Holy diver

Bloggen tar en paus medan Nima reser till Vatikanstaten för att göra ett reportage om den underjordiska black metal-scenen där. 

 

Dilsa älskar doften av napalm på morgonen

En sista (?) kommentar om Dilsabråket.

Jag skrev:

De kallar Dilsa krigshetsare. Jag kan inte hitta ett enda citat där Dilsa skulle ha uttryckt sitt stöd för krig eller mord på civila. Det enda jag har sett är citat där hon säger att Israel har rätt att existera. […]
Är det krigshets?

Hampus skrev då:

Daryamadj menar att han inte kan hitta ett enda citat där Demirbag-Sten uttrycker sitt stöd för krig, trots att hon redan 2005 kallade de som var emot Irakkriget för fascister. Hon har aldrig varit för “mord på civila” säger han. Irak-kriget har nu dödat 1.2 miljoner människor och fortsätter döda 9000 barn i månaden. De civila dör i Irak-kriget, vare sig de som stödjer det önskar det eller ej.” 

“Trots att hon redan 2005 kallade de som var emot kriget för fascister” påstår Hampus. Vilket inte är riktigt sant.

Dilsa skrev: “[…] demokratin har kommit för att stanna i Irak. Därför är det lika bra att även ni tar ställning för demokratin i stället för fascistregimerna.”

Att uppmana någon att inte ta ställning för fascistregimer är en sak. Att påstå att denne någon ÄR fascist är något helt annat.

Här är texten i dess helhet:

Det är dags att ge upp nu, alla peacenicks.
Över 70 procent av alla röstberättigade irakier röstade i valet i går.
Det är dubbelt så många som andelen personer med invandrarbakgrund som röstade i det svenska valet 2003, och ett större röstdeltagande än i många europeiska länder.
Siffran ger en indikation på det hopp och den glädje som irakierna känner i dag. Trots hot om självmordssprängningar och terrordåd har man tagit sig till vallokalerna och manifesterat sin tilltro till demokratin.
Det var en historisk dag i går, inte bara för irakierna. Även för oss kurder som inte är födda i Irak är valet en garanti för kurdernas framtid.
Nu behöver vi inte vara rädda för ett nytt Halabja - en massaker där tre gånger så många människor dödades av Saddam Hussein på fem sekunder än vad som omkommit i Irak sedan alliansen störtade Saddam-regimen.
Ytterligare en demokrati tar form i ett område som alldeles för länge präglats av inbördeskrig och diktatur. Det är en glädjens dag. Men inte för alla.
Det finns två grupper av människor som inte kan känna glädje med det irakiska folket. De har en gemensam nämnare: De ser USA som roten till allt ont, som den stora satan.
Den ena är islamistiska fundamentalister. Den andra den alltid USA-hatande vänstern. Fundamentalisterna har ett globalt islamistiskt herravälde på sin agenda och de är villiga att spränga alla som står i vägen. Även muslimer som tror på fredens väg ses som fiender.
På Expressens kultursidor har Per Wirtén fått bre ut sig med pessimistiska analyser, inte bara om valets utgång utan beträffande hela utvecklingen i Mellanöstern. Wirténs analyser ter sig för mig, som har en regelbunden kontakt med kurder i området, som teoretiserande ideologiska luftbubblor utan förankring i verkligheten.
Den olyckskraxande vänstern med Wirtén i spetsen slår knut på sig själv för att “bevisa” hur ondska och maktgalenskap ligger till grund för USA:s närvaro i Irak.
Inte ens det irakiska folkets glädje och nyvunna framtidstro kan väcka Wirtén från hans maniska analyser om USA-imperialism som hot mot allt och alla på vår planet. Alla bör se kritiskt på vad som händer även i fortsättningen i Irak, men Wirténs paranoida utgångspunkt är inte bara verklighetsfrämmande, den är också föraktfull mot de irakier som i går riskerade livet när de tog sig till vallokalerna.
Jag hoppas att Wirtén och hans polare på Arena kommer till insikt om att valet i Irak bara är början på en demokratisering av regionen. För sorry, Wirtén och alla andra peacenicks, demokratin har kommit för att stanna i Irak. Därför är det lika bra att även ni tar ställning för demokratin i stället för fascistregimerna.

Jag hade inte tidigare sett texten och medger att den är för positiv för min smak. USAs närvaro i Irak inte direkt varit en succé. Krig är aldrig okej. Dilsa skrev att antalet döda är färre än offren för Saddam. Det förändrar inget för min del. Irakiska död är inte försvarbara bara för att de är färre än kurdiska död.

