10

CNN om organisationen som skildrades i vår dokumentär. En syrisk mor vars barn opererades i Wolfsonsjukhuset i Holon nära Tel Aviv.
Kul att återse gamla bekanta ansikten som Dr Sion Houri.
[Tipstack T.K.]

9

Restips för utomjordingar

Så beter du dig när du träffar en jordbo: Hälsa med höger hand och peta dig inte i näsan. Klara, 13 år

Så får du vänner på jorden: Var snäll, inte aggressiv. försök hålla undan när det är bråk. Abdi, 11 år

Om du känner hemlängtan: Ring eller titta på ett kort på dina föräldrar. Mabilla, 8 år

www.berattarministeriet.se

8

Att följa debatten om Omar Mustafa har varit… ehum, intressant (eufemism för ”jag har varit i konstant facepalm-läge senaste veckan”).
Att valet av Omar skapade medievågor och slutligen ledde till han fick avgå var bra och initialt hoppingivande. Tyvärr skedde det hela på fel sätt, vilket gör att hans avgång tyvärr inte har kunnat förändra min generellt negativa syn på svensk media eller politiker.

Bästa exemplet var ju Monica Gunnes ack så märkliga text. (Sanna Rayman skriver bra om den.)
Det är så typiskt, antingen så ignorerar man islamism och när man väl gör nåt eller skriver så gör man det på fel sätt och gör självmål. Sannas exempel om Eduardo Grutzky skrev jag om för två år sedan. All information som Gunne behövde för att puckla på Omar, utan att kraschlanda med nyllet före, har varit tillgänglig på Newsmill i över 700 dagar.

För x år sedan behövde man bara lyssna på de här typerna, Mustafa, Kharraki etc, med hjärnan på ON-läge. NU behöver bara öppna sina jävla ögon och ta sig tid att göra lite – bara lite – research. Googla en liten stund.
Som tur är finns det några få vettiga journalister med koll, som Sanna, så slipper jag implodera av frustration på andra sidan jordklotet, över att solklara och tillgängliga argument som behöver framföras inte framförs. (Se även Stafen Olsson som gör det som Aftonbladetjournalister borde ha gjort.)
Det är SÅ enkelt att platta till de här människorna totalt, och visa på deras totala olämplighet i svensk politik eller debatt, enbart genom att följa dem, ta sakerna de öppet sagt och skrivit och bemöta det med sunt jävla förnuft, baserat på vissa principer som inte kan och får överges. Senaste veckan har det kliat våldsamt i mina fingrar kan jag säga, tyvärr har jag inte tid och möjlighet att ge mig in i den här fajten.

• En av mina ”favoriter” Fatima Doubakil deltog i senaste SVT Debatt, medan både Bahare Andersson och Sara Mohamed blev avpoletterade.

Bahare på sin FB:

/…/ I morse blev jag uppringd av SvT som gärna ville att jag ska under parollen ”troende muslimsk feminist” delta i debatt ikväll. Jag har efter övervägande tackat jag på rätt så kort varsel. Jag omdisponerade mitt schema för att kunna delta. Det intressanta är att efter allt stök så ringde en person från debatt programmet kort innan jag ska ge mig i väg och be om ursäkt och säger att de tar tillbaka inbjudan. Anledningen var tydligen att en del av ”debattörerna” vägrade att debattera med mig som muslim. Det verkar tydligt att islamisterna kan diktera villkoren för ett debatt program. Så kära vänner detta var ett riktigt lågvattenmärke och en skandal på högsta nivå. Så kan det bli i dubbel moralens Sverige.Tack för mig

Intressant. Senaste (typ 3) gångerna då SVT Debatt ringde mig tackade jag nej för att ”ni envisas med att bjuda in muppar som Fatima Doubakil och Kitimbwa Sabuni, personer vars närvaro drar ner nivån på viktiga debatter om angelägna ämnen. Jag ser ingen poäng med att vara en del av det”.
Och när de ringde igen ändå så sa jag varje gång: ”Det finns andra som ni kan bjuda in istället; Bahare Andersson, Sara Mohamed, Eduardo Grutzky, Pernilla Ouis, m fl.”
Uppenbarligen gick det budskapet inte in.

Sara Mohamed på sin FB:

