Markos Antarinejad

På tal om väktarmilisens wanted-lista på demonstranter: Eftersom de vill ha information, varför inte ge dem det i överflöd och sätta dem i arbete?

Man kan skriva att misstänkt nr x heter (fejknamn), skriva att man gick på xxxxx-universitet med honom och lämna en fejkadress. Just denna kontaktsida [http://gerdab.ir/fa/pages/contact.php] är nere så jag kan inte se den, men på [http://gerdab.ir/fa/pages/report.php] vill de ha info om “olämpliga sajter”. Visserligen syftar de på sajter i Iran, men jag hjälper dem gärna worldwide. Då och då skickar jag dem länkar till religionfientliga eller pornografiska sidor. >:)

Övers. för er som inte kan persiska:

Namn:
Email:
Tel:
Typ av sajt:
Länk till sajten:
Presentation av personerna bakom sajten:
Och knappen längst ner är “skicka”.

Meddelandet skickas även om man inte fyller i alla fält. Jag skriver bara namn och länk till sajten. Som fejknamn kan namn som Kirk, Kiryakos, Markos och Kostas med fördel användas. Jag brukar använda Antarinejad (Antar: apa, Nejãd: släkte) som efternamn.

Ni som har fejkadresser kan alltid mejla dem direkt på info@gerdab.ir. Mejla sönder dem nu! Have fun!

Nu ska jag googla på hijab+porn och se vad som dyker upp.

Tidigare inlägg: 1, 2 och 3.

Tilägg 6 juli:
Mattias kom med den utmärkta idén att “vidarebefodra skräppostfiltret till info@gerdab.ir och att skriva upp dem på så många spam-siter som möjligt. Gärna de riktigt absurda.
Mac-ägare: I programmet “Mail” klicka på menyn “mail” > välj “inställningar” (äpple + ,) > “skräppost” högst upp > knappen “avancerat” nere till vänster > pop-up-menyn längst ner till vänster (under “utförs följande åtgärder”) > välj alternativet “vidarebefodra brev” > skriv info@gerdab.ir.
Bonus: Om du vill kan du även klicka på knappen “brev” precis bredvid. I utrymmet som poppar upp kan du skriva ett meddelandetext som hamnar före originaltexten.
Ni som vill vara fina kan skriva “Where is my vote?” eller dylikt.
Ni som vill vara ofina finner inspiration här. >:)
Själv valde jag förstås det andra alternativet och skrev: سگ برينه به ريشتون  (Må hundar skita på era skägg). Jag vet, lite icke-konstruktivt kanske, men vafan, lite roligt måste man ha.

Tillägg 6 juli
MOAHAHAHA! Tips: Googla på “subscribe newsletter” så hittar du många ämnen som Gerdab kan få info om. >:)

We need Delacroix to paint them

Fasen, jag glömde tipsa om demon idag på Odenplan. Börjar nu kl 15 och till 17.

• Blev så jävla glad av detta: U2 visade stöd för reformrörelsen i Iran genom låta scenen bada i grönt ljus under tisdagens framförande av “Sunday bloody sunday”, frihetslåten som 26 år senare fortfarande är aktuell och angelägen.

Den persiska texten som rullar på skärmen är svårläst, men första raden står det tydligt: “Lyssna, lyssna, lyssna”. Enligt någon på U2-forumet som diskuterade konserten och U2:s stöd till Iran är texten en modifierad version av denna Rumi-dikt.

• Ännu en rocklåt, denna av Blurred Vision. Jag gillar öppningsriffet!

• NY Times Roger Cohen skriver träffsäkert: “The Iran of yesterday is gone, the Iran of tomorrow not yet born.”

When a friend asked one Ahmadinejad supporter his reasons, the reply was brusque: because “all the whores are with Moussavi.”
[…]
Women are angry with the state, of course. But they are also angry with the passive way men have accepted discrimination. Be strong! Fight harder! These are immediate messages summoned from old frustrations.
[…]
I asked one woman about her fears. She said sometimes she imagines an earthquake in Tehran. She dashes out but forgets her hijab. She stands in the ruins, hair loose and paralyzed, awaiting her punishment. And she looked at me wide-eyed as if to say: do you understand, does the world understand our desperation?