Samtidigt kan den som läser de faktiska orden (istället för att i sin övertygelse om skribentens ondskefullhet gissa sig till “vad som EGENTLIGEN försiggår i hennes huvud”) inte blunda för att:

Texten hyllar valet i Irak. Det är inte krigshets, snarare hyllande av demokrati, fria val och modet de röstande.

Texten gläds över att risken för ett nytt Halabja har eliminerats genom Saddams störtande. Det är inte krigshets, snarare glädje över uteblivna mord.

Texten handlar till stor del om kurdernas situation. Det är inte så konstigt att Dilsa som kurd gläds över USAs närvaro som ju för kurdernas del HAR varit lyckosam.

Texten irriterar sig på att vissa automatiskt och “by default” ser allt som USA är inblandad i som ondskelfullt. Det är inte krigshets, snarare kritik av andras enkelspårighet och ensidiga ställningstaganden.

Att utifrån texten ovan hoppa till slutsatsen att “Dilsa är krigshetsare”, “Dilsa struntar i civila offer” eller “Dilsa älskar doften av napalm på morgonen” är att ta sanningen och såga den lite i kanterna så att den ryms där man vill att den ska platsa.

Om Dilsa genom denna text är “för mord på civila” kan man lika gärna säga att Hampus (bara för att han sympatiserar med palestinskt motstånd) är “för mord på judar”. Så fort någon uttrycker ett uns av förståelse för palestinisk desperation kan man i så fall stämpla denne som “judehatande antisemit”. (Och tyvärr finns det många som gör så.)

Visst, kommentarerna “valet i Irak bara är början på en demokratisering av regionen” eller “demokratin har kommit för att stanna i Irak” är definitivt för optimistiska framtidsanalyser. Men det är lätt att tre år senare sitta med facit i hand och idiotförklara folk för att de siade fel.
Jag var själv benhårt emot kriget, men jag minns att jag tänkte att det hela KAN ju sluta bra: “Vem vet, hoppas att jag får fel i mina farhågor.” 
Om Irak anno 2008 hade varit en oas av trygghet (eller åtminstone på god väg) hade jag idag kanske inte sagt att jag var “benhårt” emot kriget. (Om vi säger så här: Ingen försvarar bombandet av civila i Stuttgart, men alla är glada över att Hitler besegrades och skulle inte vilja leva i en alternativ värld.)

Anyway, säga vad man vill om optimism (eller ens naiv optimism), men krigshets är det inte. Dagen då Dilsa blir nominerad till styrelsen för Synskas siarnas förbund ska jag sälla mig till kritikerna, men tills dess anser jag senaste protesterna vara smutskastning och demonisering. 

 

PS. Semus tycker att jag är intellektuellt småväxt. Tsk tsk tsk…
Det hade varit mycket roligare att kalla mig intellektuellt impotent. Det sitter liksom bättre i munnen.
Vad är det för fiender man har som inte ens kan förolämpa en ordentligt? Jag hade förväntat mig bättre av “Biggus Semus”. ALLT får man göra själv. 
 

Perpetual burn

En kompis mejlade mig på facebook och frågade vad nästa kolumn skulle handla om:

–Tänker du skriva om amerikanska valet?
–Nej, varenda kotte skriver om det. Jag är mer förtjust i udda mnen, jag tror att jag ska skriva om muskelsjukdomar.
–Haha, nån speciell muskelsjukdom?
–Nja, vad sägs om amyotrofisk lateralsklerosis?

Så, pojkar och flickor, dagens kolumn handlar således om ALS, en gitarrist vid namn Jason Becker och hans kamp mot nämnda sjukdom som ni kan läsa mer om på hans hemsida.

Jasons första soloskiva Perpetual burn.
Jasons guru Yogananda.
Jason lirar med ena och jojoar med andra handen.
CNN-klipp om Jason från tiden då han fortfarande hade kvar (lite av) rösten och var ihop med Serrana (nu hans ex).
En av låtarna från skivan Perspective som tog Jason fem år att skapa med ena handen, ögonen och hakan

Sist men inte minst min stora favorit Jewel. Detta är egentligen en låt från Jasons vapenbroder, Marty Friedmans första soloplatta. Jason lirar dock inledningssolot, som enligt mig är ett av de mest bländande, blixtrande, passionerade och vackraste solon som spelats på elgitarr.