/…/ I måndags ringde SVT-Debatt och frågade om jag är intresserad av att medverka vid SVT-Debatt om Omar Mustafa på torsdag.
Då svarade jag så här: Med tanke på att jag har blivit dålig bemött av ert program tidigare är jag inte så pigg på att medverka men samtidigt brinner jag för frågan om hedersrelaterat våld, om politisk islams syn på kvinnor.
Om jag ska medverka har jag ett villkor: Att ni inte får ringa mig i sista minuten och avbokar min medverkan. Det har hänt innan trots omplanering av mina andra planer.
Ja hon lovade mig absolut att de ska göra så men hon återkommer så fort de har kontaktat andra och bestämt sig om konceptet och då bestämmer de även om vilka ska få vara med. Men hon lovar inget nu. Ok jag förstår svarade jag.
De ringde inte tillbaka förrän igår och frågade igen om jag har fortfarande behållit kvällen till de eller inte? /…/ Ja svarade jag, jag har behållit tiden för er och kan medverka men först måste jag få höra om 1- vilka som medverkar 2- Hur upplägget kommer att se ut 3- Vilka frågor kommer ni att ställa 4- Och hur mycket utrymmer kommer jag att få.
Hon tackade och frågade mig snälla vi har inte lyckats få ihop upplägget för att vi har inte fått ihop tillräckligt med bra personer än (jag rekommenderade även att de skulle ta kontakt med Bahare Andersson, Carina Hägg Eduardo Grutzky med mfl…)
kan jag få ringa dig imorgon kl 10:00 då har vi ett möte,(idag alltså) då tar vi beslutet om du ska vara med och jag lovar dig att ringa tillbaka till dig DIREKT efter vårt möte? Ok sa jag.
KL är 20:50 nu och programmet börjar om någon timme i Göteborg och de har inte ringt än!
Ska jag räkna detta som bara respektlös hantering och bemötande av SVT-Debatt eller är det också feghet/inställning att inte låta mina åsikter höras i denna viktiga fråga?
Vad tycker ni?
(Ironiskt vill jag även fråga ska jag hota de med den populära vidriga retoriken Islamofober mot mig med mitt efternamn Mohammad så fort det handlar om politisk islams kvinnosyn, synen på HBTQ och antisemitism? Då kanske hela media kåren springer för att be om ursäkt och höra vad har jag att säga i denna fråga?
Jag skulle kanske ställa Stefan Olssons relevanta frågor om Omar Mustafa och andra politiskt islams representanters kamp MOT kampen mot hedersrelaterat våld och mord: http://stefanolsson.nu/2013/04/18/nagra-saker-som-omar-mustafa-verkligen-har-glomt/

7

Mycket prat om Omar Mustafa. Här är vad jag skrev om honom 2007 http://nordicdervish.wordpress.com/2007/08/14/sveriges-unga-muslimer-ar-ute-och-cyklar/
och sedan 2010
http://nordicdervish.wordpress.com/2010/08/24/be-quick-or-be-dead/
och 2011:
http://nordicdervish.wordpress.com/2011/04/01/ursakter-och-undanflykter/
http://nordicdervish.wordpress.com/2011/04/04/digital-libricide/

Nu, våren 2013 börjar Sverige sakta inse vad han är.

Ja, förutom vissa yrvakna sossar då. Kul, de vill styra landet, men har inte ens koll på sin egen bakgård.
Och så har vi vissa sossar som är bortom räddning.

6

Jag respekterar Jonas H Khemiri. Har gillat honom ända sen vi föreläste på samma ställe (Telefonplans bibliotek tror jag) 2005. En genuint bra kille och duktig som fan.
Men det var nåt som störde mig med hans brev till Ask och hur alla älskade den. Den var välskriven o berörde mig, men det var nånting ändå. Nånting saknades.

Nu sätter Jasenko Selimovic fingret exakt på vad det var som var fel. Detta är årets svenska text och borde läsas av varenda kotte i Svedala, så sprid!

PS. Jasenkos beskrivning av Ozan Sunars (ytterligare en klockren snubbe som jag gillat länge) hem påminner mig om varför jag älskar det mångkulturella, detta ord som har förstörts och befläckats så hårt senaste åren av välmenande kretiner [syftar inte på Jonas nu].
Plötsligt är jag sjukt nöjd över att ha röstat på Fp i senaste valet.

5

En beryktad tidningsrubrik, en diplomat med ett mörkt förflutet, en osedd sida av Irans ”andlige ledare” Ali Khâmenei, en skorpion och en groda, självmord och avföring, ödets märkliga vändningar,  och (iranska) vänsterns naivitet gällande islamism; Hur allt detta hänger ihop får du reda på om du kollar in senaste numret [#2 2013] av Magasinet Neo som borde vara ute vid det här laget.
Fick in texten i februari.

4

Newroz-helg i parken Shanedar:


Hur många flaggor kan man få plats med på en bil?

Notera de två olika transkriptionerna på samma port!

  
Inuti ”fontäntornet” är det en konstgalleri.

al-Sawaf-moskén. Inte långt från den ligger Tehran-gatan.

På taket av fontänentornet/utställningshallen.

Jävla autofokus satte sig på hennes händer istället för ansiktet. Hon hade fantastiskt vackra ögon.

 
Mamman såg att jag fotade och frågade om jag ville fota hennes barn. Gärna, sa jag. Problemet var att ungen blev rädd varje gång jag lyfte upp kameran. Jag tröstade henne, visade bilden på henne i kameradisplayen och hon lugnade ner sig, men igen, så fort jag lyfte upp den stora, svarta, stygga kameran började hon gråta.

En pojke som bad om att bli fotograferad.

  
När alla lamporna i träden tändes var stämningen magisk. Tyvärr gör bilderna inte motivet rättvisa.