• Enligt NoroozNews artikel från i fredags har minst 3 dödats och 200 sårats under protester i staden Mashhad.

• Här är ett kul och spännande projekt som jag hoppas blir framgångsrikt.

• Förresten, morsan är så rolig. Hon mejlade mig igår och undrade om jag inte också borde tacka konferencien [Ametist Azordegan] i mitt blogginlägg om igår.
Jag svarade att jag visst hade skrivit tack till moderatorn. (Och arrangörerna och publiken och artisterna.) Hennes svar:

“Nima joon! Jag visste inte att du menade henne. Hon är vacker och duktig och jag gillar henne, speciellt igår var hon duktig. Jag sa till pappa hennes ben är vackra.”

Hahaha, vad säger man? Morsan har bra smak.
Själv var jag så koncentrerad på talet, och efteråt i samtal med bekanta och folk ur publiken, att jag tyvärr missade sådana aspekter av demon. Borde kanske demonstrera oftare med morsan och hålla mig bredvid henne?

“Legs” fick mig att tänka på ZZ-Top och därifrån ledde associationstråden till denna sköna låt. Älskar solona i slutet som svänger så mitt skägg ramlar av. Rolig video också och jag kan även tänka mig att ni läsare kan behöva lite paus från senaste veckornas Iran-överdos.

Talet

Billie bad mig lägga upp talet från igår. Varsågod! Det överstrukna är sånt som jag spontandumpade på plats.

Kära vänner, doostãne aziz [kära vänner på persiska]

Senaste veckorna har vi sett otaliga bilder från Iran. De mest rörande bilderna föreställde den unga Neda. Innan Neda dog rullade hennes blick mot kameran. Av alla de brutala bilder som kom från Iran var det den blicken som mer än något annat fastnade på världens näthinna.
Neda dog med öppna ögon. Alltför många lever med ögonen stängda.

Vi står här idag, nära minnesmärket av en annan beundrad kvinna som rycktes bort för tidigt. Till skillnad från Anna Lindh har Neda inte fått ett minnesmärke, hennes namn har inte hackats i glas. Istället har hennes kropp begravts i all hast och hennes familj fördrivits hemifrån.

Ändå har Neda fått miljoner minnsmärken. Hennes namn har ristats bakom våra ögonlock, i våra irisar och regnbågshinnor. Varje gång vi vill blunda finns hon där och uppmanar oss att öppna ögonen. Att se.

Vänner, Ser ni vad jag ser?
Jag ser statsledare som tar emot våra plågoandar som ärade gäster. Jag ser fötterna som trampat på oskyldigas ansikten vandra på röda mattor.
Jag ser politiker som vill förhandla med mördare. Om de fördömer våldet gör de det alldeles för sent och i alltför milda ordalag.
Jag ser företag som utför handel med diktaturen; marknadens kreaturer som betar på dollargröna marker utan en tanke på massgravarna under sig.
Jag ser dem som vanligtvis protesterar högljutt mot förtryck. Idag, förblindade av ideologiska skygglappar, är de tysta.
Jag ser dem som vanligtvis pratar om religiös förbrödring, men idag när broder dödar broder, är de tysta.
Jag ser till och med de som hyllar tyrannerna, misstänkliggör frihetskämparna och bagatelliserar deras lidande.

Vänner, jag har sett för mycket under senaste veckorna. Jag har sett hyenor och gamar jaga på Irans gator. Jag har sett ungas liv rinna ut på asfalten.
Om Palme hade levt hade han fogat ett nytt namn till sin berömda lista av illdåd: Katyn, Lidice, Sharpeville, Hanoi julen 1972 – Tehran sommaren 2009.

I Tehran 2009 frågar folk: Var är min röst? Jag frågar: Var är mitt land?! Var är min barndom? Var är de åren av mitt liv som kunde ha spenderats med nära och kära? ”Basi ranj bordim dar in saal si”.