Cum laude

Ytterligare ett kapitel på “fan vad jag gillar mitt jobb”-temat:

Fick ett mejl från Close-up-chefen:

Vad tror du om att vi gör en ny bildbyline bara till detta nummer? Du i bar överkropp (alternativt bar överkropp och skinnjacka) med Christoffers läderbögskeps på skallen. Vore jävla kul och passande till denna krönika.

Det sket sig med idén eftersom jag kommer hem samma dag som tidningen går till tryck. Jag vet inte om jag ska vara ledsen eller glad över det.

En till grej: Har min Close-Up t-shirt på idag. Den föreställer en dödskalle och förkortningen C.U.M. (Close-Up Magazine) under. Med gotiska bokstäver som tur är, så C:et ser ut som ett S och man ser inte att jag går runt med ordet “SARRE” på tröjan.
På lokala fiket, i kön, frågar damen framför mig: Oh, do you work for SUM? (Vilka det nu är)
Med rodnande ansikte sa jag att jag jobbade för Close Up Magazine. “It’s a … ehum Swedish magazine.” Hennes min var obetalbar. (Min var det också antagligen.)

Röda korståget

Jag är inte klok. Istället för att ta min goda Cinnamon Dolce Latte från lokala Starbucks o njuta av kalifornisk sol, sitter jag o läser diverse muppbloggars kommentarer om Dilsa Demirbag. Och kommenterar dem. My bad.
Det är dock svårt att låta bli att kommentera demoniseringen.
http://semus.wordpress.com/2008/04/15/demirbag-sten-skadar-roda-korsets-trovardighet/

Tydligen kommer Röda korsets trovärdighet oreparerbart skadas av att Dilsa har nomineras till röda korsets cetralstyrelse.
Intressant. Vad har denna Dilsa gjort? Har hon antastat 12-åriga pojkar? Har hon stulit? Har hon begått något brott?
Det verkar vara ett brott att vara öppen ateist och kritisera religion.

En ateist ogillar religion. All religion. När en ateist öppnar munnen är risken stor att både den ena och och andra religionen får sig en dos av kritik. Så även i Dilsas fall. Tydligen bör dock en ateist exkludera just islam från sin religionskritik, annars stämplas hon som “islamofob” och buntas därmed urskillningslöst ihop med moskébrännande brottslingar och intellektuellt handikappade idioter som hatar en grupp människor pga deras religion.

Hampus Eckerman från Motbilder visar sin okunnighet när han skriver “eftersom Demirbag-Sten aldrig någonsin kritiserat någon annan religion, som t.ex kristendomen eller judendomen.”

Jonathan Leman har samlat ihop exempel där Dilsa klart och tydligt redogör för sin kritiska syn på all religion.

Detta bemöter Hampus genom ett barnsligt inlägg där han istället för att argumentera som en vuxen gör en poäng av att Lemans blogg tidigare hette Göken Jonte. Å vad kul, hihihi, då kan Hampus förlöjliga sin diskussionsmotståndare med en massa bilder på fula fåglar. Moget.

De kallar Dilsa krigshetsare. Jag kan inte hitta ett enda citat där Dilsa skulle ha uttryckt sitt stöd för krig eller mord på civila. Det enda jag har sett är citat där hon säger att Israel har rätt att existera. Att Israel inte är hin håles boning på jorden. I en text skrev hon att hon faktiskt trivdes i Israel, då det var ett av de få länderna i Mellanöstern (om inte enda landet) där hennes kön eller kurdiska ursprung inte var ett issue.
Är det krigshets?

Federley, det är en annan sak, han donerade for tusan pengar till Israels armé, dessutom mitt under pågående attacker mot Libanon, något som jag själv kritiserade honom för.
Han reagerade som ett barn och kallade mig för Hamassympatisör, en löjlig anklagelse för alla som följt mina texter.
Kritiken mot Federley förstår jag (även om det är overkill att kalla honom för nazist o rita Hitlermutasch på hans bild)

Dilsa har låtit bli att ensidigt ta ställning i en konflikt där det kryllar av idioter på bägge sidor. Ironiskt nog anklagas hon för att inte vara neutral. Att hon inte avskyr Israel gör att hon inte är “neutral”. Hooman Anvari anklagar henne för kritik av Mana. Hade Mana en neutral åsikt?

