Raga ‘n’ roll

Rykande het som sizlar, mild som korma, söt som peshwari naan… Här kommer bilderna på sitardrottningen.

Jag har inte varit kaxig i rollen som fotograf, men efter denna ruskigt tråkiga bild i självaste DN (!) känner jag mig stärkt bakom linsen.
Var duktig i torsdags. Till skillnad från alla andra fotografer som fotade från samma ställe och bara under första låten, satt jag hela konserten (och fick sköna bilder på tablaspelaren under hans verbala tabla-battle), smög på och bakom scenen och fixade t.o.m. fågelperspektivbilder. Det ni.

Sitart me up

Såg ju Anoushka Shankar i torsdags. En mycket bra konsert, även om jag delvis missade den eftersom jag fotograferade och kunde inte fokusera på musiken förrän kamerabatteriet dog. Och då blev det wow!
Anoushka är förstås en mästare på sitt instrument men tablaspelaren imponerade också med sina inlevelsefulla miner och spelglädje. (Bilder kommer.)

Indisk klassisk musik är bäst live eftersom mycket bestäms i stunden och spontaniteten försvinner lite i studio. Men en annan fördel med att se Anoushka live är förstås att hon är så otroligt vacker!

För mig som dels är indofil, dels svag för komplex musik och även tycker att tjejer som lirar gitarr är heta, då blir en tjej som barfota lirar 18 minuter långa låtar i skumma taktarter på en 20-strängad sitar, och som dessutom har läppar som överträffar självaste Angelina Jolies, nhyfsat överväldigande.
Man vill nästan slänga stereon i badkaret och dyka i, i hopp om att i nästa liv återfödas som mezraben på hennes utsökta händer.

Dessutom stödjer hon djurens rätt genom PETA.

Megamultikultimix

Jag: Du, jag har aldrig fått kläm på det där; är du kurd eller libanes?

Nabila: Jag är kurd OCH libanes. OCH tjetjen.

Jag: Och vad?!

Nabila: Tjetjen.

Nima: Å fan! Coolt.

Nabila: Och du? Bara iranier?

Jag: Bara iranier.

Jag vill också vara en supermix av nationaliteter som inte är nära besläktade. Iranieaboriginisrael vore fränt.
Vilken stor näsa man skulle få då.

El salivador

Var med i en dabatt igår (lördag) som Nätverket för Medial Mångfald hade anordnat på biograf Tellus i Midsommarkransen. Frågorna som togs upp var bl.a:

Medias ägarmonopol, hur påverkar det den fria opinionsbildningen?
Hur kan man motverka att främlingsfientlighet och rasism sprids i media?
Hur ser det ut med jämställdheten i media?
Förekommer självcensur för att passa en åsiktsnorm i svensk media?

Vi som deltog var, förutom undertecknad, Ivar Andersen, Stockholms Fria Tidning, Nabila Abdul Fattah, krönikör och Olle Sahlström, författare och debattör.

Det var kul att träffa Nabila. Jag hade tidigare uppfattat henne som konstant arg ”blattekrönikör”. Hon var hur trevlig och go som helst. Fast så förvånad var jag inte. Vi hade mejlats lite efter Libanonkriget förra året och då anade jag detta.

Efteråt berättade hon att en av gubbarna i publiken (urtypen för vänster/miljöparti-snubbe med vilt skägg) hade råkat spotta henne i ögat när han pratade med henne.

Ikväll fick jag mejl fr henne:

Fyfan jag kan fortfarande inte smälta att jag har fått spott i fejan
av nån snubbe som såg ut som Ronja Rövardotters farsa….

Jag:

Hahaha! Du bytte saliv med Ronja Rövardotters farsa! Nästan erotiskt eller hur? Som sagt, jag hade gråtande hoppat i duschen med kläderna på och hysteriskrubbat mig ren som de gör i filmer när de är traumatiserade.