Så… Vi är i helvetet just nu. Efter 30 år fick vi upp hoppet, på riktigt, men diktatorn härskar fortfarande.
Allt hänger på idag. Vi kan stanna här i vårt helvete. Låta apatin ta över igen. Eller så kämpar vi vår väg tillbaka.
Kan dessa liv, dessa rosenblad som ryckts bort förmedla något till oss?
Kan vi inte bli slavar till kärlek istället för makt?
Kan inte vårt land vara dugligt att leva i?
Det var så en gång, kan det inte bli så igen?
Ett land utan kung eller imam, ett land med jämlika som tillsammans skapar ett bättre liv.

Är det för mycket att be om?
Begär vi för mycket ?
Är det bortom vår förmåga?

Inte om vi enas. Antingen enas vi tillsammans, eller så dör vi i exil.
Vi ska inte bara ta tillbaka deras röster. Vi ska spotta sanning i hatets maskineri.
Med tänder och klor ska vi ta tillbaks vårt land. Demonstration för demonstration. Stad för stad. Gata för gata. Meter för meter.

Vänner ser ni det jag ser?
Jag ser det gröna i vår flagga åter stå för vårens uppväckelse, inte religiös repression.
Jag ser det vita stå för fred, inte liksvepningar.
Jag ser det röda i vår flagga stå för vin på älskades läppar istället för blod.

Jag ser lockar fladdra fritt i vinden. Jag ser kroppar som inte längre bara blir kyssta av batong.
Jag ser förändringen vina från Bahãrestãn till Khorramãbãd, från Tus [plats för Ferdowsis grav] till Shiraz [plats för Hafez grav], från Frihetstorget i Tehran till Frihetstorget i Sanandaj.

Ser ni det jag ser?
Jag ser svenskar, holländare och amerikaner visa stöd för sina medmänniskor. Jag ser ungdomar som aldrig tidigare engagerat sig förenas och slita för andras rättigheter…

Vänner, jag ser ER och jag får hoppet åter. Våra rötter kommer återigen nå vatten. Våra krontoppar kommer återigen nå solen. Vi kommer att bli gröna igen.
Vi må blöda, men vi kommer aldrig blunda.

Not: “Basi ranj bordam dar in sãl si” är känt citat av Ferdowsi om sitt epos “Shãhnãme” som tog honom 30 år att skriva. Betyder “Mycket har jag lidit under dessa 30 år…”.  Jag ändrade jag-formen till “vi” och lät de 30 åren hänvisa till de tre decennier som passerat sedan islamiska revolutionen.

Not om stadsnamnen: Jag ville ha med några stadsnamn med positiv klang. Bahãr betyder vår och suffixet -stan = “land av”. Khorram = behaglig och ãbãd = frodande/blomstrande. Sanandaj ligger i iranska Kurdistan: en hint om Iranska minoriteters rättigheter.

PS. Jag är en total referensbög och är väldigt förtjust i “inbakade” referenser. I krönikor softar jag med sådant eftersom gränsen mellan lån/inspiration/blinkning och ren stöld ibland kan vara farligt tunn. I detta sammanhang tillät jag mig dock att ha lite roligt. Så för att spinna vidare på det roliga: Den som kan hitta flest av “blinkningarna” i talet (blåmarkerade) får en blandskiva med bra iranilåtar hemskickad till sig.

Hårt regn

Hemma efter demon. Det hela började katastrofalt, men slutade riktigt bra.
Det hade varit sol hela dagen. Precis när jag gick ut ur t-banan såg jag regndropparna, men “några droppar kan man ta”. Då började det regna på riktigt. Och sedan när Ove Bring inledde det första talet började det monsunregna på RIKTIGT, som om någon hade öppnat en jvla kran i himlen. Det var alla regnskurars moder.
Hur fan ska man hålla tal? tänkte jag. Jag fryser skiten ur mig och ingen kommer kunna koncentrera sig på talet i det här vädret. Man hör knappt ens något i forsandet!
Stackars Ove kämpade djärvt vidare och publiken… Den underbara och imponerande publiken stannade kvar och trotsade himlen.