Semus-Hooman verkar förvänta sig att Röda korset ska krypa på knä o be om ursäkt bara för att deras nominering inte föll honom i smaken.
Vad har Semus uträttat? Enda punkten på Semus CV är utnyttjandet av Vilksdebaklet för PR syfte genom att påstå att han skulle ställa ut Vilks rondelhundbild. Efter att ha gjort reklam för sin “organisation” hittade han första bästa ursäkt att INTE ställa ut bilden. Varför skulle RK bry sig om en karriärmuslims enmansnäverk vars enda bedrift är att INTE ha gjort det man sa att man skulle göra?
Talande är att när han får förslaget att själv nominera en kandidat, är hans första tanke att nominera sig själv! “På skämt” visserligen. Och visst är det ett skämt.
http://semus.wordpress.com/2008/04/16/del-2-demirbag-sten-roda-korset/

Skitsamma, åter till neutralitetsgrejen: De som anklagar Dilsa för att inte vara neutral missar att de själva inte är speciellt neutrala.
Är Rawia Morra neutral i Israelfrågan? Är Nabila neutral? Är Jinge ens i närheten av neutral? Hade någon ANNAN icke-neutral person (som Esbati) blivit nominerad hade de nu klagande bloggarna inte sagt ett pip. (Förstå mig rätt, jag har inget emot Esbati.) Detta handlar inte om neutralitet utan det faktum att de inte gillar Dilsa och hennes åsikter.

Hursomhaver, istället för sådana löjliga sandlådebråk borde folk koncentrera sig på att journalister och civila dödas i Israel, vilket självklart INTE är acceptabelt, (även om jag också har trivts när jag varit i Israel). Istället för att bitcha om vem som INTE är lämplig tänker jag glädjas över att även duktiga Bahare Haghshenas välförtjänt har nominerats.

Share-lakes-low-tawr

Det är inte utan att man blir lite kär. En skön yankeegubbe spelar persiska kärlekslåtar med asskön brytning:
(Tack till Milad som skickade filmerna)

Gole goldoone man

Del asire

Age ye rooz

The song remains the… same

Dagen kolumn handlar om samer.

Här är några artiklar:
Debattartikel i AB från 2006.
Artikeln ovan är skriven av Victoria Harnesk, aktiv ambassadör för samefrågor. Här är hennes sajt/blogg.

Quickresponse om medias beskrivning av samer.

Samer.se, bra sajt med mycket info. Här är även en kampanjsajt de gjort.

Kort sammanfattning om samer på Wikipedia.

Och så vill jag passa på och använda den kassa ordvitsen i rubriken som en ursäkt för att lägga upp en gammal klassiker med Zeppelin:

Äh

Läste igår tisdag att olympiska facklan kommit till SF och tagits till “undisclosed location”. Myndigheterna i SF tänkte se till att undvika oordningen i London och Paris. När jag läste detta insåg jag att det inte skulle bli total kaos och la ner projektet.

CHP arresterade på GG

Kom till San Francisco igår. Stora lokala nyheten idag är att tre aktivister/klättrare klättrade uppför kablarna i Golden gate-bron för att hänga upp banderoller.
På banderollerna stod det “Free Tibet 08″ och “One world One dream”. Polisen lät bli att hämta ner dem för att inte riskera demonstranternas liv. Alla som stått på den bron vet att det kan blåsa hårt och strömmen är inte heller att leka, så man vill inte rycka i folk 150 fot över gatan!

Vid 13-tiden kom de tre (två killar och en kvinna) ner och blev genast arresterade. De kommer även åka på saftiga böter.

Frågan som väcks nu är hur tajt post 9/11-säkerheten egentligen är. Säkerheten på plats hindrade inte folk från att klättra loss på ett av nationens största landmärken. Vad hade kunnat hända om dessa tre studenter haft destruktiva avsikter?

OS-facklan ska föras genom San Francisco på onsdag, facklans enda nordamerikanska stop. Jag kommer springa runt med kamera i högsta hugg och hoppas på intensiv och total kaos.

Har lärt mig lite lokala förkortningar tack vare detta. GG (Golden gate) och CHP (California Highway Patrol)!

Intervju med en av demonstranterna:

http://thenewsroom.com/details/2091254/All+Categories

Bolsjevikings

Bolsjevikings på KGB den 29 mars.

©Nima Daryamadj 2008

Världens mest ledsna basist.

I smell somthing burning…

Det visade sig att basisten kunde le!