå fram och säga att han var en av mina första hårdrockshjältar, men jag känner mig patetisk när jag är starstruck och ska köra det obligatoriska ”I’m your biggest fan”-snacket.
Speciellt svårt blev det eftersom enda gången jag hade tillfälle att skaka tass med karln var på toaletten. Jag var nykissad och redo, gav honom en smajlblick och just då kände jag att han nog skulle uppskatta att få pissa i fred.
(Om hela sanningen ska fram var inte Ian min stora idol utan gitarrhjälten John Norum. Hans hand skulle jag skaka vid vilken pissoar som helst. Fuck dignity.)

Värdet av min blogg

Det finns en sajt som med hjälp av en applet uppskattar värdet av ens blogg, baserad på hur folk länkar till den. Det visade sig att min blogg är värd, håll i dig nu, över 16 000 dollar!

I kid you not: ”Your blog, nordicdervish.wordpress.com, is worth $16,936.20″, tycker i alla fall Dane Carlsson snubben bakom sajten.
Så om du har 16 000 i fickan och inte vet vad du ska göra med dem… look no further!