Efter Oves tal beslöt sig arrangörerna för att ta en halvtimmes paus och många av oss sprang in på Burger King. Och då blev jag plötsligt nervös. Jag var nöjd med talet, men nu var det helt jvla tomt i skallen. Jag kom inte ihåg ett skit av talet. Jag hade bara övat med papper och nu tycktes jag ha “fastnat” i manuset: Så fort jag lyfte blicken från det blev jag blank i huvudet. Jag skulle bli tvungen att läsa helt innantill och det är värdelöst att göra så. Det är en av de största synderna inom retorik.

Det var över två år sedan jag höll tal och jag är överhuvudtaget inte så tänd på att synas; jag är van vid att sitta hemma i fulkallingar och skriva. I ett tal ska man däremot tänka på hållning och minspel och artikulation och tonfall och sina händer och fötter och fan och hans moster. Man ska också låta bli vissa saker, som att stoppa in händerna i byxfickorna eller pilla på sitt skägg – saker jag gör hela tiden.

Samtidigt presenterar mina föräldrar mig för en dam och herre. Tydligen var de goda vänner till oss i Oskarshamn. Jag kände inte igen dem ett dugg och tyckte det var pinsamt och kände mig oartig, så dum som jag var sa jag “Aha nuuu minns jag” utan att minnas ett skit och då kändes det ännu värre för jag visste att min förvirrade min avslöjade min vita lögn.

Kort sagt, jag tänkte att allt skulle gå åt pipan.
Snart återvände solen igen. Och efter en kopp kaffe och en ordentligt genomläsning av texten medan Amineh Kakabaveh höll sitt tal återfick jag koncentrationen. Det hela blev väldigt lyckat och i slutändan skänkte regnet en fin dimension till talet som ju gick ut på vemod och elände för att sedan utmynna i pepp och hopp.

Direkt efter talet när khanoom Hashemi höll på att intervjua mig för Radio Pejvak, kom en rörd kvinna fram för att tacka, och brast då ut i gråt. När jag gav henne en rejäl kram kunde jag inte hålla tillbaka själv, så vi bara höll om varann länge. Det var ett väldigt fint ögonblick.
Vårt folk bär väldigt mycket smärta och längtan inom sig och såren kommer upp till ytan i kristider som denna.

TACK till arrangörerna som skapade en välorganiserad tillställning, moderatorn Ametist som var proffsig och samlad, artisterna som bidrog till att skapa skön fredsstämning, och allra främst tack till den fina publiken. (Ni som var där och såg regnhelvetet vet att de var imponerande.)

Förresten! Idag (4 juli) är perfekta dagen för att spela denna:
“A hard rain’s gonna fall” med Edie Brickell, från ljudspåret till “Born on the 4th of July”.

Idag

Jag passar på att påminna om dagens manifestation för mänskliga rättigheter i Iran. Tanken är att “hedra offren i Iran och belysa vikten av mänskliga rättigheter”.

Det hela sker på Medborgarplatsen, kl 16:30–18.30. Undertecknad, Ove Bring (professor inom folkrätt) och Elisabeth Löfgren (Amnesty) med flera kommer att hålla tal. Olika musikgrupper kommer att uppträda och programvärd är Ametist från SR.

Här finns hemsida, facebookevent och mina tidigare blogginlägg: [1] [2]

Ett litet bonusklipp: (Tack Shahab)

Förändring

Idag måste jag tyvärr fundera över bloggens fortsatta existens. I stort sett hela Citys redaktion kommer antagligen att sparkas när Bonnier Tidskrifter tar över.

Visserligen är jag frilans och inte en del av redaktionen. City kommer att finnas kvar som tidning och förhoppningsvis kommer jag vara kvar som kolumnist. Det finns dock inga garantier för någonting. Med andra ord kommer jag lägga min energi på sådant som betalar hyran och skippa sådant som inte gör det.

Detta gör att bloggen sitter löst.

Vissa gör sin blogg till en reklamfinansierad affärsrörelse, men denna blogg har i två år gjorts på obetald fritid och varit helt fri från reklam och annonser.

Jag har nu skapat ett konto på Payson som gör att man kan ta emot gåvor (se länk till höger) och kommer testa det ett tag. Vi får se om det blir en hållbar lösning.

PS. Nej, det blir ingen kolumn nu på måndag. City kommer ha sommarstängt i några veckor.

Tehran girl

Tyska rockbandet Samavayo har gjort låten “Tehran girl” till stöd för iranska folket och erbjuder den för gratis nerladdning!
Jag har lite svårt för videon eftersom jag tycker att Nedas dödsbilder har blivit lite väl spridda och överanvända. Men låten är väldigt bra och jag gillar den mer och mer för varje lyssning.

Tehran girl (engelsk undertext)

Tehran girl (persisk undertext)

Här är en intervju om låten, för er som kan tyska.

PS. Gerdab.ir är uppe igen (20.00 svensk tid) och har en andra lista på efterlysta. Inga fler har dock blivit identifierade.

Ecce Homo

Flyers är gjorda för demon på lördag (Medis 16:30). Killarna och tjejerna har
40 000 (!) flyers som de ska sprida idag och imorgon.

Framsida

Baksida

Du kanske känner att du inte vill komma för du har viktigare saker för dig. I så fall vill jag be dig att titta på bilden längst ner: (scrolla)

(Varning! Olämplig för barn och känsliga)

…

…

….

…

….

….

…

…

….

…

….

….

…

…

….

…

….

….

…

…

….

…

….

….

…

…

….

…

….

….

…

…

….

…

….

….

6

Mona Sahlin bär grönt band och stödjer Irans folkrörelse i sitt tal i Almedalen.

Den här studenten från Shirãz universitet har kulor av rostfritt stål.

Han står inför parlamentets talesman Ali Larijani och förklarar parlamentet olaglig:

Idag har jag inga frågor till er i egenskap av parlamentstalesman, […] eftersom jag inte godtar er som sådan. Detta parlament är olagligt, således är ni talesman för ett olagligt parlament.

Sedan uttrycker han sin avsky för Ahmadinejad:

Jag avskyr tre saker. Ett: Mahmod Ahmadinejad…

IranHR skriver idag att

Jerusalem Post , quoting a source in Iran, reported that six poeple were hanged in Tehran in relation with the recent pro-democracy demonstrations in Iran.

Men i Jerusalem Posts artikel (som jag nämnde i igår) står det tydligt att hängningarna skedde i Mashhad!

Jerusalem posts uppgifter är obekräftade. Däremot har ISNA själv rapporterat att sex personer hängdes igår i Tehran. Anledningen uppges dock vara mord.
Det “roliga” med ISNAs artikel är att rubriken och större delen av artikeln handlar om tre dödsdömda som benådats. I sista meningen nämner man att “hey, by the way, sex personer hängdes”.

18 tir/9 juli

1 juli, Poliser slår sönder bilar

Guardian om en demonstrants öde: arresterad, slagen och våldtagen.

The nurses were crying. Two of them asked what sort of beast had beaten him up like that. He was a broken man. He told us not to waste our money on him, and that he would kill himself.

[…]

“It was on Saturday or Sunday that they raped me for the first time. There were three or four huge guys we had not seen before. They came to me and tore my clothes. I tried to resist but two of them laid me on the floor and the third did it. It was done in front of four other detainees.

Bloggen coolclipishere skriver om stora demonstrationer den 9 juli, vid tioårsdagen av studentprotesterna 1999.

Demonstrationer över hela Iran den 18 tir (9 juli)
Generalstrejk från 5 till 17 tir (26 juni–8 juli)

Stå upp, det är dags för enhet – (”Rise up, it’s time for unity” låter lite bättre)

Här är de tänkta demonstrationsrutterna (persiska) enligt lotfan och här är de markerade på kartan. Det känns lite dumt att annonsera platserna så att poliserna ska kunna vara förberedda, men å andra sidan kan de mycket väl ändras när det väl gäller.

Sköna holländare som visar stöd. Vad säger man? Dank je wel!

Här är deras hemsida. Här är deras flyer om du vill skriva ut.